• Anonym (Lana)

    Gravid - Han vill inte gifta sig..

    Hej!


     


    Sitter här och är grön av avundsjuka.. Såg nyligen att ytterligare en av mina bekanta har förlovat sig. Hennes kille hade överraskat henne ute på deras lantställe, bokat en privat båttur in till stan där familj och vänner väntade med restaurang och middag.


     


    Att gifta sig har varit en barndomsdröm för mig men min kille är inte alls inne på det. Han tycker giftermål är ?onödigt? och ett ?spel för galleriet? som bara kostar pengar där folk ändå skiljer sig efter några år. Han har sagt att han vill gifta sig med mig NÅN gång men inte just nu. Han är inte alls den romantiska typen om man säger så, jättedålig på överraskningar och dylikt. Han har köpt blommor till mig EN gång (på min födelsedag) MEN han är dock väldigt kärleksfull och jag känner att han älskar mig från djupet av sitt hjärta och att han aldrig någonsin skulle lämna mig. Han älskar barn och är generellt en väldigt fin person som alla tycker om.


     


    Nu väntar vi också barn ihop om några månader så mina hormoner är all over the place. Jag har tänkt att ?det viktigast är att han älskar mig och att vi har det bra? och försökt att inte jämföra mig med alla vänner vars killar är riktiga Don Juans som överraskar, förlovar sig och gifter sig. Men oj vad avundsjuk jag blir. Att få gifta sig med nära och kära runt omkring sig är en dröm. Till saken hör att mina föräldrar börjar bli gamla och jag ser ingen mening med att ha en sådan dag om de inte kan vara med (när min kille väl bestämt sig om 10 år..). Min kille dock förstår inte det, tycker att jag gör det ?för deras skull?, dvs bara för andras skull för att ?det ser bra ut?. Min kille har dock inte alls nära kontakt med sina föräldrar så som jag har och förstår därmed inte viljan av att kunna dela en sådan dag med dem. Samtidigt ? skulle aldrig vilja byta ut honom heller?Men man vill ju att personen ifråga ska VILJA gifta sig, inte bli påtvingad.


     


    Snälla, hur ska jag hantera det här? Känner mig sur och irriterad på min sambo och avundsjuk på mina vänner. Tre mindre bra känslor. Vet inte om jag ska ta ett ?allvarligt snack? med min sambo, försöka acceptera att det inte kommer hända mig inom en snar framtid eller något annat. Så trist att känna såhär, samtidigt som man verkligen älskar någon. Måste få perspektiv på nått sätt eller goda råd att förhålla mig till.. :)


     


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-09-12 08:02
    Sorry för stora mellanrum mellan styckena, nått knäppt hände med klippa/klistra.. :)

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-09-12 08:05
    - och, alla frågetecken överallt ska ju såklart vara citatstecken.. :)
  • Svar på tråden Gravid - Han vill inte gifta sig..
  • Anonym (Tyt)
    Anonym (Lana) skrev 2017-09-13 08:44:50 följande:

    Trist att många tolkar det som att jag vill utsätta min sambo att göra något han inte vill (stå i centrum på en jättefest som kostar massa pengar). Som jag skrev innan så är det själva gesten och handlingen jag önskar få uppleva. Inget "stå på scen"-grej utan litet, familjärt och bara mysigt och fint. Att stå i centrum är det bara är ens familj och närmsta tycker inte jag är världens uppoffring. Sedan är det isf en väldigt begränsad tid (typ vid själva vigseln). Tal och presenter kan man undvika genom att göra en överraskningsgrej av det eller helt enkel undanbe sådana saker.

    Jag vill såklart att min sambo ska vilja detta och skulle ALDRIG tvinga eller ställa ultimatum. Men jag vill att han ska förstå hur glad och lycklig det skulle göra mig, att ha en sådan dag. Bara för att det är roligt och en upplevelse. Jag skulle aldrig neka min sambo något han verkligen önskar och därför vill jag att han ska förstå mig och inse vad mycket det skulle göra.


    Hej,

    Jag förstår din utgångspunkt, självklart vill en att den andra parten ska vilja det ur botten från sitt hjärta och att det inte Ska bli tvång. Dock vill jag bara tipsa om (som jag skrev tidigare) att om ni har det bra nu, kan det vara fint att påtala vissa grejer så att han kommer till skott. Han har Ju sagt att han vill, skillnaden e ju bara att han kanske jobbar bättre mot någon slags deadline (annars går det ju arr sega på såna här grejer i åratal..) du vet ju inte hur ert förhållande kommer att förändras under tiden. Så för att undvika mitt Fall, där jag väntar nummer två som kommer att få hans efternamn och inte mitt, där ni har ett testamente och där första barnet innebar en rejäl svacka i relationen, där incitamenten för giftermål är som bortblåsta för tillfället.

    Jag får leva med att jag inte bär samma namn (mitt namn är rätt fult så det hade aldrig varit aktuellt om någon undrar varför jag var så korkad)?som mina barn men klart att jag är bitter över hela grejen (vi har något slags testamente iaf)..

    Så bara tips..

    Kram
  • polly2
    Anonym (Lana) skrev 2017-09-13 08:44:50 följande:

    Trist att många tolkar det som att jag vill utsätta min sambo att göra något han inte vill (stå i centrum på en jättefest som kostar massa pengar). Som jag skrev innan så är det själva gesten och handlingen jag önskar få uppleva. Inget "stå på scen"-grej utan litet, familjärt och bara mysigt och fint. Att stå i centrum är det bara är ens familj och närmsta tycker inte jag är världens uppoffring. Sedan är det isf en väldigt begränsad tid (typ vid själva vigseln). Tal och presenter kan man undvika genom att göra en överraskningsgrej av det eller helt enkel undanbe sådana saker.

    Jag vill såklart att min sambo ska vilja detta och skulle ALDRIG tvinga eller ställa ultimatum. Men jag vill att han ska förstå hur glad och lycklig det skulle göra mig, att ha en sådan dag. Bara för att det är roligt och en upplevelse. Jag skulle aldrig neka min sambo något han verkligen önskar och därför vill jag att han ska förstå mig och inse vad mycket det skulle göra.


    Du måste ju kommunicera detta tydligare med honom!

    Dels att du verkligen vill gifta dig, men också att formen och storleken på festen inte är det viktigaste.

    Men sen kanske du måste acceptera om han verkligen inte vill oavsett hur själva bröllopet går till. Det måste vara två ja för att det ska bli något. Han är inte mer ego för att han nekar dig än du skulle vara ego som genomdriver nåt han inte vill.

    Sen kanske han tycker att det här med bebis är tillräckligt just nu och tycker att ni ska vila lite med bröllopsplaner och annat tills ni landat i att vara föräldrar.
  • Anonym (man2)
    Anonym (Lana) skrev 2017-09-13 08:44:50 följande:

    Trist att många tolkar det som att jag vill utsätta min sambo att göra något han inte vill (stå i centrum på en jättefest som kostar massa pengar). Som jag skrev innan så är det själva gesten och handlingen jag önskar få uppleva. Inget "stå på scen"-grej utan litet, familjärt och bara mysigt och fint. Att stå i centrum är det bara är ens familj och närmsta tycker inte jag är världens uppoffring. Sedan är det isf en väldigt begränsad tid (typ vid själva vigseln). Tal och presenter kan man undvika genom att göra en överraskningsgrej av det eller helt enkel undanbe sådana saker.

    Jag vill såklart att min sambo ska vilja detta och skulle ALDRIG tvinga eller ställa ultimatum. Men jag vill att han ska förstå hur glad och lycklig det skulle göra mig, att ha en sådan dag. Bara för att det är roligt och en upplevelse. Jag skulle aldrig neka min sambo något han verkligen önskar och därför vill jag att han ska förstå mig och inse vad mycket det skulle göra.


    Du motsäger dig själv när du först skriver att du ALDRIG skulle tvinga eller ställa ultimatum för att därefter skriva att du bara vill att han ska förstå hur viktigt det är för dig, det du låter vara osagt där är att du då förmodligen önskar att han även ska "se ljuset" och helt ändra uppfattning och helt plötsligt vilja samma sak som du vill lika mycket som du vill det.

    Det låter som en rätt omöjlig ekvation för du vill inte bara att han ska göra som du vill, du vill även att han ska vilja samma sak som du vill och det gör han ju inte. Hur du än vrider och vänder på det så får du inte bort att han vill inte gifta sig. Du kanske kan tjata/sura dig till att få som du vill men då betyder det att han gör det för din skull inte för att han vill det och det är ju det du vill, du vill att han ska vilja samma sak dom du vill.

