Forum Förälder Enbarnsföräldrar
  • lollip0p
    lollip­0p
    39 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Hur mycket behöver man "hjälpa" ett endabarn?

    Jag är uppväxt med två jämnåriga syskon (1 år och 2 år yngre än jag själv) och när jag tänker tillbaka på min barndom känns det som att jag har lärt mig betydligt mer av dem än av mina föräldrar och att jag har lärt mig lite mindre av mina äldre och yngre kusiner samt allra minst av mina jämnåriga vänner. Mina syskon och allt kul vi gjorde är i princip allt jag minns från min barndom.

    Nu har jag läst runt en del här på FL och på andra forum för att få en bild av hur pass mycket "aktivering" ett endabarn kräver jämfört med två eller flera barn och jag känner mig kluven. De flesta verkar påpeka att man kan "kompensera" för syskon genom att barnet har nära vänner och kusiner/andra barn i släkten.

    För vår familj är det viktigt att umgås som en (relativt isolerad) enhet och att inte ha andras barn rännandes hemma i tid och otid, dvs vi kommer förmodligen INTE att kompensera en eventuell brist på syskon med andra vänner (för att se det realistiskt). Inga vänner/jämnåriga kommer att följa med på semestrar, etc, och barnet kommer inte heller att ha några jämnåriga kusiner. Vi känner heller nästan ingen som har barn i samma ålder som vårt barn.

    Jag älskar barn över allt annat och skulle helst vilja ha minst tre (gärna fler) medan min man, som själv är ett funktionellt endabarn, tycker att det definitivt räcker med ett.

    Hur skulle ni tänka i den här situationen? Vore det, rent praktiskt, bättre att skaffa ett eller flera relativt jämnåriga syskon till vårt barn eller är det fullt rimligt att vårt endabarn får växa upp ensam i vad som i princip blir en "vuxenvärld"?

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Hur mycket behöver man "hjälpa" ett endabarn?
  • Ess
    Ess
    #11
    Citera Visa endast Anmäl

    Som ensambarn så tycker jag att ni ska skaffa syskon. Jag växte upp ungefär som du beskriver, det var hemskt. Jag hade gärna bytt ut alla materiella saker mot ett eller två syskon.
    Själv har jag skaffat tre barn.

  • fluu
    fluu
    #12
    Citera Visa endast Anmäl

    Jag är ett ensambarn och har ett ensambarn(skulle dock velat ha fler, men det går inte).

    Jag hade alltid vänner hemma eller var hemma hos vänner. Jag hade vänner med mig på semestrar och jul utan kusinerna var en öken. Vuxna kan inte kompensera för barn. Jag är glad att mina föräldrar aldrig stängde dörren för kompisarna. Däremot önskar jag att mina föräldrar hjälpt mig mer att hitta vänner och att nätverka. Jag var otroligt blyg som barn och klarade inte det själv. De som hade äldre syskon kom lätt in i gäng eftersom de redan hade kontakter eller var bekanta genom syskonen.

    Vi själva bor mitt i stan där det inte går att bara gå gem till en kompis. Så vi tar hem dotterns vänner så ofta det går trots att jag inte är så glad i det(men vilken semester det är med fler än ett barn när de leker ihop!). Vi engagerar dottern i aktiviteter och tränar henne i att ta kontakt med andra barn.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • scanmia
    scanmi­a
    #13
    Citera Visa endast Anmäl

    Som förälder till ett endabarn så tror jag att man ibland måste gå in och fylla de funktioner som syskonen skulle ha. Som lekkamrat, medtävlare, bollplank... Syskon har också en tendens att tjafsa och bråka och retas en hel del och även här så kan föräldrarna till ett endabarn kanske få ta en större del av den biten på sig så att barnen lär sig konflikthantering och konfliktlösning.
    Ju mindre kontaktnät och ju färre andra människor runt er att fördela socialiseringen på desto större bit får ni ta hand om. Å andra sidan måste ni ju inte heller fördela er tid mellan flera barn så ni kan ju lättare möta upp de behoven hos endabarnet.

  • Mirelle
    Mirell­e
    #14
    Citera Visa endast Anmäl
    Tow2Mater skrev 2017-09-26 16:49:34 följande:

    Skillnaden mellan oss endabarn och er ensambarn kanske.


    Hårklyveri anser jag :) Förklara gärna vad du menar att det finns för en skillnad mellan exv. dig och mig, tack.

    Jag bryr mig inte om semantiska smådetaljer i det här sammanhanget utan väljer att se det praktiska problem som TS verkar se och vilja belysa. Som jag tolkar tråden finns en oro hos TS för att TS barn eventuellt kan hamna i det sociala bakvattnet beroende på hur familjen är.

    Jag tror personligen i princip inte barn mår bra av kombinationen av en stängd dörr och avsaknaden av syskonrelation.

    Vi kan vända på steken. Har man inga syskon, vilket alla inte får, bör man som barn och som fullvärdig medlem i familjen, ha rätt att släppa in vänner. De flesta mår bra av det.

