Låta nioåring plugga högstadiematte

Hur är hans huvudräkning? Kan han visa läraren att han behärskar den, kanske hon/han blir mer villig att ge mer avancerade uppgifter. Min sons klass använder denna som jag tycker är toppen: xtramath.org

Grejen med matte är att man ska kunna bevisa hur man kommer fram till saker och ting och inte bara påstå att det är på ett visst sätt. Det funkar alltså på samma sätt som källkritiskt tänkande - hörsägner och påståenden är inget värt. Så att lära sig matte på ett korrekt sätt ÄR att lära för livet.

Problemet om du köper läroböcker är risken rätt stor att han lär sig fel och det är ofta mycket svårt att lära om och lära rätt.

Tycker du borde få honom, och dig själv, att acceptera att man inte alltid kan vara luststyrd och få göra det som är kul och hoppa över resten. Om han har så lätt för sig så borde du istället uppmuntra glädjen i att lära nytt, dvs att du uppmuntrar lärande på helt andra ämnen. Att du helt enkelt inte konkurrerar med skolan utan kompletterar den. 0

Din son låter som jag när jag var liten...

Mitt tips är att INTE köpa högstadieboken nu. Du skjuter bara problemet framför dig.

Leta istället annat material, som kanske dessutom är roligare. Om han inte gillar att traggla multiplikationstabellen nu, så lär det snabbt bli tråkigt att traggla högstadiets rutinuppgifter.

Har du provat typ iq-testuppgifter som 'vilken är nästa figur?' eller talföljder. Där finns mycket att välja på. Och det är mycket roligare än grundskolans matteböcker. Och så låter du honom få kunna stöta på nya saker när han går på högstadiet istället för att redan läst och sett allt.

Jag kämpade med huvudräkning och var helt övertygad om att jag var totalt kass på matte. När jag på ett placeringstest i 7an hamnade i den bästa gruppen trodde jag att något blivit fel (hade trott jag skulle hamna i den sämsta).

På gymnasiet började vi äntligen med den typ av matte som jag förstår istället för baskunskaperna som jag kämpat så med att nöta in. Vad som även hände var att även om vi hade tillgång till miniräknare hade vi en stark tidspress som gjorde att om man knappade allt på miniräknaren så hann man inte med alla uppgifter. När jag tog studenten kunde jag gångertabellerna upp till 12x12 utan problem även om jag fortfarande inte kunde rabbla dem.

Mitt tips är att jobba med mer komplexa grejer och jobba mot klockan. Ge tillgång till miniräknare och låt honom upptäcka hur mycket tid man förlorar på att släppa pennan, knappa på miniräknaren, ta upp pennan igen och skriva svaret. Det ger en motivation till varför man ska plugga "plutifikationstabellen"

Desto större anledning att ta till sig av det jag säger. De forskare jag mött från KTH har inte varit imponerande...Va? Typsikt svenst och jante?

Snarare typiskt svenskt att inte ta till sig argumentation utan skylla på jante när man inte får de svar man vill ha.

Om du är lärare så kör egna lektioner med det arma barnet. Om du inte är det så tycker jag att du ska ta dig en allvarlig funderare på:

A: Varför lärare har mångårig universitetsutbildning.

B. Varför hemskolning inte är tillåten i Sverige.

C. Varför du inte studerar till lärare så att du får en djupare insikt i lärandeprocesser så att du klarar av - på ett pedagogiskt riktigt sätt - drilla ditt barn i matematik.

Som sagt TS, det finns ställen där du kan få ha seriösa diskussioner i ämnet utan påhopp. Och ja, det är ofta stora svårigheter tyvärr med just lärares brist på kunskap och förståelse när det gäller särskilt begåvade elever. Sorgligt nog.

Jag vet precis vad särbegåvning handlar om. Det verkar inte riktigt vara det du lidit av därför att då hade du haft kapacitet att veta att man inte ska ha sig själv som norm. Att man inte har samma åsikt bara för att man har samma erfarenhet.

Tyvärr är det oerhört många som kallar sig själva och sina barn för särbegåvade. Inte för att det är så utan för att man vill att det ska vara så.

Tja... Mycket är jag och mycket blir jag men jag blir inte provocerad av dig trots att du försöker ditt bästa. Inte heller blir jag provocerad av denna tråd eller att andra tycker olika. Jag projicerar heller inte mina känslor på andra, till skillnad från dig. Lär av mig och lev upp till dina egna ord mao.

Nu när vi klarat ut det kan du svara på vad du har att bidra med i sakfrågan.

Haha. Brist på självinsikt är det gott om.

Säg mig hur kan du veta att jag blir provocerad? Du påstår att jag blir det, om du glömt det.

Kan du läsa mina tankar?

Knappast va?

Så ... Ditt påstående beror på att du projicerar.

Du utgår från dig själv och dömer andra efter dina egna förmågor helt enkelt.

Så igen. Lär av mästaren och ta dina egna ord på allvar.

Tråden har blivit mer än lovligt tramsig med meningslösa nyp hit och dit.

Men en sak håller jag med om. Nämligen att det är nödvändigt att nöta in rätt metod om det ska hålla i längden.

Tyvärr är det själsdödande för många om man redan kan ändå.

Jag har fallenhet för abstrakt matte och även huvudräkning på så sätt att jag kan hoppa över flera led och det blir rätt ändå. Jag har gehör och melodiminne och därför struntat i att traggla noter. Vilket jag ångrar idag.

Efter gymnasiet pausade jag med plugget och sedan vågade jag mig inte in på den fysikbana jag drömt om. Varför? Bristande metod. Men även brist på stimulans. Men det beror på min personlighet. Att jag är en sån som redan kan, intuitivt.

Men alla kan till en viss gräns. Även jag.

Hade någon sett mig i skolan och givit mig uppgifter på min nivå hade jag kanske orkat följa min dröm (har bra jobb ändå iofs men ni fattar).

Det har inget med vad mina föräldrar lärt mig utanför skolan, utan det handlar om min intuitiva inlärningsstil och intellektuella läggning. Jag är evigt tacksam för det jag lärde mig i hemmet. Utan det hade det ändå inte varit roligt att öva på det jag redan kan intuitivt, vilket är så det upplevs att öva ren metod. Innehållslöst.

Jag svarar inte för alla abstrakta tänkare där ute. Men det finns ändå rätt många av dem som är som jag. Låt glöden slockna!

Möjligt att du upplever mina svar som oförskämda. Det betyder inte att jag är det utan att det är du som inte gillar svaren. För du har faktiskt erkänt att du tolkar in saker som inte finns och det i sin tur är projicering. Att du inte vill kännas vid det är väldigt tydligt.

Jag har gett konkreta råd, det är du som tjafsar, bråkar och är oförskämd för att jag inte ger dig medhåll. Är du inte beredd att få alla typer av svar ska du inte ställa frågor. Svårare än så är det inte.