Vill inte skiljas egentligen! Hjälp vad ska jag göra!

Läst din post

Jag haft samma sorts kvinna

Psykolog sa lämna du gift me en psykopat

Känns inte som hon skulle vilja följa med på familjeterapi precis. Annars är ju det bra.

Hon är nog så van att styra och ställa och att du ändå finns kvar att hon inte kommer ändra sig. Kan ett ultimatum funka?

Annars hade jag fasiken provat att söka uppmärksamhet hos någon annan innan jag bestämt mig om jag var du. Totalt emot mina vanliga åsikter men i detta läge så... kanske nätchatta med nån? Finns det nån på jobbet?

Du förtjänar att behandlas väl, att få kärlek.

Hej.

Vad hemskt att du behövt leva så länge i en relation där du blivit bedragen och inte får uppleva den gemensamma kärleken som kan vara så vacker.

Jag har inget råd för hur du ska få ditt äktenskap att funka och har heller igen egen erfarenhet som jag kan utgå ifrån men jag skriver mina tankar ändå.

Du kan ju antagligen inte ändra på din fru. Hon verkar inte kunna ge dig det du behöver i en relation och hon kanske heller inte förstått vidden av hur mycket hon sårat med sin otrohet.

Att ha en nära relation till barnen verkar viktigt för dig och egentligen verkar det som att du skulle klara av att leva utan din fru men du vill inte gå igenom en skilsmässa för skälva grejens skull, förlora tid med barnen osv.

Det finns ett sätt att känslomässigt ta kontrollen. Kan du inte bestämma dig för en ensidig skilsmässa? Det låter ju knäppt kanske men tänk dig att du känslomässigt skiljer dig från din fru, i dina tankar. Bestäm dig för att du inte vill ha henne, inte vill och inte förväntar dig närhet, lust etc av henne men stanna i äktenskapet och i det gemensamma boendet. Lev ditt liv som om du vore singel, spendera mycket tid med barnen, gärna utanför hemmet och se det som att du har en roomate som du delar boende med av praktiska skäl. Fokusera på barnen, gör mycket med dem, vårda relationen till barnen varje dag, fokusera på egna intressen, vad du nu gillar, träning, resa med vänner, ät ute, shoppa, bli bäst på ditt jobb osv. Har du kanske funderat på att byta jobb eller yrkesbana - nu är ett bra tillfälle! Kom hem efter en arbetsdag, gör egna saker, ät middag med barnen och din roomate, sen fokusera på dig själv och dina barn igen. När det gäller din fru så betraktar du äktenskapet som ett gemensamt kontrakt med två affärspartner som gemensamt har ett projekt - uppfostra och skapa bra liv för barnen. Det projektet kan kräva tätt samarbete med din fru men ni är bara gemensamt ansvariga för ett projekt, inte i en kärleksrelation.

Om du bestämmer dig för detta kan du så småningom också öppna upp för andra relationer. Om det skulle bli så, att du vill träffa någon annan, vare sig det är bara för sex eller om du hittar kärlek, och har någon person i åtanke så ska du säga det till din fru innan du hoppar i säng med personen. Sänk dig inte till hennes nivå och var otrogen. Säg då att du bestämt dig för att få det du behöver och eftersom hon sedan länge inte satsar på er relation så förklarar du ditt upplägg och att det nu är dags att gå vidare känslomässigt också.

Om du väljer att göra detta så måste du ha bestämt dig och sedan hålla fast vid det. Du måste också ha provat ALLA sätt att rädda ditt äktenskap innan dess. Därefter: Vill du fru någon dag ha sex så säger du vänligt men bestämt nej. Du förklarar inte ditt upplägg på en gång utan bara avböjer och fokuserar på ditt. Skulle hon till slut tjata så säger du att det inte känns rätt.

Allt det här kan ju leda till att hon begär skilsmässa men troligen inte i första taget. Hon har aldrig förverkligat hotet tidigare. Dessutom så har ju du då redan provat allt för att rädda ert äktenskap och inte lyckats så vad har du att förlora - ingenting!

