Vill inte skiljas egentligen! Hjälp vad ska jag göra!
Min fru och jag har problem med vårt äktenskap och jag mår inte bra. Jag har så svårt att skiljas kanske beroende på att min mamma är i sitt tredje äktenskap vilket nog påverkat mig en del. Min fru lägger all energi på barnen och sitt arbete. Till mig finns ingen energi eller lust över vilket påverkar mig negativt då jag är en sexuell person med mycket lust och känslor. Jag längtar efter närhet och ömhet från min fru. Efter vi bråkat så är det alltid jag som försöker laga relationen medan hon istället stänger ute mig känslomässigt. Hon kommer aldrig till mig och tröstar om jag blir ledsen. Hon var otrogen för ca 7 år sedan och för två år sedan ville hon skiljas men vi hittade tillbaka efter bägge kriserna. Efter otroheten som sårade mig rejält har jag sökt bekräftelse från henne men det har hon svårt att ge mig. Hon verkade inte speciellt ångerfull efter otroheten och tycker fortfarande att jag måste släppa det som hände då det poppar upp ibland när jag blir förbannad på henne. Tilliten till henne har fått sig en törn och jag som alltid litat på henne och sett henne som en ärlig och rakryggad människa blir ibland misstänksam och svartsjuk. Jag vet att man måste glömma och gå vidare men det är svårt ibland. Hon kan ofta vara nedlåtande mot mig och säga taskiga saker som sårar mig rejält. Hon startar som jag upplever det onödiga bråk många gånger över skitsaker vilket gör mig förbannad och så slutar det med att hon skuldbelägger mig och allt blir mitt fel. Bråken dödar hennes lust säger hon sedan när jag söker ömhet och så hamnar vi i en ond spiral där jag blir besviken på att inte få sex och närhet. Vi brukar ha sex en gång i veckan men alltid på hennes villkor. Inget förspel som jag älskar utan bara pang på. Det handlar om rent ställ-upp-sex från hennes sida upplever jag det som. Nu har det gått 5 veckor utan sex och knappt en kram beroende på att hon ändå alltid gnäller över att ha sex. Jag bestämde mig därför slutligen för att då ska hon slippa och så får vi se om det blir någon skillnad då hon alltid säger sig känna krav på sex från min sida. Det har såklart inte blivit någon skillnad förutom att sprickan växer istället. Jag känner nu att jag borde skilja mig men det känns så svårt. Jag vill inte men förnuftet säger något annat. Jag har kämpat så hårt med otrohet och skilsmässohot så jag är helt slut som människa. Vi har 2 söner där den ena är tonåring medan den andra är några år yngre. Jag vill inte lämna dem och bara se dem varannan vecka. Känner också rädsla över att bli ensam. Fyllde precis 50 år och trots att jag ser yngre ut så känner jag att man blir inte direkt snyggare med åren. Skulle så gärna vilja vända detta men det känns som en återvändsgränd just nu. Hjälp mig vidare! Hur ska jag göra? Hur ska jag orka gå vidare? Jag vill inte skiljas!
