Forum Äggdonation - Svårt att få barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Dubbeldonation vid 42; ja eller nej?

    Sön 10 sep 2017 09:08 Läst 1243 gånger Totalt 7 svar
    Sön 10 sep 2017 09:08

    Jag har kommit till slutstationen... Mina tidigare val -rätt eller fel- har fört mig hit. Jag har endometrios, inga ägg kvar och ingen man att dela mitt liv med. Jag har enstaka månader kvar att bestämma mig annars blir det försent. Ska jag gå genom dubbeldonation eller inte? Det är mina oro som får mig att tvivla.

    Kommer jag att tänka på faktum att det inte är mitt ägg i resten av mitt? Jag är för adoption men att jag inte kan få egna barn har verkligen förstört mig.

    Kommer min sorg över att inte ha en man i mitt liv överföras till barnet?

    Kommer min kärlek vara tillräcklig?

    Tänk om jag får depression efter förlossningen, hur ska jag ta hand om barnet? Mina föräldrar kommer att ställa upp 110% men jag måste kunna lita på mig själv.

    Ber att få råd o tips av föräldrar som har gått genom liknande situationer. Tack på förhand!

  • Sön 10 sep 2017 13:56 #1 +1

    Månader? Finns det verkligen inget land som har ED för ensamstående efter 42? Annars är ju gränsen 49 i de flesta länder. Jag var 47 när jag fick barn via ED. Glad Bästa som hänt i vårt liv! Hjärta  Vi har aldrig haft en tanke på att han inte är vår rent genetiskt sett. Han är vårt barn. Extremt efterlängtad och älskad efter alla barnlösa år så då kvittar gener fullständigt. Solig Och ja, din kärlek är tillräcklig. Däremot är det väl bra att du har föräldrar och kanske andra som barnet kan träffa, barnvakt, nån manlig förebild. Men i övrigt kommer du klara av det själv, absolut!

  • Tor 14 sep 2017 16:25 #2
    Jag är bara jag skrev 2017-09-10 13:56:55 följande:

    Månader? Finns det verkligen inget land som har ED för ensamstående efter 42? Annars är ju gränsen 49 i de flesta länder. Jag var 47 när jag fick barn via ED. Glad Bästa som hänt i vårt liv! Hjärta  Vi har aldrig haft en tanke på att han inte är vår rent genetiskt sett. Han är vårt barn. Extremt efterlängtad och älskad efter alla barnlösa år så då kvittar gener fullständigt. Solig Och ja, din kärlek är tillräcklig. Däremot är det väl bra att du har föräldrar och kanske andra som barnet kan träffa, barnvakt, nån manlig förebild. Men i övrigt kommer du klara av det själv, absolut!


    Stort tack för du delade med dig av din erfarenhet. Jag har en stor familj och många vänner som kan hjälpa mig med det praktiska. 
  • Anonym (Anony­m)
    Visa endast
    Tor 14 sep 2017 19:41 #3
    Fabolous42 skrev 2017-09-10 09:08:04 följande:

    Jag har kommit till slutstationen... Mina tidigare val -rätt eller fel- har fört mig hit. Jag har endometrios, inga ägg kvar och ingen man att dela mitt liv med. Jag har enstaka månader kvar att bestämma mig annars blir det försent. Ska jag gå genom dubbeldonation eller inte? Det är mina oro som får mig att tvivla.

    Kommer jag att tänka på faktum att det inte är mitt ägg i resten av mitt? Jag är för adoption men att jag inte kan få egna barn har verkligen förstört mig.

    Kommer min sorg över att inte ha en man i mitt liv överföras till barnet?

    Kommer min kärlek vara tillräcklig?

    Tänk om jag får depression efter förlossningen, hur ska jag ta hand om barnet? Mina föräldrar kommer att ställa upp 110% men jag måste kunna lita på mig själv.

    Ber att få råd o tips av föräldrar som har gått genom liknande situationer. Tack på förhand!


    Vill du ha barn säger jag ett stort JA. Tveka inte, bara kör. Du kommer ha tid på dig att anpassa dig till det nya om du blir gravid. Barnet kommer ha en kärleksfull mamma och går det tycker jag du ska göra icke-anonym donation så barnet kan ta reda på sitt genetiska ursprung om hen vill. Men det är bara min åsikt. Stort lycka till.
  • Lör 9 mar 22:24 #4

    Hej!

