Hej jag tog nyss gravtest o blev förvånad. Ett starkt pluss. Hade gett upp bebistankarna efter många missfall. Är nog i v 6 snart 7. Nu väntar jag typ på missfall igen! :( Fick missfall i oktober o november o nu alltså gravid igen! Helt otroligt! Trots att jag snart e 40år. När jag fått missfall i v 6 så har det kommit klumpar litegrand. Men inte så att man kan se d e ett foster. Det kan ju så klart kännas obehagligt ändå! :( Håller tummarna för er!
Jag beklagar verkligen dina missfall, men stort grattis till den nya graviditeten! Tredje gången gillt, eller hur?
Det är svårt att bortse från oron för missfall och jag kan bara föreställa mig hur jobbigt det måste vara när man har drabbats av det tidigare. Men jag hoppas verkligen att det går vägen för er den här gången! Håller tummarna för dig med! :)
Oj. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns... Jag är verkligen ledsen. Men nu har ni en ny chans! Kanske är det här gången då allting går vägen? Jag hoppas verkligen det.
Har ni gjort någon utredning om vad missfallen kan bero på? Jag har läst någonstans att man brukar göra det efter det tredje missfallet. Har ni frågat efter någon närmare utredning?
Jag hade mitt återbesök inbokat nästa vecka, men jag klarade inte av att vänta så länge på besked. Så jag var på gynakuten idag där de konstaterade att jag fått missfall... Trots att jag var inställd på det kom beskedet ändå som en chock. Så jag vet inte riktigt vad jag känner just nu, det skiftar mellan att vara en zombie och ett totalt vrak. Jag är så ofantligt ledsen. Men jag håller tummarna för att det går vägen för dig! Jag hoppas verkligen det! Varje ny dag är ju ett positivt tecken. :)
Jag är ledsen att det tagit slut med din pojkvän. Men kanske löser det sig för er, om det är vad du vill? Jag är också i en lite svajig relation och min pojkvän ville att jag skulle göra abort när vi fick reda på resultatet. Sedan gjorde vi typ slut. Och sedan blev vi tillsammans igen och såg verkligen fram emot att bli föräldrar. När vi berättade för våra föräldrar under julen var det med stolthet över det kommande äventyret.
Det är lätt att bli chockad över en oplanerad graviditet, så jag kan bara föreställa mig hur otroligt påfrestande det är för båda föräldrarna att gå igenom flera missfall. Det är såklart hemskt att inte ha stöd av sin partner när man går igenom ett missfall, men kanske kommer den här lyckade graviditeten läka era gamla sår? Och om ni kommit fram till att ni inte är lyckliga tillsammans och att ni istället vill uppfostra ett part som separerade föräldrar så kommer ni att klara det också. Det viktiga är att ni älskar barnet. Det runt omkring löser sig. Jag lovar. En dag i taget.
Spermierna kan överleva i 7dgr menar jag
Vilken vidrig läkare! :( Fn va arg jag blir! Dom borde va utbildade i bemötande också! Har tyvärr hört om andra som blivit bemötta på liknande sätt! Som du säger ligger ju så mkt i varje litet liv som blir till dessutom kommer aldrig exakt samma bebis komma tillbaka! Och det är ju MITT barn oavsett om något var fel på det tex så dom ska bemöta en med respekt inför den sorg o chock man går igenom! :(
Jag har oxå hört att vissa läkare säger man ska vänta en mens medan andra säger att d bara e o försöka direkt. Gör som du känner är rätt när du som sagt är redo för det. Sorgen tar ju olika lång tid för olika människor o på olika sätt o kan även variera från missfall o missfall för mig iaf. Sist jag fick missfall tog det mig mycket hårdare än vad det gjort tidigare. Kände en sån stark känsla kring det lilla livet trots det va tidigt..som våra personligheter samexistera i min kropp o jag kände en sån kärlek..samt att jag hade starka o tidiga symptom. Sen hade jag fått medicin att behålla det så jag trodde verkligen på det den gången. Efteråt mådde jag inte bra alls..blev typ deprimerad. Jag bestämde mig för att ge upp o hade inte sörjt klart. Så kom surprisen! Gravid igen! :O Efter endast ett oskyddat dessutom! Nu känner jag mig som jag nyss klivit ur en torktumlare känslomässigt och mitt ex har flyttat ut o jag e ensam! Yippee! ;D Får se om det lilla livet stannar kvar eller inte..tror att jag varit gravid längre än jag brukar vara iaf när jag får missfall...
Styrkekram
Hur går det för ts?
Har inte blödigt något ännu, var i v 6 å då fanns hjärtslag. Dock går ja nästan å väntar på missfall, eller att fostret dött i magen lr nåt sånt :(
När jag gjorde ultraljudet med hjärtslag var jag i vecka 6+1 så är väll runt 7 nånstans nu, haft mina missfall mellan v 4-7
Hej!
Jag är också livrädd för MF... Är gravid nu igen, tredje gången på ett år. Båda missfallen var i V6. Efter senaste blev jag gravid direkt efteråt utan någon mens mellan och är nu i V 4+2. Nu sitter jag i princip bara och väntar på att börja blöda, gråter ibland, har fullskalig ångest ibland och några sekunder emellan så tillåter jag tankarna att sväva ut och tänka på bebis-saker, hur jag hoppas på att få vara gravid samtidigt som min vän och på namnförslag. Slutsatsen är att de två missfallen har totalt förstört det roliga i att vara gravid. Jag känner mig nästan galen emellanåt.. Och när man tänker efter så har jag ju knappt varit mig själv i och med alla hormoner på nästan ett halvt år. Har någon något bra kbt verktyg för att tygla tankarna? Jag försöker tänka att det väldigt ovanligt med tre missfall, att jag har statistiken på min sida, men jag har aldrig haft särskilt mycket tur i spel.
Någon vettig sansad person som kan ge mig råd?
Fan nu gråter jag för första gången! Skit oxå! :( Nyårsafton idag och fick just en tanke..kanske löjlig..men efter som jag nog kommer få missfall..om några dagar..så när bebbin dör kommer den ha levt under två år..2017 o 2018..! :(