    Ibland är det bara så i förhållanden, två människor två viljor, två olika sätt att se på saker. Ibland sammanfaller de ibland inte och det får man helt enkelt acceptera
  • Anonym (Gift)

    Jag förstår dig! Jag skaffade barn väldigt sent i livet för att mina krav var många. Jag ville ha en man med samma värderingar och drömmar, det perfekta förhållandet i många år innan, studier och karriär klart osv. För mig var/är det viktigt att ge mina barn en trygg kärnfamilj. I det igen att kunna erbjuda den juridiska trygghet som finns i äktenskapet.

    Min make hade precis samma värderingar och drömmar så vi gifte oss stort och fantastiskt året eftrer att han friat. Vi ville inte skaffa barn innan äktenskapet. Idag är vi lyckligt gifta med en kull ungar ;)

    Men samtidigt så var det en romantisk del i det hela. Min make friade till mig för att han VILLE gifta sig med mig av hela sitt hjärta! Han ville dela allt med mig och lova evig trohet och kärlek inför alla vi känner. Det är stort! När vi stod vid altaret så kunde jag knappt förstå att denna fantastiska man lovade mig allt det där. Att han verkligen ville bli min make. Under året som vi planerade så drömde vi tillsammans, fnittrade, provade tårta och champagner och såg fram emot vår dag. Han var lika hög som jag av bröllopsfeber;)

    Det är ju något som du lätt går miste om genom en övertalningskampanj. Han vill inte gifta sig med dig. Han vill inte leva evig trohet och kärlek och han vill inte dela allt med dig juridiskt. Så enkelt är det. Iallafall inte ännu. Om han blir övertalad så kommer tvivlet finnas där. Kanske kommer han sucka sig igenom all bröllopsplanering? Klaga över att det blir dyrt eller att du pratar för mycket om det. Då kommer du känna dig ensam och tvivla på hans känslor. Vid altaret så kommer du inte vara säker på att han verkligen VILL. Tvivlet kommer finnas och det kommer förstöra hela grejen med att gifta sig.

    Kanske kommer hans känslor att växa och vilja att infinna sig? Eller så älskar han dig men är inte villig att dela allt med dig juridiskt?

    Du måste veta hans verkliga anledning till hans ovilja innan du vet hur du ska agera och reagera.

  • Anonym (Mella)

    Det är därför man inte ska ge sig in i förhållanden där man inte har samma syn på de här frågorna. Jag är KK med en man som jag även umgås med en del utanför sängen, han har känslor och vill att vi ska bli ett par och flytta ihop och blir sur när jag ligger med andra. Men han vill inte binda sig i ett äktenskap någonsin och tycker det är onödigt. Jag har en annan syn på förhållanden, jag vill ha äktenskapet på sikt om jag ska ha ett seriöst förhållande och jag tänker inte bli involverad med en man som inte känner samma.

  • Anonym (--)

    Kan bara hålla med de som säger att det är därför man ska inleda förhållanden med människor som har samma värderingar som en själv, oilka intressen javisst men olika värderingar? nej det håller inte då det alltid blir en som får göra avkall på sina värderingar.

    Men nu har du valt att skaffa barn med denna man ts och nu är det som det är, däremot kan du tala om för honom att giftermål eller inte så ska det ordnas juridiskt så att ert barn är tryggat oavsett vad som händer i framtiden, det kan han inte tumma på

  • Anders 386

    Mitt förslag är att du ska framföra att ni gifter er enkelt och borgerligt. Många män idag blir skrämda av dom stora tillställningarna som idag blivit mer regel än undantag. Vi förstår inte varför förhållandet skulle blir bättre av ett sånt spektakel.
    Jag är som din man - vardagsromantiken är det viktigaste. Lyckan finns i dom små ögonblicken - inte i dom stora ceremonierna. 
    Sen är det ju lite dumt att stå och lova evig kärlek när man vet att väldigt många kärleksförhållanden tar slut med tiden. Det är fullständigt omöjligt att lova något idag och tro att man ska ha samma åsikt hela livet. 

  • Anders 386
    Anonym (--) skrev 2017-09-13 14:13:25 följande:

    Kan bara hålla med de som säger att det är därför man ska inleda förhållanden med människor som har samma värderingar som en själv, oilka intressen javisst men olika värderingar? nej det håller inte då det alltid blir en som får göra avkall på sina värderingar.

    Men nu har du valt att skaffa barn med denna man ts och nu är det som det är, däremot kan du tala om för honom att giftermål eller inte så ska det ordnas juridiskt så att ert barn är tryggat oavsett vad som händer i framtiden, det kan han inte tumma på


    Håller inte med.
    Värderingar är färskvara. Ändras ofta med stigande ålder och erfarenhet. 
    Nej, låt kärleken styra och ta konflikterna vartefter dom dyker upp istället. Men var beredd på kompromisser. Men kärleken är det viktigaste - låt den styra!
  • linnéa001

    Hej,
    Jag kan relatera till både dig och din sambo. Jag är sambo med en man som inte vill gifta sig, vi har ett barn ihop. Jag går inte och väntar på att han ska fria, jag gjord det, men han sa nej. Ingen av oss gillar fester eller att stå i centrum så det skulle vara bara vi och vittnen, men än har inte direkt gått med på det. Min dotter har pappans efternamn även om vi inte är gifta. 

    Nu efter att vår dotter är född har jag tänkt på en sak. Om mamman dör under förlossningen och inte är gift med pappan utreder socialen faderskapet. Har ingen aning om hur lång tid en sådan sak tar, men är man gift kan pappan ta hand om barnet på en gång. Det tycker jag är en stor anledning till att gifta sig innan man får barn. 

    Arv är ju en annan sak att tänka på. Skulle min sambo dö får dottern ärva lägenheten, som ägs av min sambo till hundra procent, värd minst tre miljoner. Jag får inte ett öre. Är så klart inte ute efter hans pengar eller lägenhet, men det vore ju trevligt att kunna bo kvar med dottern. 

    Jag tycker att man ska tänka på hur man vill ha det med arv och annat juridiskt och bara se giftemålet som en juridisk handling. Fest kan man ju ha ändå. Jag ogillar namninvigningsfester men när barnet har kommit har ni väl en bra anledning till att ha en fest. Gift er först och ha festen sedan. 

  • Anonym (--)
    Anders 386 skrev 2017-09-13 14:28:38 följande:
    Håller inte med.
    Värderingar är färskvara. Ändras ofta med stigande ålder och erfarenhet. 
    Nej, låt kärleken styra och ta konflikterna vartefter dom dyker upp istället. Men var beredd på kompromisser. Men kärleken är det viktigaste - låt den styra!
    Fast det låter mer som 'inställningar till saker' du pratar om, dessa kan gälla pengar eller politik etc som hos vissa förändras och då är det inte värderingar det gäller utan inställningar.

    Värderingar förändras sällan och är inte en färskvara medans inställningar till saker däremot är, tex om inkomst ökar kan vissa ändr ainställnign baserat på det, samma gäller politik medans vissa har värderingar som inte förändras oavsett utan man har samma människosyn och syn på pengar och politik etc.

    När det gäller barnuppfostran är samma värderingar vitalt, man behöver inte tycka exakt lika men man måste ha samma grundvärderingar annars fungerar det inte och förhållandet antingen spricker eller den ena parten blir olycklig.
  • Anonym (man2)
    Anders 386 skrev 2017-09-13 14:28:38 följande:
    Håller inte med.
    Värderingar är färskvara. Ändras ofta med stigande ålder och erfarenhet. 
    Nej, låt kärleken styra och ta konflikterna vartefter dom dyker upp istället. Men var beredd på kompromisser. Men kärleken är det viktigaste - låt den styra!
    Njae, det beror väl på vilka värderingar vi snackar om?
    Värderingar styr ju många ggr vilka mål vi sätter i livet och hur vi vill leva våra liv, ibland kan man kanske komma fram till kompromisser men inte alltid. Jag kan till exempel ha svårt att se att följande kombinationer skulle gå ihop.

    Ateist - Extremreligös
    Socialist - Nyliberal
    Polly - Monogam
    Vill ha barn - Vill inte ha barn
  • Anonym (Tyt)
    linnéa001 skrev 2017-09-13 14:33:59 följande:

    Hej,

    Nu efter att vår dotter är född har jag tänkt på en sak. Om mamman dör under förlossningen och inte är gift med pappan utreder socialen faderskapet. Har ingen aning om hur lång tid en sådan sak tar, men är man gift kan pappan ta hand om barnet på en gång. Det tycker jag är en stor anledning till att gifta sig innan. 


