varför inte vara ärlig mot sina barn?
Men ändå så ljuger du och säger att pappa har små fiskar i snoppen... ??
Jag tror att alla föräldrar har nåt slags känsla för vad och när de vill delge sina barn av livets realiteter.
Man kanske vill säga nåt som ligger lite nära sanningen, på en nivå som barnet förstår (ungefär som ditt påhitt med fiskar i snoppen) och som inte skrämmer barnet eller säger mer än vad barnet ens ville veta.
Min kompis berättade för sitt ganska lilla barn om mens och att det kom blod ur mammas snippa och barnet blev superorolig och helt fixerad vid att mamma blödde. Hade nog varit bättre att inte säga precis som det är i det läget.
Samma med hur det är när barn föds - det finns en tid när det är dags att veta hur det går till och hur ont det gör, men behöver en 4-6 åring verkligen veta det och fundera på det?
Vi sa att pappan har som fröer och mamman har ägg och att när fröerna hamnar i äggen kan det bli en bebis. Sen har dom frågat när dom blivit äldre hur fröet hamnar i mamman då har vi förklara snopp i snippa.. Vi har också förklarat att spermier heter just då men att det är som fröer. Inga problem för dom att förstå.
Nu har dom god förståelse för hur barn blir till och även att tjejer blöder varje månad, att det heter mens och varför.
Man ska inte ljuga för barn, men man ska ta det i deras takt, frågar dom förtjänar dom ett ärligt svar som dom kan förstå.