”Först måste vi ha hus”
Börjar bli riktigt uppgiven, längtat efter hund i så många år men mannen säger nej. Det närmaste han sagt ja är ?när vi har hus?.. Vilket ser ut att vara bra många år bort..
Hur tusan löser man sånt här? Det hade till 99% varit jag som tog hand om den då det är jag som är hemma om dagarna, men han säger i princip att jag inte kommer klara av det.. Känns som han behandlar mig som ett barn.
Jag är uppvuxen med hundar och vet vad det innebär.. Jag längtar verkligen sönder mig.. Några gånger had han slängt ur sig ?men köp hunden då?, men han menar det inte och tar tillbaka det typ direkt..