    När man är vuxen finns all tid i världen att välja bort att släppa in vänner om man vill det då. Vi har alla olika behov.

    M
  • pol2
    pol2
    #15
    Citera Visa endast Anmäl
    Jag tycker ni resonerar lite märkligt ärligt talat. Vadå lär sig av syskon, kusiner och vänner? I vilket avseende menar du då?

    Det är inte givet att syskon är bästa vänner eller att barn har nära relationer med kusiner heller. Det kan skilja i ålder, personlighet och annat som gör att det inte blir nån supernär relation. 

    Sen tänker jag att det blir synd om vilka barn som helst att ha en familj som vill isolera sig som en enhet och inte släppa in vänner till barnen, detta oavsett om man har ett eller flera barn.

    Alla människor borde få möjlighet att utveckla sina egna relationer och hemmet borde ses lika mycket som barnets hem och därmed lika öppet för barnens bekantskaper. Att tycka att sina barns vänner "ränner hemma i tid och otid" tycker jag är lite oförskämt mot barnet som en egen individ med egna behov. 

    Jag tycker inte att det är rimligt att i princip tvinga ert barn att växa upp enbart med vuxna. Ni kanske inte behöver ta med vänner på resor och sånt, men definitivt öppna era dörrar i vardagen och låta ert barn utveckla sina egna vänskaper med jämnnåriga.

    Jag har tre barn i ganska nära ålder och de har jämnåriga kusiner och vänners barn i samma ålder. Men aldrig någonsin skulle jag neka dem sina egna vänner och att få hänga med dem så mycket eller lite som det passar dem! De är inte mindre människor än jag och min man. Vi är likvärdiga i att få våra behov tillgodosedda.
  • Kurlie
    Kurlie
    #16
    Citera Visa endast Anmäl

    Bråkade alltid med min syster men hade jag inte haft henne hade jag nog känt mig väldigt ensam. Jag har skaffat 3 barn och blir nog ett 4e. Tror mycket beror på hur man är som förälder. Visar man barnen kärlek och lär dem respektera varandra kan de få en livslång vänskap tror jag. Men klart de kommer bråka också, gör nog alla syskon ibland när de är små.

    Samma om man bara skaffat ett barn, spenderar man så mycket tid med det barnet som det behöver så växer hen säkert upp och tycker att det varit en bra uppväxt som ensambarn.

  • lollip0p
    lollip­0p
    #17
    Citera Visa endast Anmäl
    pol2 skrev 2017-09-27 13:17:45 följande:

    Jag tycker ni resonerar lite märkligt ärligt talat. Vadå lär sig av syskon, kusiner och vänner? I vilket avseende menar du då?

    Det är inte givet att syskon är bästa vänner eller att barn har nära relationer med kusiner heller. Det kan skilja i ålder, personlighet och annat som gör att det inte blir nån supernär relation. 

    Sen tänker jag att det blir synd om vilka barn som helst att ha en familj som vill isolera sig som en enhet och inte släppa in vänner till barnen, detta oavsett om man har ett eller flera barn.

    Alla människor borde få möjlighet att utveckla sina egna relationer och hemmet borde ses lika mycket som barnets hem och därmed lika öppet för barnens bekantskaper. Att tycka att sina barns vänner "ränner hemma i tid och otid" tycker jag är lite oförskämt mot barnet som en egen individ med egna behov. 

    Jag tycker inte att det är rimligt att i princip tvinga ert barn att växa upp enbart med vuxna. Ni kanske inte behöver ta med vänner på resor och sånt, men definitivt öppna era dörrar i vardagen och låta ert barn utveckla sina egna vänskaper med jämnnåriga.

    Jag har tre barn i ganska nära ålder och de har jämnåriga kusiner och vänners barn i samma ålder. Men aldrig någonsin skulle jag neka dem sina egna vänner och att få hänga med dem så mycket eller lite som det passar dem! De är inte mindre människor än jag och min man. Vi är likvärdiga i att få våra behov tillgodosedda.


    Nu är det för vår del inte så att vi "vill" isolera oss helt, vilket du får det att låta som, utan att vi bara av olika skäl (personligheter, periodisk ohälsa, m.m) inte träffar så många andra människor till vardags, bortsett från familj och släkt. Och inom släkten finns inte, och kommer förmodligen inte heller att finnas, andra barn i vårt barns ålder.

    Det är åtminstone denna situation jag får utgå från, inte någon idealiserad bild av hur det skulle kunna eller borde vara.
  • Tow2Mater
    Tow2Ma­ter
    #18
    Citera Visa endast Anmäl
    pol2 skrev 2017-09-27 13:17:45 följande:
     Sen tänker jag att det blir synd om vilka barn som helst att ha en familj som vill isolera sig som en enhet och inte släppa in vänner till barnen, detta oavsett om man har ett eller flera barn.

    Alla människor borde få möjlighet att utveckla sina egna relationer och hemmet borde ses lika mycket som barnets hem och därmed lika öppet för barnens bekantskaper. Att tycka att sina barns vänner "ränner hemma i tid och otid" tycker jag är lite oförskämt mot barnet som en egen individ med egna behov. 

