Omplacera hund, är jag hemsk?

Kanske det är något djupt inuti dig som fick dig att skaffa hunden. Kanske du bara är blind och inte ser att ödet gav dig en riktigt bra vän, faktiskt den bästa vän man kan ha !

Du gör "allt för att hunden inte ska lida" så jag tror inte att du är den dåliga människa som du föreställer dig själv att du är. Klart att det är ovant med allt nytt i början o man kanske känner sig lite skrämd inför vad det innebär när man försöker fantisera om en hund brevid sin sida, då man har svårt att se det om man inte var helt beredd att ödet skickade dig den stöttning och hjälp du kanske själv behöver i ditt liv för att kunna läka dig själv, lära dig om så mycket. Kommunikation, planering, ödmjukhet, självsäkerhet och man lär sig att sluta vara dålig emot sig själv, för att man vill inte skiljas ifrån den som enbart ger dig skratt bus och enbart fina minnen ! 

Man kan försöka se de positiva, man kan börja träna, resa sitt inre samtidigt som du springer brevid något helt fantastiskt naturligt och annorlunda ifrån vad du är!

Man lär sig att tänka efter innan då man inte vill att lillen ska råka ut för någonting! 

Låter som att du behöver din Vän ! 

Får man fråga vad du gör borta i england ? Eller jobbar du här och lägger lönen på resandet ? Sparar du någonting, tänker du u ekonomiskt perspektiv framåt? 

Om du ändå känner för att omplacera hunden så nej, du är inte taskig. Det går bra då den har varit där i så kort dit.

Glad blir jag att du är rädd om den iallafall och vill den's bästa och kanske ser du dina begränsningar och starkt att erkänna dom isåfall ! Eller så kanske du finner en annan väg ^^ En som också ger dig äkta tro-givelse så länge du värnar på dig själv och den och andra omkring dig. Betyder att du automatiskt går med en skyddsängel brevid dig om är uppmärksam på ev faror för ditt eget bästa!

Lycka till, Till Er Båda 2 ! *

Nä. Hade man varit så noggrann så hade jag aldrig fått chansen till min hund ! O den räddade mitt liv då jag var nära att ta självmord precis under perioden som jag fann hen.. Inget jobb, inga vänner, fast i lägenhet med hög hyra och levde i stark ångest med depression och halvförstörd förfallen kropp efter år utav depression.. Idag jobbar jag heltid och dom vill anställa mig tillsvidare och äntligen lyckats både spara pengar och lånat tidigare o gjorde allt för att hunden skulle få allt den behövde och ha en försäkring sen starten av min ägo. har varit hos veterinärer vid varje problem och lyckats lösa det ekonomiska även om det har varit svårt ibland så gör man ju allt för sin hund om man.. Verkligen värnar om djur ! 

Så det viktigaste är att ta reda på vad ägaren ska ha hunden till. Och om den är redo att göra allt för den även ekonomiskt. 

Min hund har både gett mig livsvilja, energi och hjälpt mig väldigt mycket med träning! Jag kan röra axeln som var skadad i 4 år igen och ryggen är bättre, rättat upp både nacke och rygg rad tack vare dragkamper och annat lek med hunden.

Jag var inte alls redo i början heller. Allt blev så plötsligt. O det var svårt. O jag tvivlade på mig själv och kände mig falsk länge innan jag kunde säga avslappnat att jag älskade henne.. Då för att jag inte har en riktig familj. Hade samhället fått bestämma just min situation så hade jag antagligen inte levt idag ! 

Det man kan göra är att se hur nya ägaren hanterar djuret när den känner sig frustrerad, nervös eller less. Det är där det viktiga ligger i. Visserligen gjorde jag fel i början, ska erkännas, då jag frågade andra hundägare om hur man skulle hantera rasen. vilket var helt fel sätt enligt mitt tycke ! Jag klarade inte av att göra som andra sa utan att må dåligt !

Slutade lyssna och började arbeta innefrån o idag är det en lycklig framgångs histora hela situationen och samförhållandet mellan mig och hunden. 

Däremot träffar jag ofta äldre; du vet "kaptenen", "jägaren" och de pompösa kärringarna och de är precis vad samhället anser att man ska vara ! Men blir ofta besviken att dom inte har större kunskaper om sitt djur utan enbart om "raser" / "rasen". Ska stå o berätta o tala om samtidigt som hunden gör något som den absolut inte ska göra vid sidan om eller står och söker kontakt med sina ägare men får ingen respons. 

Så nej, Det viktigaste är inte att allting är i ordning på banken eller att det är någon som anses vara precis som den ska vara. För att kopplingen och vänskapen mellan nya hund och ägare kan kfungera trots ens sociala samhällsbaserat tyckande anser sig ! Det kan vara så att båda får det jättebra! 

Men jag skulle ju inte vara emot att man kollar upp med jämna mellanrum senare hur det går mellan hunden och nya ägaren. Se om det faktiskt finns någon kommunikation eller om det är en homosapiens som enbart är ute o går med näsan i vädret med sin canis lupus.

Låter glädjande ! 

Får man fråga hur gammal din mamma är vad det är för ras ?