Hjälpa transsexuella?

Dåligt formulerat i trådstarten av mig. Med "oftare" menar jag helt enkelt att det är en större andel transpersoner som begår självmord jämfört med övriga befolkningen. Vad jag förstått (har inte direkt djupdykt bland statistiken) finns ingen statistik för självmord innan kontra efter könsbyte, eftersom man helt enkelt inte vet hur många "innan" det finns. 

Det verkar som att den stora anledningen till att självmord begås beror på omgivningen och hur man bemöts som transperson. Om man då inte "kommit ut" som trans borde man inte få samma bemötande och det borde därmed vara en annan anledning bakom självmorden, t.ex. att man inte får leva ut som den man känner att man är. Om man inte får leva ut som den man är borde man ingå i mörkertalet. Om man kommit ut som trans men inte opererat sig, och ändå möter dålig attityd från omgivningen, så har vi fortfarande samma anledning att man mår dåligt som för de som bytt kön (dvs omgivningens bemötande). Då spelar väl könsbytet ingen roll för känslorna, eftersom det är omgivningen man anser är orsaken?

Finns det statistik som visar skillnad på innan och efter så får ni gärna presentera det. 

Det är väldigt mycket "borde" i din förståelse, i verkligheten har nog varken du eller jag möjlighet att förstå hur det är att vara transperson. Omvärldens bemötande och attityd till ens egen person är ju bara en aspekt av att ha en könsidentitet som inte stämmer överens med den könskategori man tillskrevs vid födseln. Och jag blir ärligt talat lite illa till mods över att du gör antaganden om att ett könsbyte inte borde spela någon roll för känslorna hos transpersonen under vissa förutsättningar. Det är inte du särskilt väl skickad att spekulera i.

Jag tror inte jag kan förstå hur det är att vara någon annan än mig själv, har aldrig påstått annat. Man får väl fortfarande diskutera orsak och verkan i olika ämnen?

Jag påstår mig inte veta något, hela tråden handlar ju om att jag inte förstår hur det kan skilja sig så mycket åt vad gäller bemötande av en problematik som består av att personer inte lever i harmoni med sin kropp.

Det är ju ändå en väldigt hög andel som begår självmord efter könskorrigering. Då "hjälpte" det inte att byta kön, man blev fortfarande inte nöjd med livet. Kan man inte få spekulera kring att det kanske behövs mer hjälp med psyket då?

Det är högre andel självmordsförsök bland unga än bland äldre. Då borde det rimligtvis även vara högre andel självmordsförsök bland yngre transpersoner än bland äldre?

När transpersonerna sedan blir äldre och många byter kön, så sticker de ut i självmordsstatistiken.

Det är ju något som gör att de inte blir nöjda med sig själva trots att de fått den kropp de vill ha. Det funkar för vissa men för många hjälpte det inte. Jag tycker fortfarande att det liknar t.ex. en anorektiker som aldrig blir nöjd, hur smal den än är. Det ligger något annat bakom som inte har med den faktiska kroppen att göra.

Jag bryr mig inte om vad folk gör med sina kroppar eller vilka dom är, jag är bara intresserad av att diskutera människor och olika företeelser.

En intressant fråga är om pojkar och flickor växer upp till att bli osäkra om det rätta med sitt fysiska kön av födseln om de i högre utsträckning får, fostras och uppmuntras till att leva, vara, aktivera sig och klä sig utanför traditionella könsroller och normer? Har fostran och miljön påverkan till att vissa känner sig begränsade av sitt medfödda kön?