Ni som valt att ha ett barn för att ni inte ville ha fler. Hur har ni resonerat?

Mannen är öppen för fler barn, men jag vägrar. Tycker att det är för mycket ansvar på mig som mamma. Skulle mannen ta ledigt majoriteten av tiden och jag skulle slippa den hemska amningen skulle jag kanske kunna tänka mig ett till, men jag blir snart 37 så känner mig för gammal och känner ingen längtan heller. Vår dotter är bara tre så jag ändrar mig kanske, men har ju åldern emot mig. Nej, det blir nog sterilisering för mig nästa år. Tycker också att min dotter ska gå slippa syskon.

Tycker också att syskon är övetskattat och skulle aldrig skaffa barn bara för att visa verkar tro att man behöver syskon för att få ett bra liv. Och om man har två, är det det ultimata? Varför stanna där, det minsta barnet behöver kanske ett yngre syskon. Så får man hålla på i all oändligt att skaffa unge efter unge.