Gravid men inte glad.

Känner igen mig även om situationen inte alls är samma. Jag har en son på snart 2 år vilket jag är oerhört tacksam för men det har också vart jobbigt. Jag övervägde abort tills det inte gick längre i princip för att barnets pappa o jag hade/har en dålig kommunikation, han älskar att jobba o kände att jag skulle få hela ansvaret själv. Jag valde till sist att behålla med grät o kände ångest varje dag fram tills dess det var för sent med abort. Det var jättejobbigt. Det gick inte att prata med honom om Det, han bara skrek på mig. Jag valde att chansa o behålla barnet som jag så länge längtat efter. På gott o ont kan jag säga, konflikterna är ju inte mindre. Men barnet är fantastiskt rolig o härlig. Men nu har du en annan situation men jag ville bara säga att det är oerhört tungt att tveka men gör det som känns bäst för just dig. Jag lyssnade på hjärtat men hjärnan kanske skulle fått bestämma i mitt fall för det här vart tungt efteråt.