Detta upplägg skulle ge dig kontrollen, självrespekten och jag tror du skulle må bättre. Men det går bara om du gör detta fullt ut. Fundera på det till sommaren och bestäm dig sen.

Du har en inbyggd längtan efter trygghet och är rädd för att ta egna beslut. Du har hamnat i ett beroendeläge till en person som inte är attraherad av dig och som inte alls ger dig det som man förväntar sig av en partner.

Det finns bara en utväg egentligen, det förstår du säkert innerst inne.

Det som håller ihop äktenskapet är din rädsla för det okända, inget annat.

Dags att kasta loss och bli en självständig individ, det där låter som ett fängelse.

.

Hej känner igen mig i det du beskriver fast min fru har inte varit otrogen, men är ändå otroligt manipulativ och vill ha kontroll, sex sker bara när hon vill och hon måste dricka vin innan och ytterst sällan. Jag skulle lämna henne för det överväger jag att göra . Min barn som är i dina barns ålder märker av att det inte är ok mellan oss / Man 47

Antingen så ställer du krav på att ni måste ta tag i er relation och (företrädesvis) söka hjälp via familjerådgivning/samtalsterapi. Som någon sa; du lever ju i ett fängelse och du utplånar ju dig själv (!).

Är det så att din fru "kör över dig verbalt" och du är den som "lappar och lagar" och är tillmötesgående, och söker närhet etc. Då skulle jag absolut slå ett slag för att ni samtalar med en tredje part om detta. Din fru kanske behöver få höra ett och annat från någon som kan "styra samtalet "lite...

Kanske är det verktyg du behöver få för att lägga saker bakom dig (kan vara bra vad som än händer!).

Sen bör du nog lägga mer tid och fokus på dig själv och barnen. Ställa lite tuffa frågor till dig själv - "förtjänar jag inte bättre?" (Kom igen - din fru har haft en otrohetsaffär för många år sedan, hon har pratat om skilsmässa - men det är du som går runt och lider!!).

Tror nog att dina barn är mer förtjänta av en pappa som mår bra, som trivs med sig själv, än en pappa som går runt och mår dåligt i sin relation till deras mor.

En skilsmässa kan kännas skrämmande, som ett nederlag, som ett svek (mot barnen). Men är det bättre att leva under dessa premisser...?

50bast är ingen ålder... Det är många, många bra år kvar av livet!

Det här: " Min fru lägger all energi på barnen och sitt arbete. Till mig finns ingen energi eller lust över vilket påverkar mig negativt då jag är en sexuell person med mycket lust och känslor. Jag längtar efter närhet och ömhet från min fru. Efter vi bråkat så är det alltid jag som försöker laga relationen medan hon istället stänger ute mig känslomässigt. Hon kommer aldrig till mig och tröstar om jag blir ledsen" låter precis som min man fast han har inte varit otrogen.

Det var riktigt illa ett tag, jag visste inte om jag ville och vågade skiljas, om någon ens skulle vilja ha mej, och då letade jag efter en kk och sexchattade. På något märkligt sätt så gav det effekt, min man sa att jag blivit så snygg och glittrig, jag gled lite ifrån honom och var mer ointresserad av honom och det märkte han och blev mer intresserad, som kommunicerande kärl. Det är tråkigt men tyvärr tror jag att det ofta fungerar så där. Den som är säker på sin partner och behandlar denne likgiltigt, kan omedvetet känna av konkurrens och plötsligt bli mer på. Det blev bättre och jag var inte otrogen utan på ner det där. Antagligen skulle jag behöva köra en kur då och då och vara ointresserad och vända mej utåt men jag orkar inte med sånt där trix riktigt.

Jag tror du måste sätta henne i gungning på något vis, väcka henne. Ta en helg ensam på hotell eller lånad stuga och säja att du behöver tänka kanske? Dels skakas hon om, dels behöver du antagligen tänka i lugn och ro.

Det kommer inte bli bättre. Du har valet att acceptera läget och fortsätta må dåligt eller att skiljas. Ställ dig själv frågan hur du vill att ditt liv ser ut om ett år. Skriv ned svaret på papper. Läs det, och läs det igen. Ducka inte för svaret, ducka inte för känslorna. Du lever en gång och det är nu.