Skulle du vilja fira jul med oss?
Det låter supermysigt, men vilka är det som städar och lagar all maten? I mina jular, mina riktiga jular alltså, är vi mycket färre människor och har inte lika överdådiga julbord, och vi delar på arbetet och köper mycket färdigt, men det är ändå en kamp att hinna med att fixa allt innan jul. Alltså man längtar ju till julen, men det är en längtan blandad med fasa eftersom denna ljuvliga ledighet är förknippad med så mycket arbete och så många krav. Förutom julmaten som ska förberedas är det all städning och alla julklappar och på jobbet är det inte heller som att det blir mindre intensivt när julen närmar sig utan tvärtom.
Men, ja, jag skulle antagligen tacka ja om jag blev inbjuden, men jag skulle ALDRIG vilja stå som värd för tillställningen. Jag kan komma och ta med köttbullar och leverpastej, och köpa med mig saker jag blir ombedd att ta med, som tunnbröd och julmust m.m. Och jag hoppas att värden (eller värdinnan, för om jag får lov att vara fördomsfull en stund är det oftast en kvinna som är chefen för julfirandet) gör detta frivilligt, så att det inte är förknippat med krav för att "vi har alltid firat jul så här". Julen kan nog driva en människa rätt in i väggen om man inte ser upp.
Min barndoms första jular som jag minns var för övrigt väldigt mycket Fanny och Alexanderiga, men det var ju en hemmafru som var den tidens julfurstinna. Idag skulle det aldrig funka.