    Länge sen du skrev inlägget om Embryodonation så jag chansar o ser om du kan svara. Jag har aldrig skrivit någonstans på internet men känner mig ensam i barnlöshets-härvan. Innan jag skriver mer får jag se om du ens ser det jag skriver. Jag har ingen koll på hur sånt här fungerar. Med vänlig hälsning, Pernilla

  • Sön 10 mar 09:22 #5

    Man kan göra dubbeldonation som ensamstående på Avaclinic i Riga, jag känner till flera ensamstående kvinnor i 40-års åldern som gjort det där, och lyckats få barn på första försöket.

    Jag och min man håller på med dubbeldonation där nu.

    Vi fick 13 färska ägg från donatorn, 12 befruktades. Alla levde på dag 3. På dag 5 gjorde vi PGS på 8st embryon och 7 var normala kromosommässigt.

    2 sattes in och 5 till frysen. Första försöket blev tyvärr missfall (pgr av mitt överajtiva immunförsvar, men har fixat immunutredning och nya mediciner nu).

    Planerar nästa insättning nu i mars 2019. PGS är ett tillval som kostar extra. Du kan ställa frågor till mig om du vill om du vill veta mer om dubbeldonation.


    Tapparhoppet skrev 2019-03-09 22:24:27 följande:

    Hej!

    Länge sen du skrev inlägget om Embryodonation så jag chansar o ser om du kan svara. Jag har aldrig skrivit någonstans på internet men känner mig ensam i barnlöshets-härvan. Innan jag skriver mer får jag se om du ens ser det jag skriver. Jag har ingen koll på hur sånt här fungerar. Med vänlig hälsning, Pernilla


  • Anonym (nja)
    Visa endast
    Ons 1 maj 12:08 #6

    Jag förstår hur du tänker. Vid ÄD skulle jag känna mig som en surrogatmamma; någon annans spermier + annan kvinnas ägg. Jag blir bara "ugnen". I surrogatsammanhang säger bärarna att de inte känner något för barnet, att det ju inte är den gravidas gener (ägg), och då blir det inte samma känsla för barnet när det väl föds. Men i ÄD-sammanhang, då betyder generna plötsligt ingenting! Att det är den som föder och har burit barnet som är mamman. För mig blir det väldigt tvetydigt, att man anpassar känslorna efter förutsättningarna. Jag är hellre utan barn än gör ÄD. 

    Att ta emot spermier skulle vara precis lika främmande. Jag vet ju inte vem det är!

  • Anonym (Fp)
    Visa endast
    Tor 2 maj 22:50 #7
    Anonym (nja) skrev 2019-05-01 12:08:25 följande:

    Jag förstår hur du tänker. Vid ÄD skulle jag känna mig som en surrogatmamma; någon annans spermier + annan kvinnas ägg. Jag blir bara "ugnen". I surrogatsammanhang säger bärarna att de inte känner något för barnet, att det ju inte är den gravidas gener (ägg), och då blir det inte samma känsla för barnet när det väl föds. Men i ÄD-sammanhang, då betyder generna plötsligt ingenting! Att det är den som föder och har burit barnet som är mamman. För mig blir det väldigt tvetydigt, att man anpassar känslorna efter förutsättningarna. Jag är hellre utan barn än gör ÄD. 

    Att ta emot spermier skulle vara precis lika främmande. Jag vet ju inte vem det är!


    Nyfiken bara, har du fertilitetsproblem?

    Det känns lite märkligt att jämföra en surrogatmamma med en kvinna som gör äggdonation/embryodonation? Klart inte en surrogatmamma får dom känslorna för barnet hon bär eftersom det aldrig är tänkt att det är hon ska bli mamma till barnet? Hon är ju medvetet bara en bärare av barnet och är ju införstådd med det från första början? En kvinna som gör ÄD/ED har ju helt andra känslor eftersom hon kämpat och planerat för detta barn och utan hennes "ugn" skulle det inte blivit några bullar överhuvudtaget.

    Antar att TS redan gjort sitt val eftersom det är en gammal tråd och då hoppas jag hon valde att köra på, aldrig hört någon som ångrar ett barn, bara dom som ångrade att dom inte försökte!
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll