Kan inte hitta en partner - fråga mig vad ni vill

Är du också en kostymnisse? eller har du annat på dig?

ja det låter svårt det där du kanske kan fråga en  butikskassör om han har lust att ta en bit mat med dig? 

Bra, du är kräsen och tar inte vem som helst! Det kan leda till långa singelperioder men du slipper också det som alla andra tjatar om: sina usla partners... ;)

När jag letat intensivt och verkligen velat ha nån så har jag aldrig hittat nån... När jag har tänkt att "jag ger fan i det", så har det dykt upp nån intressant inom kort... ;) Som nu, när jag varit singel länge och i princip gett upp hoppet igen. Då har det dykt upp en jättespännande man helt plötsligt...

Vet att det är svårt men det kan handla om en omedveten utstrålning att man så himla gärna vill hitta nån och då kan det bli fel tror jag. Gör bara ditt bästa.

:)

Du är bara 24 år och har framtiden för dig.

Tror det ordnar sig om du lägger ner letandet och bara är dig själv.

Ja du får ta fram kikaren och börja spana 

Har du haft kostymen på dejter också?

Du får leta på Familjeliv.

Kommer ordna sig för dig. Värre för oss som är +40 och famlar i blindo.

Känner igen mig i det du skriver, dock är jag kille 25år, hur träffar man någon i dagens samhälle? 

Är personligen social och ser bra ut enligt mina vänner, utstrålar en självsäkerhet enligt många men är väldigt osäker på mig själv pga lite halvkass uppväxt förälder med alkohol problem etc. 

Så har därför valt ett liv utan alkohol så krogen får bort för min del, håller igång och rör på mig regelbundet men blir aldrig att man tar kontakt med en tjej pga att självförtroendet är som det är.

Kom tidigt fram till att de flesta dejtingappar/dejtingsidor inte riktigt funkar. 

Så jag tar mer än gärna också emot tips.   

Hej Singel!

Ska jag förstå dig som att du letar efter en partner och vill ha råd om hur du ska gå tillväga? Eller vad vill du med tråden?

Nedan skriver jag lite om hur jag tänker kring din (och andras) situation.

När det gäller sökandet efter en partner tänker jag att man behöver bli aktiv. Själva faktumet att man vill ha något man inte har, ger en väldig energi som man kan använda på ett klokt sätt. Det finns flera saker man kan göra för att maximera sina chanser och samtidigt komma fram till vad man själv önskar hos en presumtiv man/kvinna.

En viktig fråga är hur mycket man är villig att offra. Ofta när någon säger att de inte önskar en partner slutar det i att de egentligen inte är beredda att uppoffra något för att få det. De vill bara att någon ska dyka upp, och stå där och vara perfekt. De vill inte själva spotta i nävarna och sätta igång. Man kan jämföra det med någon som vill bli filmstjärna. Men personen vill inte ta teaterlektioner, inte gå ut på scenen på den lokala puben, inte gå kurser i ämnet, etc.. Så jag blir nyfiken på hur det är med dig? Hur motiverad är du?

Jag tänker att du kan försöka utveckla dig själv på vägen fram till en partner. Det är dessutom en klok investering att lägga på sig själv. Jag menar alltså att du ska utveckla delar hos dig som ännu inte finns där. Hitta sätt att låta ditt sanna jag komma fram, så att hela du gnistrar. Jag tänker att denna utveckling kan ske samtidigt som du möter en massa människor - samtidigt som du kalibrerar in vem du är, eller kanske snarare vem du kan vara.

Ett område som är viktigt att behärska när man önskar träffa en partner är kroppsspråk. Att lära sig hur kroppsspråk fungerar och hur man kan använda det för att glimma, är en viktig egenskap. Det finns hur mycket som helst av detta på nätet. Jag menar inte att du ska bli en player, men jag tänker att du kan lära dig mer om hur kroppsspråk fungerar eftersom du söker efter en partner och vill utveckla dig.

Sen tänker jag att det är viktigt att lägga åt sidan det här med urval. Risken att bestämma sig i förväg vilka preferenser man har, gör att man missar att träffa massor av spännande människor, och dessutom så kanske den där personen med de perfekta egenskaperna är en riktig uschig person eller något sånt.

Jag tycker att du ska fundera över något som för dig skulle vara riktigt modigt att göra. Det får inte vara så galet att du inte vågar göra det, och det får inte vara för enkelt att det inte bidrar till din utveckling. Kanske kan du sätta dig bredvid någon på tunnelbanan och föra en konversation. Eller så kan du ge någon du inte känner, men vill lära känna, en ros. Eller vad du vill. Jag tänker att det skulle kunna vara en början på en resa som består av en ny del av dig som du tidigare inte känt till så bra.

Sen var det en mening som jag gärna vill reflektera kring. Du hade dejtat en hel hög, men sedan sade du:

" de som visat intresse tillbaka har jag inte fastnat för"

Jag undrar om det är viktigt för dig att fastna för någon på en gång? Jag undrar vad du söker efter egentligen? Är det omöjligt att träffa någon igen, även om man inte har fastnat? Jag menar inte att du ska ta vem som helst, eller att du ska träffa någon igen fast det bara känns helt fel. Jag bara vill väcka frågan.

Din kommentar skulle också kunna tyda på att du är rädd för närhet. Just eftersom det var just de som visade intresse som du ratade. Men det vet du ju bäst själv... Om du skulle vara rädd för närhet, tänker jag att det är det du behöver jobba med...

Bara lite tankar från mig...

Visar inte det utåt, utan är väl mer att man blivit nedtryckt under många år vid uppväxten etc känslan av att man aldrig duger till. 

Jag försöker prata med tjejer så ofta det går med blir aldrig att man frågar efter numret eller om man skall luncha/ ta en kaffe.  

Som jag sa många säger att jag utstrålar en självsäkerhet, och jag har nått framgång i livet för min ålder, men känner mig ändå inte lycklig eftersom jag inte har någon att dela denna med. 

Tycker det är svårt pga att det är så mycket mer som spelar in när man ska träffa någon än en profiltext och någon bild, kroppsspråk/hållning mm. Har träffat tjejer från nätet/tinder som ser bra ut men har en fruktansvärd "ful" personlighet. 

Så för min del träffar jag hellre någon i vardagen så man kan sålla bort detta, men har som sagt inte lyckats jag heller ;)

Fester eller allt där alkohol är inblandat går bort för min del, har som sagt haft en krasslig uppväxt och sett alkoholism på nära håll.

Så jag stänger av när jag är i närheten av folk som dricker oavsett om det är nära vänner eller okända. Jag blir väldigt tillbakadragen och undviker folk, vilket är i princip tvärtemot hur jag är i vanliga fall, detta är väl självklart något som går att arbeta bort. Men lär ta tid. 

Har väl sett detta som ett hinder när man ska träffa någon då de flesta tjejer i min ålder är helt inställda på festa festa festa, och säger man till någon att man är nykterist och inte vill hänga med till krogen så brukar de flesta vara väldigt oförstående och dra sig undan. 

Har väl kanske inte träffat rätt än bara, men men.

Jo håller.med har nog aldrig gått på dejt där man tar en kaffe, hahah dricker inte ens kaffe så varför tog jag upp det. Jag brukar också ta en promenad känns som sagt mer naturligt och mindre pressat.

Angående vart vi håller hus, kan bara tala för mig själv. Nu tar företaget upp en stor del av min tid och det är även mitt intresse hur löjligt det än låter, personligen är jag engagerad i näringslivet, och försöker få yngre att uppskatta entreprenörskap. Sen blir det en del musik, spelar gitarr så det tar upp en del av tiden.

