Bli inte familjehem, om ni inte
Tråkigt! Absolut ska en inte bli familjehem om man inte är förberedd, samtidigt är det svårt att veta innan hur det blir eftersom att man inte känner barnet eller föräldrarna.
Tråkigt! Absolut ska en inte bli familjehem om man inte är förberedd, samtidigt är det svårt att veta innan hur det blir eftersom att man inte känner barnet eller föräldrarna.
Känns spontant som art barnet ÄR jobbigt/krävande om hen bott i flera familjehem och inget fungerar.
Jag menar som i Ts fall som bott i 6 familjehem. Då bör man kanske se om barnet/tonåringen behöver något extra av något slag, så familjehemmen orkar med
Självklart ska det vara gränser. Barn känner sig älskade när de får gränser, föräldrar sätter gränser av kärlek för att de älskar och skyddar sitt barn. Det ska vara samma gränser mot det barn man tagit sig an att vara familj och ett hem till (det heter ju (familjehem") som man sätter på ett eget barn, som att den nya familjemedlemmen var sitt egna!. Man avsäger sig inte uppgiften med ett eget barn, det är där skillnaden ligger. Har man t ex s
ett autistiskt barn som skriker varje dag så är det ändå alldrig fråga om att avsäga sig uppgiften för att barnet gör livet jobbigt för föräldrarna. Förstår fosterföräldrar det då kan de ta sig an uppgiften.