    Oj, det här hade jag inte alls tänkt på! Men det är ju klart, så måste det ju naturligtvis bli eftersom den ogifte fadern behöver erkänna sitt faderskap till soc efter att barnet är fött. Stackars bebisen med anknytning och dylikt!
  • Kjell2
    Anonym (Tyt) skrev 2017-09-13 15:31:35 följande:
    Oj, det här hade jag inte alls tänkt på! Men det är ju klart, så måste det ju naturligtvis bli eftersom den ogifte fadern behöver erkänna sitt faderskap till soc efter att barnet är fött. Stackars bebisen med anknytning och dylikt!
    Oftast löstes de smidigt och utan problem så länge faderskapet är enkelt. Pappan får ta hand om från början och sen fastsäller soc faderskap och tilldelar vårdnaden formellt.
  • Anders 386
    Anonym (man2) skrev 2017-09-13 14:47:57 följande:
    Njae, det beror väl på vilka värderingar vi snackar om?
    Värderingar styr ju många ggr vilka mål vi sätter i livet och hur vi vill leva våra liv, ibland kan man kanske komma fram till kompromisser men inte alltid. Jag kan till exempel ha svårt att se att följande kombinationer skulle gå ihop.

    Ateist - Extremreligös
    Socialist - Nyliberal
    Polly - Monogam
    Vill ha barn - Vill inte ha barn
    Det som jag håller med om här är Poly-Monogam. Men det är ju inte så stor chans att det blir ett förhållande ens dag ett då om man har olika åsikter där... Skrattande

    Vill ha barn -  vill inte ha barn är typiskt något som ändrar sig med tiden för många. Att man har olika politiska åsikter ser jag inte som ett avgörande problem, politisk åskådning förändras med tiden. Och är knappast avgörande för kärleken. Att vara ateist och vara tillsammans med en troende skulle iaf inte jag se som något problem heller. (Ok, får väl räkna bort typ "sektmedlemmar" förstås, det går nog bort.)
    Det viktigaste är att personligheterna matchar - vilket inte betyder att dom behöver ha samma personlighetstyp. Men matchar det inte är det inte troligt att det nånsin blir ett förhållande....

    Att man har olika åsikter om giftermål eller inte är en skitsak som knappast borde vara en dealbreaker. Själv gifte jag mig mest för att min hustru föreslog det och det verkade praktiskt just då. 
  • Anonym (man2)
    Anders 386 skrev 2017-09-13 15:57:29 följande:
    Det som jag håller med om här är Poly-Monogam. Men det är ju inte så stor chans att det blir ett förhållande ens dag ett då om man har olika åsikter där... Skrattande

    Vill ha barn -  vill inte ha barn är typiskt något som ändrar sig med tiden för många. Att man har olika politiska åsikter ser jag inte som ett avgörande problem, politisk åskådning förändras med tiden. Och är knappast avgörande för kärleken. Att vara ateist och vara tillsammans med en troende skulle iaf inte jag se som något problem heller. (Ok, får väl räkna bort typ "sektmedlemmar" förstås, det går nog bort.)
    Det viktigaste är att personligheterna matchar - vilket inte betyder att dom behöver ha samma personlighetstyp. Men matchar det inte är det inte troligt att det nånsin blir ett förhållande....

    Att man har olika åsikter om giftermål eller inte är en skitsak som knappast borde vara en dealbreaker. Själv gifte jag mig mest för att min hustru föreslog det och det verkade praktiskt just då. 
    Allt går ju med vilja våld och en massa vaselin Flört
    Men frågan är hur troligt det är att ett sådant förhållande håller?, Vissa kanske klarar det, men jag tror de flesta med väldigt olika syn på livet spricker.

    Allt förändras inte med tiden, det kan göra det ibland och ibland inte. Ibland kan det till och med vara det som skapar problemen. Till exempel det med att vilja ha barn. Kille och tjej blir ihop, ingen av dem vill ha barn i början, men med åren börjar en av dem bli sugen på barn men inte den andra.

    Ang giftermål så gifte jag mig av ungefär samma anledning som du :)
    Men jag har en känsla av att det är en känsligare fråga för den som vill gifta sig än för den som inte vill.
  • Anonym (gg)

    Åk utomlands och gift er i svenska kyrkan, finns på lite olika orter

  • Anonym (tvärtom)
    Anonym (Gift) skrev 2017-09-13 12:08:22 följande:

    Jag förstår dig! Jag skaffade barn väldigt sent i livet för att mina krav var många. Jag ville ha en man med samma värderingar och drömmar, det perfekta förhållandet i många år innan, studier och karriär klart osv. För mig var/är det viktigt att ge mina barn en trygg kärnfamilj. I det igen att kunna erbjuda den juridiska trygghet som finns i äktenskapet.