Sen brukar jag väl umgås med kompisar och hitta på aktiviteter som bowling roadtrips mm.

Vart håller du hus då om inte krogen? ????

Ett tips, prova på att lära dig någon social pardans. Fox, bugg, tango, wcs - vi är alla i princip nyktra och umgås och har trevligt. Kontakta närmaste dansklubb och gå en nybörjarkurs. Det är fantastiskt roligt och ett toppenbra sätt att träffa nytt folk, både träffa nya vänner och partners. Man är ju rätt nära varandra om man så säger. :)

Hahah vet inte om jag vågar avge ett löfte med skall helt klart försöka. Sen vill jag att en tjej skall se mig för den jag är och inte pga hur mitt bankkonto ser ut

Du låter iallafall som en klok person

I din trådstart skriver du att du träffade en man (38) på gymet men det blev inget?

P g a åldersskillnaden? Hur mkt äldre kan du tänka dig? Hur vill du att en man tar kontakt/visar intresse?

Hej igen!

Har du funderat på vad den här rädslan för närhet står för? Har det med din föräldrar eller din uppväxt att göra? Eller är det helt och hållet för att du har blivit sviken i tidigare relationer? Känner du dig lite bränd, s.a.s. I så fall undrar jag vilka typer av svek du har varit med om, och om du bearbetat klart de här sveken, eller om de fortfarande sitter i? Har du blivit bränd i dina relationer kanske du behöver landa och bearbeta dina upplevelser, innan du går vidare och söker en partner.

Jag har blivit sviken av min papp och, nära vänner. Blev utfryst på högstadiet och gymnasiet pga avundsjuka och svartsjuka som gjort att jag lättare är självständig. Trivs mer med att vara själv än att vara låst med andra, risken att bli sårad, inte medräknad eller inte få vara med är ju större då. Har inte blivit så bränd i tidigare förhållanden eftersom jag dragit mig ur i tid, förnuft före känsla alltid.

"Det är också så att jag lätt tappar intresse när någon visar intresse för jag känner mig trängd och blir rädd. Hur övar man ens på sånt?" 

Om din rädsla för närhet sitter djupt inom dig (och har följt dig hela livet), skulle jag föreslå att gå i terapi. Du kan givetvis också själv göra vissa saker, men det är möjligt att det är svårt att komma tillrätta med det på egen hand.

Om du skulle vilja försöka på egen hand, så tänker jag att du behöver arbeta mot din rädsla för närhet. Du behöver då försöka skilja mellan rädslan och andra t.ex. logiska argument till varför du inte vill se en person igen. Jag tänker att du kanske kan tänka efter en extra gång när du funderar på att bryta en kontakt, att inte ringa tillbaka till någon, eller liknande. Är det rädslan som får dig att göra så, eller tar du beslutet på förnuftsmässiga grunder. 

Du behöver kanske vänja dig vid att inte trycka på stoppknappen vid varje relation. Du kan överösa dig med positiva tankar innan, under och efter ett möte. Du kan tänka saker som: "Vad är det värsta som kan hända?", "Jag kan alltid bryta den här kontakten senare, även om jag går vidare en bit till", "Den här personen har de här fina egenskaperna - det är ganska vackert." 

Men jag ser egenskaper hos killarna som jag inte uppskattar - ex om killen säger att han "gillar lyx och är uppvuxen med rika kompisar tillskillnad från brorsan som är betongjpbbare och därmed annorlunda" är en människosyn som inte passar mig. Jag är uppvuxen i en förort och har haft mycket pengar och lite pengar trots att jag ibland kan se elegant ut är jag i grunden väldigt enkel men det visar jag inte för då får folk (alltså de jag inte dejtar) se en äkta sida av mig som jag inte vill visa för om de intr tycker om den så blir jag lämnad för den jag är och drt känns svårt

Det är ju i mycket ett förhållningssätt hur man ser på sin omvärld och personerna i det. Jag försöker lära mig att se det vackra i andra människor. Jag skulle ju lika gärna kunna plocka fram det dåliga, men vad vinner jag med det? Jag väljer en livssyn att människor är vackra och jobbar på utifrån de förutsättningar de har, även om jag är medveten om att det finns mörka sidor hos alla.

 

Om du tillräckligt många gånger lyckas överkomma din impuls att trycka på stoppknappen (enbart för att du är rädd för närhet, ibland behöver du ju trycka på stoppknappen av legitima skäl) tänker jag att du får lättare och lättare att acceptera närhet och har du tur blir det inte lika mycket ett problem.

Hur ska det gå till?

En sak som jag tycker är vanlig, som gör att det ringer en varningsklocka för mig är vad du sade här:

"Tyvärr är folk nog lite osäkra och räds för att komma fram men de är jag ju ändå inte intresserad av" 

Det finns en risk att du "uppfinner" skäl till varför du inte är intresserad av folk, eftersom det gör det enklare för dig att undvika närhet. Är det t.ex. säkert att de som inte vågar komma fram till dig, inte är bestämda? Och hur säker är du på att den du söker behöver vara bestämd? Min inställning till det här: är att man ska söka efter en person som har alla de egenskaper du ännu inte vet om att man vill ha. Samtidigt är det förstås viktigt att du inte kastar bort tiden hos en person som har egenskaper som inte kommer funka. Men mitt råd här är att du är försiktig att dra slutsatser om ditt urval, som kan bero på din rädsla för närhet. Tänk igenom lite extra och försök vara så ärlig mot dig själv som du kan.

 Jag är van vid att killar tycker om jakten på mig men sen när jag visar intresse går de vidare. Eller egentligen nu ljög jag.. jag utgår från att det är vad kilar vill som träffar mig.. borde nog arbeta på självkänslan men att stå framför spegeln och säga bra saker till mig själv passar inte riktigt mig...

Kan det vara så att din rädsla för närhet, även får dig att tänka såhär, att killarna inte visar intresse och att de inte är intresserade av dig?

Ja en man var enligt hans vänner kär i mig men jag såg det aldrig för jag tänkte bara att han var falsk och jagade bekräftelse. Men det är ju ett sätt att skydda mig...

Vad duktig du var, som kom på dig själv och valde att vara ärlig mot dig själv! Jag tycker också du har tagit ett stort kliv nu, när du har frågat om råd i en tråd. Det innebär att du har formulerat problemet tydligt för dig själv, och jag tror att det helt rätt väg att gå! Så du har börjat din resa, så det är bara att fortsätta framåt! 

Vilket fantastiskt och meningsfullt svar! Massa bra input som jag tycker ts ska fundera över, det hade jag gjort om jag var singel.

Kan inte annat än att hålla med dig om att inget kommer serverat på fat, jag trodde det i 4a år som singel och otaliga meningslösa och pinsamma dejter som aldrig ledde någon vart. Det var när jag tog mig i kragen och vågade vara mig själv fullt ut och göra saker utanför den gamla vanliga dejtinglådan, när jag vågade vara rak och ta initiativ som det plötsligt hände och då förväntade jag mig det inte.

Lycka till alla ni singlar i tråden! Varför inte göra något utanför den gamla vanliga lådan och byta nummer och kanske gå på en kurs ihop? Eller ut och skjuta lerduvor för den delen om det är roligare, kan ju faktiskt leda någonstans!;)

Har ingen fråga, men jag tror ditt "problem" är att du har för många att välja mellan. Detta gör att du söker efter mr perfect. Men han finns inte, du ska självklart inte nöja dig med vem som helst. Men jag tror du behöver släppa kontrollen lite och försöka ha roligt på dejter och i sociala sammanhang.

Du behöver nog leva i nuet mer, försöka att inte tänka för mycket, men samtidigt inte heller stressa fram ett förhållande med någon random person.