    Jag tycker inte att det är rimligt att i princip tvinga ert barn att växa upp enbart med vuxna. Ni kanske inte behöver ta med vänner på resor och sånt, men definitivt öppna era dörrar i vardagen och låta ert barn utveckla sina egna vänskaper med jämnnåriga.

    Jag har tre barn i ganska nära ålder och de har jämnåriga kusiner och vänners barn i samma ålder. Men aldrig någonsin skulle jag neka dem sina egna vänner och att få hänga med dem så mycket eller lite som det passar dem! De är inte mindre människor än jag och min man. Vi är likvärdiga i att få våra behov tillgodosedda.
    Men att man inte vill ha barn, eller vuxna för den delen, rännandes hemma var och varannan dag och under semesterresor betyder ju normalt inte att man, barn som vuxna, inte kan ha vänner. Barn som kommer upp i en viss ålder kan odla vänskaper genom t ex skola, fritids, sport och andra aktiviteter, kyrka etc, kalas, och bara vara ute i grannskapet, mm. Sen att de emellan allt detta ska kunna ha kompisar "rännandes" fritt hemma, är väl vad man som jag kan motsätta mig. Nu har min son nån kompis hemma emellanåt också (men inte ofta), och han är hos nån kompis ibland, men icke att vi har öppna dörrar för vare sig grannskapets ungar, sonens kompisar eller vi vuxnas kompisar. Man får ju ha lite taktkänsla, det behover ju oftast inte vara allt eller inget. Och sen beror det ju på barnet själv; en del barn trivs battre ensamma, andra fordrar mer vuxenlek i brist på jämnåriga/syskon hemma. Precis som en del syskon leker ihop, medan andra syskon bara slåss, retas och inte alls funkar ihop.
  • Physalis
    Physal­is
    #19
    Citera Visa endast Anmäl
    lollip0p skrev 2017-09-27 15:43:34 följande:

    Nu är det för vår del inte så att vi "vill" isolera oss helt, vilket du får det att låta som, utan att vi bara av olika skäl (personligheter, periodisk ohälsa, m.m) inte träffar så många andra människor till vardags, bortsett från familj och släkt. Och inom släkten finns inte, och kommer förmodligen inte heller att finnas, andra barn i vårt barns ålder.

    Det är åtminstone denna situation jag får utgå från, inte någon idealiserad bild av hur det skulle kunna eller borde vara.


    Barnet förblir ju tyvärr lika ensam oavsett orsaken till att ni inte vill träffa folk i vardagen. Att ni önskar att det kunde varit annorlunda hjälper inte direkt barnet som får sitta hemma själv.
    Korrekturläser som en kratta
  • wuq
    wuq
    #20
    Citera Visa endast Anmäl
    Tow2Mater skrev 2017-09-27 15:50:31 följande:
    Men att man inte vill ha barn, eller vuxna för den delen, rännandes hemma var och varannan dag och under semesterresor betyder ju normalt inte att man, barn som vuxna, inte kan ha vänner. Barn som kommer upp i en viss ålder kan odla vänskaper genom t ex skola, fritids, sport och andra aktiviteter, kyrka etc, kalas, och bara vara ute i grannskapet, mm. Sen att de emellan allt detta ska kunna ha kompisar "rännandes" fritt hemma, är väl vad man som jag kan motsätta mig. Nu har min son nån kompis hemma emellanåt också (men inte ofta), och han är hos nån kompis ibland, men icke att vi har öppna dörrar för vare sig grannskapets ungar, sonens kompisar eller vi vuxnas kompisar. Man får ju ha lite taktkänsla, det behover ju oftast inte vara allt eller inget. Och sen beror det ju på barnet själv; en del barn trivs battre ensamma, andra fordrar mer vuxenlek i brist på jämnåriga/syskon hemma. Precis som en del syskon leker ihop, medan andra syskon bara slåss, retas och inte alls funkar ihop.
    Så är det kanske, men när jag ser på  hur mina barn gör med sina vänner så ser jag inte hur det skulle gå till att ha ett stängt hem.

    De är ofta ute med sina vänner men kommer sedan hem till oss, går vidare till nästa hus, kommer tillbaka till oss. Ibland tar de hem kompisar som är hos oss en hel dag, eller en hel kväll och ser på film eller har LAN. Nån kompis knackar på och blir insläppt, sen kommer en till osv.osv. Lika ofta är mina barn iväg hos andra på samma sätt.

    Det skiljer sig säkert i personlighet hur mycket och på vilket sätt barnen umgås med vänner. Men att stänga dörren och säga att ni får bara umgås med era vänner på annan plats än hemma hos oss skulle nog hämma barnens umgänge väldigt mycket.

    Jag umgicks också med mina vänner på liknande sätt när jag växte upp. Vi var hos varandra om vartannat, alla hem var öppna för alla barnen. Och de vuxna såg man knappt till, hälsade i hallen, men sen pep man upp till kompisen och hängde i dennes rum. 
Svara i tråden
Svar på tråden Hur mycket behöver man "hjälpa" ett endabarn?

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies