varför inte vara ärlig mot sina barn?
När jag väntade mitt tredje barn pratade jag med min dotters kompis och sa typ "dumt att det kommer att göra så ont i snippan att föda bebisen" hennes mamma förklarade då på engelska för att inte barnen skulle förstå att flickan inte vet att barn kommer ut ur slidan, hon trodde att de kom ut ur naveln??! Flickan var typ sex år. Varför svarar en del inte ärligt när barnen frågar om sånt?
Andra saker som folk verkar ljuga om för sina barn är t.ex.
Hur barn blir till
Döden
Spöken
Alltså det sistnämnda är ju olika vad folk tror på men de andra, är barnen tillräckligt stora för att undra så varför ljuga? Ok man behöver ju inte prata om sex i detalj men mina barn vet tex att "pappa har små fiskar i snoppen och mamma har ägg i magen. När fiskarna simmar till ägget så kramas de och det blir en bebis"
Nåt i den stilen.
Nån som kan svara?
Jag tror att alla föräldrar har nåt slags känsla för vad och när de vill delge sina barn av livets realiteter.
Man kanske vill säga nåt som ligger lite nära sanningen, på en nivå som barnet förstår (ungefär som ditt påhitt med fiskar i snoppen) och som inte skrämmer barnet eller säger mer än vad barnet ens ville veta.
Min kompis berättade för sitt ganska lilla barn om mens och att det kom blod ur mammas snippa och barnet blev superorolig och helt fixerad vid att mamma blödde. Hade nog varit bättre att inte säga precis som det är i det läget.
Samma med hur det är när barn föds - det finns en tid när det är dags att veta hur det går till och hur ont det gör, men behöver en 4-6 åring verkligen veta det och fundera på det?