Omplaceringshund som inte fått någon kärlek

Hej igen!

Skrev tidigare om vår lilla omplaceringstös på 5 år som kissade inomhus. Vi var hos veterinär och hon hade Urinvägsinfektion, vilket hon hade när vi tog över henne, vilket de tidigare ägarna påstod inte var sant...

Hur som helst, dessa tidigare ägare... ja, jag finner inga ord hur man kan tänka som hundägare ibland.

Vi var medvetna om att det kunde gå hur som helst, men hade de behandlat henne illa, om hon var sjuk eller om det i det stora hela bara var en massa problem med henne såg vi det som att vi hjälpte den lilla tösen att få ett bättre liv..

Men vi behöver lite stöd och råd.

Lilla kraken har aldrig ensamtränats, utan har bara pang poff blivit lämnad ensam 6-10 timmar om dagen. Vi har nu i tre månader testat att ha henne i andra rum när vi är hemma och där hon kan höra och se oss, gått iväg i någon minut och sen kommit tillbaka, men hon får fortfarande panik varje gång. HON KLARAR EJ ATT VARA ENSAM :(((

Sedan allt som hör till att lyda, sitt(har vi nu lyckats lära henne), komma på tilltal, ligg, eller vad vi än säger, lyssnar hon inte på alls. HON FÖRSTÅR INGENTING VAD DET GÄLLER LYDNAD :((

Rumsrenheten trodde vi skulle bli bättre efter urinvägsinfektionen men hon kissar och bajsar fortfarande inne trots att vi går ut med henne hela tiden. HON ÄR EJ RUMSREN :((

Men framförallt verkar hon inte lycklig. Kanske bara är jag som nojjar, men hon sitter hukad och ser ledsen ut, eller så sover hon. Det är kanske 15 minuter per dag hon blir lite leksam, och sen pigg när vi är ute och går såklart. Vi vill göra allt som krävs för att få henne att må bra och fungera, men om någon har några fina tips så vore det underbart.

Vi vill bara att det ska bli ordning på lilla mopsen och att hon ska vara glad.