Nybliven tvåbarnsmamma-trött och ledsen
Jag känner att jag behöver bolla mina tankar och känslor som jag känner mig ensam med. Har blivit tvåbarnsmamma för en månad sedan. Barn nummer 2 var mycket planerat och efterlängtat,hade längtat efter syskon i två år innan plusset kom. Hade inte svårt att bli gravid men det var andra omständigheter som stod i vägen. Hursomhelst var jag överlycklig på BB och svävade på moln, sedan vi kom hem tycker jag att tillvaron känns mindre rosenskimrande. Vi är hemma hela familjen under en dryg månads tid och har under denna tid valt bort förskola helt för det äldre barnet. Det som känns jobbigt och påfrestande är att sömnbristen denna gång känns mycket mer än första gången. Att lägga sig mitt på dagen när bebisen sover är svårt för mig då jag vill passa på och umgås med mitt stora barn och då det hela tiden finns en tvättmaskin att plocka ur eller något annat i hemmet. Stora barnet och pappan är iväg en del men långt ifrån alla dagar, oftast är vi bara hemma och till slut kommer punkten då vi börjar störa oss på stöket och på varandra och väggarna liksom bara ramlar på en.. vi bor litet kan jag tillägga så det blir snabbt stökigt och stora barnet drar naturligtvis fram tusen leksaker och pysselgrejer. Jag har själv en väldigt låg tröskel för att tolerera stök så redan där går jag igång och blir irriterad. Försöker släppa det men går vi hör hemma en hel dag alla fyra kommer det en punkt då jag inte kan hålla irritationen i styr. Eftersom lillan äter väldigt ofta har jag mestadels varit hemma för det känns bökigt att ta sig iväg och orken finns inte riktigt. De senaste dagarna har både jag och bebisen varit och är förkylda vilket tärt väldigt mycket på mig. Känner mig inte alls som någon supermamma utan är ständigt halvirriterad och trött. Båda vi föräldrar har ständiga konflikter med vårt stora barn som kommit in i någonslags minitonår. Hen är i fyraårsåldern och har alltid varit envis som en gammal get och viljestark. Det är konflikter om allt, klä på sig på morgonen, gå ut till att man inte kan gå till leksaksaffären varje dag och köpa något etc. jag har testat att vara pedagogisk, avleda, hota och muta. Tyvärr gör hela situationen nu att jag har mycket mindre tålamod med mitt stora barn och det händer att jag skriker på hen och förvandlas till en fyraåring själv. Kan ibland känna att jag vill sälja mitt stora barn på blocket och jag undrar om jag överhuvudtaget är kapabel till att vara tvåbarnsmamma..känns ibland som att jag inte fixar det här, iallafall inte genom att vara en såndär snäll och tålamodig bullmamma. I övrigt tycker jag att allt går bra men jag skäms över att känna dessa känslor. Vi som skulle ha det så mysigt denna första tid och jag son vill njuta av allt för det kanske är sista gången jag har en liten nyfödd. Vi har det såklart mysigt och fint också men jag hade inte räknat med dessa känslor hos mig själv. Finns det någon annan son hade det stundtals kämpigt med omställningen att gå från 1 barn till 2 så får ni gärna dela med er.