Gammal kärlek förvirrar

Lever i en relation sen 20 år tillbaka med 3 barn i yngre tonåren

Förra fredagen var ute vilket jag inte varit på länge. :)
På stället träffar jag min ungdomskärlek med stort K! Vi har alltså inte setts sedan vi skaffat våra resp familjer.
 Så fort vi ser varandra så börjar det spraka, riktiga fyrverkerier. Våra vänner (både gemenssamma och egna) märker så klart detta. En del skrattar och kommenterar: Here we go again!! Vi håller det på en vänskaplig nivå i början av kvällen och pratade lite av och till och florerade runt med de andra. Men ju längre tiden går på kvällen så blir det mer och mer uppenbart att vi bara hade ögon för varandra. Vi dansar tätt i discodunket och han viskar bl.a. att han aldrig glömt mig och att han ofta tänker på mig och det liv vi kunnat haft ihop. Det är ju exakt samma tankar som jag har haft....han har alltid funnits med i mina tankar men trott att han glömt mig.
Tid och rum försvinner och vi fortsätter kvällen tight ihop på stället. Alla tankar bara poppade runt i mitt huvud under kvällen. Min familj-han, min familj-han om och om igen.......
In på småtimmarna åker jag och mina kompisar hem. Han ber mig stanna men jag måste gå.
Jag vet att vi var onyktra och att mycket säkert var fyllesnack från hans sida men de saker han sa.......
Nu sitter jag här och kan inte släppa det!
Vi bor i en ganska stor stad så att vi bara springer på varandra är ingen risk....
Min relation som jag lever i är inte vad den varit ( rätt dålig faktiskt) så det bidrar säkert och så till förvirringen. Å jag vet att han kanske inte menar allvar men jag är förvirrad iaf.....