Hej alla! Fortsätter här trots att jag är kvar på försök 7:) Bim på fredag.
Har haft sååå ont i brösten sen äl, brukar alltid ha det men tyckte det gjorde ondare än vanligt så hoppades att det betydde nåt... Men nu under kvällen har det avtagit så nu känns det knappt. En del blåa ådror dock (sorry för tmi) men kanske brukar ha det? Man tänker ju inte på sånt när det inte spelar roll...
Jag hoppades ju att jag hade ÄL igår, men nu är jag fett deppig. Tempen hade inte stigit imorse. Hade positivt ÄL-test, ÄL-flytningar OCH känningar i förrgår-igår. Vad fan....
Dagens känsla
Ja jag tror typ att det är omöjligt?! Jo det är en till grej att analysera helt klart. Men för mig är det ändå skönt. Förut nojjade jag "hoppas att jag verkligen haft ÄL" eller "men tänk om jag inte hade äl när jag trodde?!" osv och då känns det bättre att få ett säkert svar. Även om svaret inte är det jag vill ha. Så sur på kroppen!!! :((((
Beställde graviditetstest i söndags som inte har kommit än så nu sitter jag här och är SUR för att jag inte kommer hinna testa innan bim-dagen, haha.... Testet igår var negativt så vet inte vad jag hoppas på men...
Fick mens idag, en dag för tidigt så var inte beredd...
Förstår! Man hör sällan folk som plussar på egen hand på försök 5-12 typ? Men folk kanske inte skyltar med det lika mkt som andra som plussar typ bara killen visar kallingarna!
Så jäkla tråkigt! Men vänta på de riktiga svaren innan ni blir allt för besvikna. Funtar oxå på ett sånt hemmatest men vet inte om ja vågar!
Hämtade precis ut ett paket med lite nya ägglossningstest och graviditetstest... vill att det ska bli dags igen!!! Känns iaf som att det är en kort mens demma gång. Bara fjärde dagen och jag märker att det börjar avslutas. Brukar ha 6 dagar annars. Lite konstigt!
Jag är på ÄL+7 och börjar få panik. Hittills har det känts helt lugnt faktiskt, jag har kunnat "vila" i att jag inte är gravid pga före ÄL/så tidigt att man ändå inte kan känna, men nu börjar ju den veckan då man börjar inbilla sig symptom, funderar på om man ska testa och slutligen blir superbesviken... jag känner bara att jag vill inte, jag orkar inte! Ångrat typ att vi ens låg innan ÄL för jag orkar inte gå igenom den veckan som kommer nu en gång till. Jag vet ju hur det är. Hur jag snart kommer att börja fundera på om mina bröst är ömma, fundera varje morgon på om jag ska ta ett test när jag går upp ur sängen. Och sen vara nervös över att hitta blod i trosorna varje gång jag går på toa, vara nervös över att tempen ska ha sjunkit varje gång jag tempar på morgonen... och så slutligen den stora sorgen och skamkänslorna över att jag ens kunnat hoppas på något när mensen väl kommer. Jag vill inte. Jag vill aldrig mer ens ligga vid ÄL känner jag idag. Men det kanske är pms som talar, jag vet inte. Ni är alla kämpar <3