Min sambos son
För två år sedan träffade jag en fantastisk kille som jag idag lever ihop med. Han har en son på 3 år som jag inte riktigt klarar av längre. Vi har misstänkt att han har någon sorts inlärningssvårighet vilket vi nu har fått bekräftat, han har fått diagnos autism.
Vi har honom bara 30 % vilket jag tycker är jätte skönt då jag inte tycker om barn, men detta gör att han inte hinner få några rutiner hos oss. Hans mamma vägrar att gå med på 50-50 Och min sambo vill inte ge hela vårdnaden till henne eller bara ha honom varannan helg.
Hon är väldigt opålitlig som person och är tillsammans med en man som har suttit inne för narkotika och även dömd för misshandel på sin exfru och sina barn.
Min sambo misstänker misshandel på sin son då han har blåmärken på väldigt udda ställen och är otroligt våldsam mot oss när han är arg och inte får som han vill ( även mot barnen på dagiset)
Jag tycker detta är jätte jobbigt men älskar min sambo för mycket för att kunna lämna honom.
Har någon något tips på hur man underlättar en sådan hör situation och hur man "behandlar " ett barn med autism.
För det första; du borde inte bo ihop med barn om du inte gillar barn. Eller rättare sagt, barn borde inte behöva bo med människor som inte gillar dem.
Sen skyller du på barnet för att han inte har några rutiner hos er. Självklart kan man skapa rutiner för ett barn på 30% av tiden. Man kan skapa rutiner på hur lite eller mycket tid som helst. Det kommer an på de vuxna och kan inte på några villkor läggas på ett litet barn att ansvara för.
Sen det allra viktigaste; om pappan misstänker att pojken far illa hos mamman är han skyldig att agera, och det nu!!! Misshandeln kan vara orsaken till alla pojkens beteenden och han har rätt till en trygg hemmiljö. Skäms på den pappan som inte agerar för sin sons väl. Jag hade inte ens tagit i tång med en man som behandlar sitt barn så.
Om din man är nåt att ha så ser han till att ha full omsorg om barnet, möjligen umgänge med mamman, endast övervakat om hon och/eller hennes kille misshandlar barnet.Om du inte vill bidra till det så borde du lämna mannen så att han kan uppfylla sitt föräldraansvar.
Om du är nåt att ha så ser du det här lilla sköra barnets behov före dina egna, ser till att han får chans till en trygg och kärleksfull uppväxt och blir väl behandlad av alla vuxna omkring honom.
Om varken du eller din man kan ställa upp på detta ansvar så borde pojken placeras i en trygg familj som tar fullt föräldraansvar och ser till att inte hela pojkens uppväxt går förlorad.
Fy fan vad jag blir ledsen när jag läser sånt här om hur små barn blir behandlade.