Känslan av att aldrig räcka till

Skär ner på städningen. Det är ett jävla slit och inte kommer barnen med glädje minnas dina rena golv.

Sedan tror jag att man får skära ner på förväntningen att alltid vara så lycklig också. De flesta äldre jag känner talar lyriskt om när barnen var små. De flesta småbarnsföräldrar jag känner är gråtfärdiga av stress. Småbarnsåren gör sig bäst i ett nostalgiskt skimmer, som suddiga minnen där hjärnan censurerat bort allt elände, misstänker jag.

Jag är själv halvkass på mitt jobb eftersom jag år så trött, har ett alldeles för stökigt hem, är bara irriterad på ungarna hela tiden, hinner aldrig haft sex och har inte sett en fin till slut utan att somna i mitten på åratal. Så om det är någon tröst är du knappast ensam.