Tycker ni killen har rätt? Uppdelning av gemensamma kostnader -tycker ni min sambo tycker?

Ok då förstår jag! Trodde du tyckte ts var löjlig.

Jag och mannen har delad ekonomi och har haft halvdelad i 23 år. Nu har jag inte läst allt men en viktig aspekt är också vilka utgifter man har. Min man får arbetskläder och jag måste ha mina privata i jobbet. Och där måste jag ha en varierad garderob. Mina privata kläder slits mer. Sedan lunch. Jag måste ha lunchlåda : äta ute, men min man får mat. Om vi skulle betala våra utgifter lika skulle jag ha mycket sämre ställt. Min poäng är att det jämnar ut sig och man måste bidra båda. Om min man skulle lägga på hög och inte tänka på mig skulle jag nog lämna honom. Att man har förtroende för varandra och är generösa är ett måste för stt förhållandet ska funka. Jag förstår att du blir besviken för det handlar om förtroendet som fått sig en törn. Prata igenom detta noga. Det blir aldrig bra annars. Hur man ser på ekonomi är en fundamental fråga och avgörande för hur ert gemensamma liv kommer att bli. Snåljåpar som håller på sitt är oerhört osexigt.

Men om den ena slösar sina pengar på en massa saker, den andra gör det inte utan sparar sina, är den som sparar då snål (personen har kanske inte något intresse av att lägga sina pengar på småsaker, har kanske en dyrare dröm).

Det är ju det som är bra när man har separat ekonomi, var och en får göra vad man vill med sina pengar, slösa eller spara, utan att det påverkar den andra. Kalle får köpa sina grejer till sitt nördintresse, Lisa får spara pengar till resan med sina vänner.
Generös, absolut, men för mig är inte det att vara generös om man anser sig ha rätt till den andras pengar, det är girighet

För en del är det tydligen viktigt att ta del av den andres pengar, både i och efter äktenskapet / förhållandet.

Ryck allt man kan brukar man säga.

Jag skulle inte tjafsa ens om en 50/50-fördelning om inkomstskillnaden är så liten.

Men finns en påtaglig inkomstskillnad förordar jag att man fördelar gemensamma utgifter procentuellt utefter hur stor varje parts inkomst är av hushållets gemensamma inkomster. Är det kanske så han tänkt?

Det du förordar är enligt det delade betalningsansvaret i en helt gemensam ekonomi där allt in är bådas och allt betalas ur samma pott. Men i en gemensam ekonomi finns inget enskilt som du tycker, utan bara gemensamt. Jag är lite tveksam till din önskan att både ha och äta kakan...men visst, är man bara överens så går väl det också.

Om man har två löner som skiljer sig åt stort så ska den med högre lön självklart stå för större delen av de gemensamma utgifterna. Sen är såklart inte allt rättvist här i världen. Om vi tar ett exempel:

Hen 1: 20.000 efter skatt =40% av hushållets inkomst

Hen 2: 30.000 efter skott =60% av hushållets inkomst

Insättningar till kontot för lån, amortering, mat, gemensamma försäkringar etc. 20.000:-/mån

Insättningar gemensamt sparande 4000:-/mån ( som buffert eller till resa, möbler, nytt boende etc etc.)

Konto 1:
Hen 1 sätter in 40% av 20.000= 8000

Hen 2 sätter in 60% av 20.000= 12.000

Konto 2:
Hen 1 sätter in 40% av 4000= 1600

Hen 2 sätter in 60% av 4000= 2400

Kvar av resp. lön:

Hen 1: 30.000-14400= 15600
Hen 2: 20.000-9600= 10400

Nu har båda två betalat lika mycket procentuellt av de gemensamma utgifterna. Så frågan är hur man gör med dom pengarna då? Här får man ju komma överens om ett bra upplägg. Antingen ser man dom som var och ens pengar att spendera hur man vill eftersom man betalat hushållsutgifterna och sparat på det gemensamma kontot. Personen med högre lön, om man är någorlunda funtad, borde/bör dela med sig lite mer av sin lön i form av kanske bjuda om det är middag någon kväll eller liknande. Här är det väl egentligen bara rent folkvett. 

Kastar man däremot in alla pengarna på ett gemensamt konto med varsitt kort kan ju den ena partnern shoppa loss som en galning med 26.000:- varje månad och den andra inte få/hinna använda något. Det kan ju också bli skevt, men som sagt folkvett.

Alt. dela upp dom 26.000 50/50 till var och en så har båda 14.000 att röra sig med den månaden. Det är egentligen ingen dum idé, men jag tycker ju dom att man får se till omständigheterna varför den ena tjänar mer än den andra oavsett vem som gör det. 

Däremot tycker jag, om det bara är skillnad på 0-3000 att det spelar mindre roll att dela upp det som på TS sätt, särskilt om det gäller 12000 eller 15000 kvar per månad, då har man rätt gott om pengar ändå kan jag tycka. Skillnaden är ju större om det skulle bli 500 till den ena och 3500 till den andra, men då tror jag man har för höga hushållsutgifter som största problem. 

Själv kör jag och frugan 50/50 på allt. Även om hon tjänar 5000:- mer än mig per månad. Hon har pluggat 2 år längre samt jobbar längre om dagarna så dom tycker jag hon är värd. 

Finns ju inget "rätt" eller "fel" i den här frågan. Däremot finns det många olika sätt hur man kan resonera att det bör/borde vara.

Personligen tycker jag det är så pass liten skillnad att det inte är något att tjafsa om. Ni delar alla kostnader lika, och sedan har ju bägge faktiskt kvar en ganska bra summa. Mer än vad många andra har.

Hade den ena tjänat dubbelt så mycket som den andra, och x hade haft nära 0:- kvar att leva på så hade det varit dags att se över det ordentligt. Likaså om den ene tjänar mycket mer, men den andra tar större ansvar för hemmet eller liknande. 

Sluta tjafsa om en tusenlapp hit eller dit och låt det vara som det är. 

Är det så att dina 12.500:- inte "räcker" för annat än fasta kostnader varje månad så har du däremot privatekonomiska problem och bör se över utgifter/sparande i första hand. 

Lyxproblem kommer vissa säga men ändå. Har genom att göra 15 riktiga ?hundår? där i stort sett all vaken tid gått till att arbeta lyckats nå det stadie där jag tjänar riktigt, riktigt bra. Såpass bra att det för mig ekonomiskt inte spelar någon. Det blir ändå ett större överskott varje månad. Ett bibehållande av inkomsten kräver dock fortfarande att jag jobbar lite mer än heltid.

Jag träffade min nuvarande sambo i slutet av hundåren och inkomstskillnaden är mycket stor. Har inga problem att betala eftersom jag är såpass lyckligt lottad att det alltid räcker och blir över och jag är heller inte ute efter någon 50/50 fördelning eller procentdelning heller för den delen. Tvärtom tycker jag om att kunna ge min sambo en väldigt god levnadsstandard. Min invändning är att sambon betalar inget, och då menar jag INGET. Inte ens att plånboken kommer upp när vi ska kompletteringshandla, fika eller liknande. Är jag med förväntas jag betala. Flera gånger frågan varit uppe och då har jag sagt att jag förväntar mig att hon betalar vad hon tycker är rimligt. Så var det också sagt när vi flyttade ihop. Detta ?rimligt? har visat sig och visar sig hela tiden vara 0 kr vilket stör mig. Jag kan inte tycka att en vuxen människor inte ska betala något för sitt leverne. Oavsett hur stor den andres förmåga nu kan vara. Så frågan blir då. Vad är ?rimligt?? Svar som ?du har råd? eller dyl kan utelämnas då detta hamnar utanför principen.

Din sambo tycker att noll är rimligt. Vilket säger en del om hen som person. Sambon är väl inte utan inkomst? Det är ju skillnad om denne tjänar 3000kr eller 30.000kr, även om bägge siffrorna är betydligt lägre än dig.

Om beteendet stör dig måste du ta upp det. Beteendet är utstuderat, eller, det har blivit en vana som även du bjudit in till. Nästa gång ni står vid kassan, säg: ?-Der här får du betala.?

Om du betalar alla räkningar och inte är nöjd med det upplägget, sätt dig ner med din sambo och prata igenom saken. Tvinga sambon att säga sin åsikt. Sluta ?gör ingenting åt saken? Att inte göra någonting, kommer bara reta upp dig ännu mer, en rak diskussion om ekonomin dödar ingen.

Bästa svaret hittills. Om ni har delad ekonomi för det du TS beskriver kallar inte jag gemensam ekonomi. Gemensam ekonomi är allt på ett konto båda kommer åt och ni kollar med varandra så fort ni ska använda pengarna till något utöver vanliga saker som till barnen, mat, etc.

Hur resonerar du ifall man går isär, ska det delas 50/50 även fast din sambo inte betalt något.
En del tror tex att man måste bodela enligt lagen bara för att den existerar.

Nej man kan ha gemensam ekonomi fast egna konton.
Varför måste allt gå in på ett konto?

Det förekommer att den jobbande personen ger xx% av sin lön till den som är hemma med barn för att täcka upp för inkomstbortfall, pensionssparandeförlust, sociala avgifter etc.

www.familjeliv.se/forum/thread/76966340-han-ger-av-sin-lon-till-exfrun/

Antingen gemensam ekonomi vilket betyder att ni har lika mycket kvar till egna pengar. Eller så har ni separat och ska det va som i erat fall räkna ut procentuellt. Tjänar han 60% av era gemensamma inkomster och du 40% Så är det också så minska ska upp utgifter och pengarna som är kvar.

Vi har precis blivit sambo (jag flyttar till hans gård) jag har 2 barn sen tidigare och han har 2 barn sen tidigare. Hans bor varannan vecka och mina bor på heltid förutom varannan helg. Jag betalar maten och han driften. Sen betalar vi våra egna räkningar. Jag betalar billånet då det är min bil men vi delar på försäkring och skatt. Sen hjälps vi åt om det behövs. Har han en dyr månad hjälper jag honom och tvärtom :)