Anonym (Ja) skrev 2017-12-08 15:30:17 följande:
Jag är 46 år och var i ganska god form innan. Löptränade flera gånger i veckan. Kan hända alla. I mitt fall var det nog ärftligt då många i min familj fått det väldigt tidigt.
Jag var kvar knappt en vecka efter operationen. Att komma hem var väldigt jobbigt. Inte så mycket för smärtan, men jag blev väldigt deprimerad de första dagarna. Satt mest och grät och var orolig. Sedan började jag på rehab och då blev jag mycket tryggare i det hela. Nu några månader senare känner jag mig bättre än någonsin.
Hjärtvården har gått framåt jättemycket de senaste åren. Det är verkligen ingen dödsdom och man kan leva på som vanligt. För mig har det varit mest psykiskt jobbigt. Låter konstigt kanske, men det var verkligen så. Förstår att du funderar. Han är säkert tacksam för din omtanke. För mig personligen ville jag INTE prata om det den första tiden, ville bara tänka på något annat. Ville inte ha besök på sjukhuset etc. Vet inte hur din vän är, men det märker du säkert av. Hoppas att det går bra för honom och för er.
ok, han är i samma ålder, också i rätt god form.
Ja, det kan ju hända alla. Vet en som inte ens var fyllda 35, dessutom tjej. Det får en ju att tänka lite!!
Vet inte heller hur min vän är då vi precis har träffats men jag tänker iaf ta det lugnt. Kommer då antagligen kanske hem då nästa vecka.
