Tredje kuren letrozole, någon som vill följas åt?

Pratade med dom på gyn idag. Fick ingen spolning med motivationen att de har många hyrläkare så vi skulle prova med bara letrozol en gång till o sen ta upp diskussionen igen om det inte tar sig nästa gång heller. Antar att det är för dyrt att göra. Däremot skulle vi äntligen få göra ett spermieprov. Eller ja, de kunde tänka sig att lämna ut en behållare och information till oss. Men vi ska ringa ett annat sjukhus en timme bort för att boka tid för att lämna in det.

Jag själv har, men inte vi som par har ingen äl, så därför har jag fått letrozol. Men skillnaden är nog stor beroende på var man hamnar!

Har du fått äl av letrozol ändå? Framgång i så fall

Men det är ändå lovande, äl är bättre än ingen äl och ingen slemhinna. Håller tummarna för er!!Hur har det gått för dig de andra gångerna?

Inget ägg som släppt alls? Mina blir inte stora nog och ingen slemhinna, så jag hoppas det kan växa på sig nu på trippel dos!

Jag har också varit sjukt deppig. Man var så peppad först, och när det inte hjälper tappar man hoppet... försöker hålla skenet uppe, men det är inte lätt alla dagar. Storgrät på jobbet i fredags, men tror inte mer än två märkte.

Just letrozol har jag inte haft lika jobbigt med som primolut... men nu ska jag ta tre på en gång i fem dagar, så vi får väl se hur det går nu jag försöker vara hoppfull igen fast det känns helt kass...

stackars våra män, inte bara ska de också gå igenom allt vad dessa problem innebär de ska även ducka för våra utbrott. Min är lite rädd för mig tror jag Hahaha

Ja det hade verkligen hjälp en stå ut. Och de få som vet vad man går igenom säger att snart kommer det, snart är det din tur... men tänk om det aldrig blir min tur? Så har jag ju tänkt så länge nu.. önskar så att få lämna en spännande julklapp, men mer sannolikt är nog ivf i vår... försöker ställa in mig på det nu så att jag inte ska bli så besviken om det inte blir något ägg den här gången heller..

min bästa medicin just nu är film, te och massa kuddar i sängen, kryper ner med sambon och tänker att det är bästa sättet att vila och återhämta sig varierar detta med att träna och äta bra mat - och alldeles för mycket sötsaker! Rackarns

Åh nej, förstår känslan, tycker alla runt mig får barn eller får fler barn, och man blir såklart glad men så ledsen för sin egen skull... jag skulle ju vara klar före 25, skulle vars först att få barn bland våra vänner.. ha flera st. Det trodde alla, eftersom jah alltid varit mamma åt alla andra och omgett mig med barn. Här sitter jag nu snart 30år och väntar på att utredningen ska bli klar så vi kan få börja med ivf. Sist i båda de vänskapskretsar jag umgås, och nästan sist kvar på jobbet. Det svider så i såren, men jag har massa fina barn runt mig... och en fin sambo . Det är viktigt det också <3

Jag förstår er. Jag tänker ofta på att det kanske aldrig är vår tur. Det jobbigast är att inte veta. I helgen fick min bästa kompis barn. Hon är så lycklig och jag är så glad för hennes skull, samtidigt som det gör så ont. Vi började ju försöka innan dom. Och här har det inte kommit ens ett litet plus. 

Jag hade verkligen hoppats på att få göra en spolning den här gången, så att vi ialalfall vet. En del säger att det kan vara ärftligt, och jag vet att min mamma hade stora problem med äggledanra så jag funderar ju såklart mycket. Men förhoppningsvis tar det bara lite tid. Jag är inne på dag 2 med letrozol nu, vem vet, om 1 månad kanske det där efterlängtade plusset kommer. 

Tack själv, det är otroligt skönt att dela lite tankar med några som förstår. Som inte svarar "slappna av" "har ni testat en app för att hitta ägglossning"

Ja varför skulle det inte gå, vi har haft otur nog att mötas i den här tråden, snart vänder det!

Vi måste få vara ledsna, det svåra är att inte vara det öppet, eftersom det öppnar frågor som man inte vill svara på.

Vet era familjer vad ni går igenom? Jag har inte riktigt en sån relation till min, den är mer ytlig om vi säger, så jag har inte känt mig bekväm att berätta. Inte heller sambons familj vet, men det har fått vara hans val . Har två vänner som vet, en som vet precis och en som vet nästan. Och min förra chef visste, så nu känns det superbesvärligt på jobbet att vara borta en massa. Jag tycker det känns jätteprivat, annars har jah egentligen inte la några problem att prata obekväma ämnen, men det här berör ju även min sambo och vår framtida familj, så det är svårt att berätta om. Jag känner mig som en vandrande äggkartong(utan ägg!) som andra bara skulle titta på och undra om min korta ton igår hade med äl eller pms att göra, och om vi låg som vi borde, avelsdjur, sexgalning, "äggröra där nere" , amen ni vet alla superknäppa tankar som är helt irrationella men som man tänker HELA tiden..

Någon annan som mår dåligt av letrozole? Tex nedstämd, trött, slö, svettas, arg etc.

Jag är så rädd att folk ska fråga, för jag vet inte vad jag ska svara... vad svarar ni på de där klumpiga frågorna?

Jag börjar idag med tre tabletter, håll tummarna nu!!!

Jag upplever alla som så klumpiga "ni då, när ska bi skaffa barn" och man vill ge en lång utläggning om att det inte bara är att "skaffa" och ger man ett "nej men inte idag i alla fall" -svar så får man en lektion i varför man inte ska vänta och hur mycket svårare det blir när man ät äldre etc etc... otroligt många är otroligt klumpiga med just det här ämnet som är så känsligt! En enda gång fick jag frågan "om ni går välja, vill ni ha barn då" och jag kunde bara svara så enkelt som "ja självklart, det vill vi"

Men jag tänker att jag säkert är lika klumpig i frågor som andra tycker är känsliga och tänker att de inte förstår hur ont deras lektioner gör, de har bara sluppit erfarenheten som jag får..

Än inga problem med letrozol. Hoppas kag slipper känna som ni! Är det bara de dagar ni äter eller även efter avslutad kur?