5-åring med ADHD. Medicinering?

Bra diskussioner här, FL när det fungerar som bäst med många skilda åsikter som jag tror kan ge TS bra underlag för hur hon ska tänka.

Hittade för övrigt länken som någon länkade till tidigare:
sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=4059978

Och sedan tänker jag att det finns en trend även i diagnoser. Tidigare var t.ex. alla utbrända, men nu har man slutat med att vara det, intressant nog. Skulle vara intressant att se forskning på hur många feldiagnosticerade adhd-diagnoser som utfärdas idag. Troligtvis så sker det en rejäl överdiagnosticering. Om TS barn är feldiagnosticerad och inte har ADHD, är det då rätt att ge hen medicin ändå?

Det är dessutom väldigt svårt att kunna sätta diagnoser på barn i små åldrar. När barn är så små som 3-7 år händer det så mycket. Vår dotter hade kriterier för autism-spektrum på lut när hon var mindre och personal på dagis och specialpedagog sade mer eller mindre rakt ut att hon hade diagnosen. Men som tur var gick vi inte på deras linje och utredde vidare (Vi ville inte ta risken att hon skulle få en diagnos hon inte hade).Symptomen som de fokuserade på försvann i ett lite senare skede, och nu fungerar hon bra tillsammans med andra barn! Risken att diagnosticera tidigt är förstås att barnet kan känna sig utpekat och annorlunda, helt i onödan när diagnoserna inte stämmer. Jag tänker också att psykiatrikers största verktyg är medicinen och att de tänker alltid utifrån den enkla lösningen medicin. Ibland är det en bra lösning, men jag tror att man kan komma en bra bit på väg genom att låta de vuxna ändra sitt beteende, föräldrar och dagispersonal och anpassa kraven på barnet, och söka lösningar som fungerar. Det är en svårare lösning, men ger barnet bra förutsättningar att hitta en bra utvecklingskurva oavsett om barnet har diagnos eller ej. Medicin kan man pröva som en sista utväg, men inte som en genväg.

Om jag vore TS skulle jag stå på mig, och vänta ett tag med medicineringen. Istället skulle jag söka andra vägar framåt som handlade om de vuxnas beteende gentemot barnet. Medicinering skulle komma i ett senare läge, när jag verkligen prövat alla andra vägar...

AndreaBD skrev 2017-11-11 21:24:41 följande:

Det var inget nytt i den artikeln. Så är det ju förresten med ALLA psykiatriska diagnoser. Och det överdiagnosticeras inte. Det håller sig runt 5 %, här var det 6, men det är ju väldigt nära. Och det är runt 5 % i ALLA länder där man har undersökt det. Jag håller med om det allra mesta i artikeln, men det synsättet löser ju inte problemen som ändå uppträder.

Och jag är själv lärare och har sett många försök att anpassa i skolan. Numera jobbar jag på en skola där det anpassas helt individuellt, så det finns definitivt inget "bättre". Men baksidan är ju förstås att våra elever ofta inte har fullständiga betyg. Och det är inte bara de som inte medicinerar. Det beror ju också på hur svåra problem de har. Vi väntar verkligen på anpassning från samhällets sida. Men det har stannat när det gäller högskolan och arbetslivet. DÄR har det stannat numera. Folk med ADHD och/eller Asperger som fungerar bra i sina jobb, förlorar jobbet för att det finns fördomar.

www.arbetarskydd.se/arbetsmiljo/stopp-for-lokforare-med-aspergers-6570264

T.ex. svenska polisen tar inte folk med ADHD-diagnos, medans man i England ser att de har förstått att det finns positiva sidor och att det är möjligt. Och även i USA är det inte ett hinder:

polisen.se/Bli-polis/Ansokan/Antagningskrav/Forklaring-av-antagningskraven/

www.reddit.com/r/policeuk/comments/5v4744/can_you_join_the_police_force_if_you_have_adhd/

www.npaa.org.uk/faq/

climbingthecindercone.com/2014/07/16/law-enforcement-careers-and-adhd/

Förresten - att medicinen även skulle hjälpa personer som inte har ADHD - det kallas för placebo-effekt och händer med vilken medicin som helst.

Det tycks ju inte vara placebo-affekten som artikeln menade, utan att personer som inte uppfyller ADHD-diagnosen men som ända kan ha normala svårigheter att koncentrera sig, blir hjälpta av den.

Att ca 5% av befolkningen i flera länder har fått diagnos betyder ju inte att det inte är överdiagnosticerat. Överdiagnosticeringen kan ju vara internationell...

Tror att man i framtiden kommer hitta mer individspecifika lösningar än att stirra sig blind på diagnoser. Forskning är bra, men problemet är att man ofta nöjer sig med generella lösningar som i mätningar ger ett bra statistiskt underlag. Säg t.ex. att en forskare hittar en metod som gör att 75% av barnen visar förbättringar, och det betecknas då som bra forskningsresultat. Men man missar då att en dagisfröken t.ex. behöver få 100% av barnen att må bra. 75% duger inte. Och för att lyckas med det behöver man börja individualisera och söka lösningar som går utanför ramen för den generella forskningen...

5-åring med ADHD. Medicinering?

INNEHÅLL