    Min make hade precis samma värderingar och drömmar så vi gifte oss stort och fantastiskt året eftrer att han friat. Vi ville inte skaffa barn innan äktenskapet. Idag är vi lyckligt gifta med en kull ungar ;)

    Men samtidigt så var det en romantisk del i det hela. Min make friade till mig för att han VILLE gifta sig med mig av hela sitt hjärta! Han ville dela allt med mig och lova evig trohet och kärlek inför alla vi känner. Det är stort! När vi stod vid altaret så kunde jag knappt förstå att denna fantastiska man lovade mig allt det där. Att han verkligen ville bli min make. Under året som vi planerade så drömde vi tillsammans, fnittrade, provade tårta och champagner och såg fram emot vår dag. Han var lika hög som jag av bröllopsfeber;)

    Det är ju något som du lätt går miste om genom en övertalningskampanj. Han vill inte gifta sig med dig. Han vill inte leva evig trohet och kärlek och han vill inte dela allt med dig juridiskt. Så enkelt är det. Iallafall inte ännu. Om han blir övertalad så kommer tvivlet finnas där. Kanske kommer han sucka sig igenom all bröllopsplanering? Klaga över att det blir dyrt eller att du pratar för mycket om det. Då kommer du känna dig ensam och tvivla på hans känslor. Vid altaret så kommer du inte vara säker på att han verkligen VILL. Tvivlet kommer finnas och det kommer förstöra hela grejen med att gifta sig.

    Kanske kommer hans känslor att växa och vilja att infinna sig? Eller så älskar han dig men är inte villig att dela allt med dig juridiskt?

    Du måste veta hans verkliga anledning till hans ovilja innan du vet hur du ska agera och reagera.


    Och jag har gjort nästan tvärtom!

    Vi insåg att livet aldrig kommer att vara perfekt. Så jag och min man skaffade barn när vi började längta och när vi kände att vi kunder erbjuda trygghet till barnen.

    Vi var inte gifta men hade varit ett par i ca 7 år. Stabila och kära. 

    Ingen av oss är särskilt romantisk. Jag vill hellre ha någon som står vid min sida i vått och torrt än kommer med blommor och choklad. 

    När vi hade fått våra tre barn och varit tillsammans i ca 12 år så slog vi ändå till och gifte oss. barnen var med, vi gifte oss i rådhuset, en liten ceremoni med bara de närmaste familj och några vänner. Efteråt middag på en restaurang. Barnen pratar ibland om hur mysigt det var när vi alla gifte oss :)

    För mig var den juridiska och ekonomiska biten viktigast med äktenskapet. Bröllopet hade vi kunnat ha precis hur som helst, men det var inte viktigt. Romantiken har vi i vardagen och i att vi känner varandra utan och innan efter snart 20 år tillsammans. 
  • Anonym (Gift)
    Anonym (tvärtom) skrev 2017-09-14 11:07:55 följande:

    Och jag har gjort nästan tvärtom!

    Vi insåg att livet aldrig kommer att vara perfekt. Så jag och min man skaffade barn när vi började längta och när vi kände att vi kunder erbjuda trygghet till barnen.

    Vi var inte gifta men hade varit ett par i ca 7 år. Stabila och kära. 

    Ingen av oss är särskilt romantisk. Jag vill hellre ha någon som står vid min sida i vått och torrt än kommer med blommor och choklad. 

    När vi hade fått våra tre barn och varit tillsammans i ca 12 år så slog vi ändå till och gifte oss. barnen var med, vi gifte oss i rådhuset, en liten ceremoni med bara de närmaste familj och några vänner. Efteråt middag på en restaurang. Barnen pratar ibland om hur mysigt det var när vi alla gifte oss :)

    För mig var den juridiska och ekonomiska biten viktigast med äktenskapet. Bröllopet hade vi kunnat ha precis hur som helst, men det var inte viktigt. Romantiken har vi i vardagen och i att vi känner varandra utan och innan efter snart 20 år tillsammans. 


    Det fungerade för er för att ni ville samma sak. TS och hennes sambo har inte samma tankar och därför fungerar det inte.

    Vi kände att vi ville ha livet "perfekt" innan så därför väntade vi. Det gick jättebra och vi fick det liv vi vill ha. Självklart så är ert sätt lika bra. Men det är inte så som jag och min man ville göra. Jag berättade om mina tankar då jag vill visa förståelse för TS.

    Vill också påpeka att man kan få någon som står vid ens sida i vått och torrt OCH kommer med blommor och choklad. Man måste inte välja för de egenskaperna står inte i motsats till varandra. ( många kvinnor tror ibland att man måste kompromissa och nöja sig för att ingen har hela paketet. Och det är synd :( då går det lätt som i TS fall)
Svar på tråden Gravid - Han vill inte gifta sig..