Hur mycket behöver man "hjälpa" ett endabarn?
Dagis och skola under vanlig dagarbetstid kompenserar mer än väl!
Inlägg från: Tow2Mater
|
-
-
Skillnaden mellan oss endabarn och er ensambarn kanske.Mirelle skrev 2017-09-26 16:45:52 följande:
Jag anser också att ensambarn har rätt till kompisar som ränner hos en och ibland på semester! Även om man känner att man värnar om familjens integritet. Och jag tror inte enbart skola och förskola kompenserar för det. Detta eftersom de som bjuder in med öppen dörr är de som får vänner. Förenklat såklart.
För mig handlar det om demokrati. Att ens barn är lika mycket människa som man själv.
Känner man att man inte pallar det, och det gör väl tyvärr inte alla, så tycker jag att man förtjänar ett syskon att växa upp med.
/ensambarn
-
...och att de t ex skulle "förtjäna att ha fri tillgång till" ensamtid... ;)EmberEyes skrev 2017-09-26 18:14:11 följande:
Konstigt att diskussionen aldrig handlar om huruvida ett barn hade haft det bättre utan syskon...
-
Men att man inte vill ha barn, eller vuxna för den delen, rännandes hemma var och varannan dag och under semesterresor betyder ju normalt inte att man, barn som vuxna, inte kan ha vänner. Barn som kommer upp i en viss ålder kan odla vänskaper genom t ex skola, fritids, sport och andra aktiviteter, kyrka etc, kalas, och bara vara ute i grannskapet, mm. Sen att de emellan allt detta ska kunna ha kompisar "rännandes" fritt hemma, är väl vad man som jag kan motsätta mig. Nu har min son nån kompis hemma emellanåt också (men inte ofta), och han är hos nån kompis ibland, men icke att vi har öppna dörrar för vare sig grannskapets ungar, sonens kompisar eller vi vuxnas kompisar. Man får ju ha lite taktkänsla, det behover ju oftast inte vara allt eller inget. Och sen beror det ju på barnet själv; en del barn trivs battre ensamma, andra fordrar mer vuxenlek i brist på jämnåriga/syskon hemma. Precis som en del syskon leker ihop, medan andra syskon bara slåss, retas och inte alls funkar ihop.pol2 skrev 2017-09-27 13:17:45 följande:Sen tänker jag att det blir synd om vilka barn som helst att ha en familj som vill isolera sig som en enhet och inte släppa in vänner till barnen, detta oavsett om man har ett eller flera barn.
Alla människor borde få möjlighet att utveckla sina egna relationer och hemmet borde ses lika mycket som barnets hem och därmed lika öppet för barnens bekantskaper. Att tycka att sina barns vänner "ränner hemma i tid och otid" tycker jag är lite oförskämt mot barnet som en egen individ med egna behov.
Jag tycker inte att det är rimligt att i princip tvinga ert barn att växa upp enbart med vuxna. Ni kanske inte behöver ta med vänner på resor och sånt, men definitivt öppna era dörrar i vardagen och låta ert barn utveckla sina egna vänskaper med jämnnåriga.
Jag har tre barn i ganska nära ålder och de har jämnåriga kusiner och vänners barn i samma ålder. Men aldrig någonsin skulle jag neka dem sina egna vänner och att få hänga med dem så mycket eller lite som det passar dem! De är inte mindre människor än jag och min man. Vi är likvärdiga i att få våra behov tillgodosedda. -
Och jag saknade pengar; saknade att vi inte kunda åka utomlands till värme och varma bad som "alla andra" gjorde.... Jag fick bara hänga med kusiner i Finland vid kalla havet på mina lov, brr.....Mirelle skrev 2017-09-28 11:41:07 följande:...men jag saknade syskon. Det gjorde jag
-
Menar du att ni vuxna inte har några restriktioner och begränsningar om detta heller? Säg en av er skulle vilja ha kompisar hemma varje dag, och den andra motsätter sig det, har den andra då ingen talan? Oj, om min man ville ha kompisar hemma flera kvällar i veckan och jag inte hade en talan skulle nog jag flytta ut.polq1 skrev 2017-09-29 07:53:02 följande:Att sätta restriktioner för hur ofta ett barn får ta med vänner hem är att begränsa barnet onödigt mycket.