Hej!
Min man och jag står i kö för att starta IVF till hösten. Förhoppningen är att vara i gång i september. Är det någon mer här som ska börja på samma resa? Det vore roligt att följas åt och dela erfarenheter och tankar.
Jag har tappat räkningen på vilket försök vi är på nu men vi har nog cirka 18 misslyckade försök bakom oss. Vi längtar mycket och hoppas att det nu äntligen ska bli ett barn.
Hej alla! En uppdatering från min sida. Gjorde fet den 25 nov och lyckan var total blev gravid. Första vul 6+0 (tidigt pga av tidigare utonkveds) såg jag ett hjärta picka på så fint. Hade starka gravidsymtom som illamående och fick söka hjälpa och få läkemedel utskrivet mot det. Vid andra vul i torsdag i 8+3 fick jag det hemska beskedet att fostret inte längre fanns utan att jag hade fått ett fördröjt missfall. Kroppen och livmodern tror fortfarande att jag är gravid fast det inte finns något liv. Fick en tid om en vecka för att se om kroppen tar hand om det själv. Helt förstörd gick sambon och jag hem för att vänta.
På söndagen fick jag svåra smärtor och åkte in akut. Där såg de fostret men det hade dött i 6+3. Läkaren ville ge mig abortpiller så jag skulle stötta ut allt men jag vägrade. Skulle inte klara det psykiskt att se allt, mår fortfarande dåligt över mitt utomkveds och det hände för ett år sedan. Hade en underbar läkare som förstod mig som skrev upp mig på en akuttid måndag morgon kl 08. M0ndag morgon fick jag träffa en till underbar läkare som bekräftade samma hemska nyhet. Hon frågade om jag inte ville göra medicinsk abort men jag förklarade hur jag mådde så hon avbröt mig och sa du behöver inte säga mer jag ringer ner direkt. Kl. 9 rullade jag ner på dagkirurgin och vid kvart i tio gjorde de en skrapning. Allt gick bra och är glad att den delen är över. Är hemma idag från jobbet för att samla ihop mig lite. Ringde och pratade med rmc och de gav klartecken att köra ny frys på nästa mens så det känns skönt. Så om allt går som det ska bli det nytt försök i februari för oss
Varit på ul nu! Var mycket mer ägg denna gång men hon ville att några skulle växa till sig så ska på ett ul igen på onsdag, förmodligen ägguttag fredag eller måndag! :)
Hej alla! En uppdatering från min sida. Gjorde fet den 25 nov och lyckan var total blev gravid. Första vul 6+0 (tidigt pga av tidigare utonkveds) såg jag ett hjärta picka på så fint. Hade starka gravidsymtom som illamående och fick söka hjälpa och få läkemedel utskrivet mot det. Vid andra vul i torsdag i 8+3 fick jag det hemska beskedet att fostret inte längre fanns utan att jag hade fått ett fördröjt missfall. Kroppen och livmodern tror fortfarande att jag är gravid fast det inte finns något liv. Fick en tid om en vecka för att se om kroppen tar hand om det själv. Helt förstörd gick sambon och jag hem för att vänta.
På söndagen fick jag svåra smärtor och åkte in akut. Där såg de fostret men det hade dött i 6+3. Läkaren ville ge mig abortpiller så jag skulle stötta ut allt men jag vägrade. Skulle inte klara det psykiskt att se allt, mår fortfarande dåligt över mitt utomkveds och det hände för ett år sedan. Hade en underbar läkare som förstod mig som skrev upp mig på en akuttid måndag morgon kl 08. M0ndag morgon fick jag träffa en till underbar läkare som bekräftade samma hemska nyhet. Hon frågade om jag inte ville göra medicinsk abort men jag förklarade hur jag mådde så hon avbröt mig och sa du behöver inte säga mer jag ringer ner direkt. Kl. 9 rullade jag ner på dagkirurgin och vid kvart i tio gjorde de en skrapning. Allt gick bra och är glad att den delen är över. Är hemma idag från jobbet för att samla ihop mig lite. Ringde och pratade med rmc och de gav klartecken att köra ny frys på nästa mens så det känns skönt. Så om allt går som det ska bli det nytt försök i februari för oss
