Gravid men inte glad.

Har försökt bli gravid i ca 2 år med min man. Han är 10 år yngre än mig och inga barn. Jag är 41 och har tre barn 20,18 och 15 sedan tidigare. Barnen bor hos oss varannan vecka. Sedan ca sex månader tbx så har jag lixom landat i att inte bli gravid med den nya mannen, han har trott att han inte skulle kunna bli pappa. Njutit av att vara barnfri varannanvecka. Jag läser på universitet och har precis avslutat termin 3 av 7. Mannen tog kockexamen i våras och jobbar för fullt. 23 nov hände det jag aldrig trodde skulle hända. Jag plussade. Tror vi båda blev chockade över detta, men sedan har chocker gått över i nån form av depression för mig. Finns inget jag glädjer mig åt med att vara gravid. Jag ser bara problem. Min fysiska hälsa ( har haft stor problem med kraftig järn och blodbrist under 2017), min psykiska hälsa ( om jag känner mig såhär nu, hur blir det då när jag är nyförlöst och slutkörd),jag måste göra uppehåll i studierna ( han har sagt att han kan vara pappaledig hela tiden, men jag vill ju kunna amma) och hur ska jag kunna slutföra studierna med en liten hemma, trots att jag vet att mannen skulle ta det större ansvaret för att jag ska kunna slutföra. Jag skäms så fruktansvärt gentemot min man att jag ?lurat? honom in i detta förhållande genom att säga att jag vill ha barn igen, vilken jag ville för 2 år sen. Nu bara gråter jag och överväger abort. Jag och min man har pratat om detta men det känns som att han bara tror att mina hormoner spelar mig ett spratt, och att jag ska på nåt vis ? komma till sans?. Är nu 8+6 och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag orkar inte vara såhär ledsen. Nån annan som känt/känner som mig?