• ylle1

    Hur mycket behöver man "hjälpa" ett endabarn?

    Tow2Mater skrev 2017-09-29 15:40:57 följande:
    Menar du att ni vuxna inte har några restriktioner och begränsningar om detta heller? Säg en av er skulle vilja ha kompisar hemma varje dag, och den andra motsätter sig det, har den andra då ingen talan? Oj, om min man ville ha kompisar hemma flera kvällar i veckan och jag inte hade en talan skulle nog jag flytta ut.
    Både ja och nej tycker jag. Det får vara en dialog men en kan inte bestämma för alla, inte heller tycker jag att vuxna alltid ska bestämma över barn.

    Om min man ville ha vänner hemma alltid och jag inte ville ha vänner hemma nånsin så skulle nog vårt förhållande vara svårt att vidmakthålla och en av oss skulle förmodligen välja att lämna. Om man är så olika i sina behov så blir det ju svårt att leva tillsammans överhuvudtaget utan att göra våld på sig.

    Barnen kan ju ha liknande behov som sina föräldrar, men det behöver inte vara så. Jag tycker inte att man ska begränsa varandra i onödan. I synnerhet inte barnen. Och ett ensambarn som inte får träffa kompisar när det vill riskerar att bli mycket ensam och utlämnad till sig själv. Det är inte rättvist mot barnet som inte har så stora möjligheter att påverka sin situation, genom att tex flytta. 


    Barnens kompisar kräver inte lika mycket engagemang av mig heller. De sveper förbi upp till ungarnas rum och sen hör man som mest lite skratt och bus. Ibland stannar de på middag om de tillfrågas och kan, ibland inte. 
Svar på tråden Hur mycket behöver man "hjälpa" ett endabarn?