Ångest och en massa förbud.

tråkigt att du känner så:/ men jag förstår dig även, jag började med smink ganska sent medans dom flesta va fullt sminkade i skolan (vilket jag tycker är för ungt) men jag började med bara mascara i nian, och sen i gymnasie börja jag använda liiite mer smink, är själv uppvuxen med överbeskyddande föräldrar, vilket jag är tacksam för idag, speciellt nu när jag har egna barn! Och jaa även om jag inte va den där tjejen med massa smink lr dom nyaste kläderna så blev en kille intresserad av mig, killen som dom flesta tjejerna ville vara med, och de är honom jag idag lever med och har barn ihop! Idag sminkar mig lite innan jag går till jobbet, Du är nog jätte vacker precis som du är! Och jaa du är ung och har hela livet framför dig, men jag förstår dig, vet att de kan vara tufft i skolan och att vissa kankse är mindre trevliga, mitt tips är att du ska inte lägga så mycke fokus på andra och vad dom gör, och om du känner att du verkligen vill ha smink så prata med din föräldrar och kanske bara mascara räcker gott o väl:)

Hej du. Jag läste precis vad du hade skrivit när jag satt och letade info till mitt skolarbete. Vet du, när jag var 12 år så tänkte jag mycket på samma sätt som du har skrivit nu. Jag och min klass bytte skola för att den vi gick på var bara från F-5. En skola där vi lekte lekar i skogen och hade Bambi på tröjorna till att bara ett sommarlov senare komma till en jättestor skola och in i en annan klass där vissa av tjejerna hade bh och satt med sina mobiler hela tiden, jag och de flesta av mina kompisar hade inte ens en mobil då. Men vet du, ingen sminkade sig. Det var en tjej som hade ett färgat lypsyl ibland men det var ingen mascara på någon och concealer visste vi inte ens vad det var för något förrän många år senare. Nu tror du säkert att jag är jättegammal men jag är 23 år och jag gillar smink fast jag har nästan aldrig smink på mig. Vet du när jag första gången började sminka mig? I nian. Gjorde man det i sexan/sjuan så fick man brev hem till föräldrarna om att det inte är lämpligt att barn bär smink. Jag förstår dig som vill vara som alla andra och jag ville själv börja sminka mig när jag gick i sjuan för jag ville såå gärna ha mascara för jag är ljusblond och mina ögonbryn och ögonfransar är genomskinliga och på alla foton var jag den bleka tjejen. Men vet du? Idag är jag så glad att jag väntade med allt smink tills jag gick i nian. Hade jag gjort som alla andra och smackat på mascara och foundation hade jag inte varit den jag är idag. Lite som hon ovan här skrivit, jag stod ut från alla som såg likadana ut och jag var faktiskt nöjd med det. Jag fick RÄTT sorts uppmärksamhet - för den jag verkligen var och fortfarande är! Och inte uppmärksamhet för att jag såg ut som alla andra tjejer och ville vara som dem. Jag var jag, och jag såg ut som jag och även om det var tufft vissa dagar när jag jämförde mig med andra (för brösten började aldrig växa när de syntes på alla andra, och de kom faktiskt aldrig heller) och fick vänta när de hade på foundation och mascara efter idrotten. Men vet du jag är så jäkla stolt idag för att jag vågade vara helt och hållet jag. Nej jag var inte bland de coolaste i klassen eller fick massa uppmärksamhet. Så trodde jag tills det en dag kom en kille från en annan skola som lade märke till mig, en kille som alla tjejer i min klass sneglade på. Vet du vad han sa när vi blev tillsammans och jag undrade varför han inte valt någon av de med stora bröst och massa smink och tighta jeans? Han sa "Varför skulle jag välja något som finns överallt när jag kan få något unikt som dig?"

Och jag menar det när jag säger det att just nu har det aldrig varit sånt tryck på unga tjejer att se bra ut, vara flawless, ha 70 produkter i ansiktet och senaste och dyra kläder och väskor. Vet du om att många av oss äldre ofta får ont i magen när vi ser grupper med så unga tjejer som har mer smink och dyrare grejer än jag och mina vänner någonsin ägt? Hur jobbigt det än låter så är ni fortfarande barn/i början av tonåren och om några år kommer du förstå vad jag menade med det. När jag var 12 lekte/hängde jag fortfarande mest ute, med både mina tjej och killkompisar och vi både klättrade i träd och såg på film tillsammans. 18 var en vanlig tid för de flesta att vara hemma men mina föräldrar litade väldigt på mig och jag kunde komma nästan när jag vill men jag kom nästan aldrig hem senare än 19 ändå. Om det är så att dina vänner får vara ute mycket längre så be dina föräldrar ringa dina vänners föräldrar och se vad de säger efter det, det kan räcka för att de ska tänja på gränserna lite! Du ska vara stolt över dig. Över hur du ser ut och vem du är! Över att du har föräldrar som vill ditt allra bästa och faktiskt (även om det låter tufft) vet bättre än dig som de vuxna de är. Jag lovar att du är en jättevacker tjej som är fin både utan och med smink. Om du verkligen verkligen känner att du har ett behov av att sminka dig kanske du kan fråga dina föräldrar om du kanske kan få börja med det en gång i veckan som på helgen om du ska träffa någon kompis eller så. Det här kommer låta såå gammalt men ta vara på skolan, lägg energin där och på att skratta och ha roligt med dina vänner så ska du se att de inte kommer göra skillnad av att du inte sminkar dig! Än idag sminkar jag mig knappt. Ser så många putande läppar och flörtiga fransar på insta och snap osv att jag ibland undrar vad dessa personer skulle vara utan allt smink, botox och hårfix. Vem är den riktiga personen under sminket? Jag fick svaret på det när jag valde att inte sminka mig när alla andra gjorde det, och svaret blev att jag är jag och det räcker gott och väl. Och det räcker för den underbara man jag är med nu. Han är nästan värre än de flesta när det kommer till utseende mm men även han säger ofta "det är insidan som räknas". Din insida är vad som räknas! Vi hejar på dig!