7-årings behov av den andra föräldern

Det är väl enorm skillnad på om BARNET hör av sig till att det är barnets förälder som ringer i tid och otid eller "tvingar" barnet. Om barnet gör likadant till både mamma och pappa är det ju barnets rutin. Det vore intressant att veta hur ni haft det hittills innan denna nya människa kom in och ställde krav? Att den nya människan inte vill ha mer kontakt med sina barn får står för henne/honom.

Att barnet vill fortsätta ha samma kontakt som innan ser jag inte som konstigt. Sedan får ju inte barnet utöva ett kontrollbehov gentemot den nya partnern, men har man hörts en gång om dagen innan, så borde det få kvarstå, annars får den nya människan antingen anpassa sig eller söka någon utan ringande barn. Jag undrar mer vad nästa punkt på dagordningen är från denna nya människan. Många barn får ju ändra vanor från att sova hos föräldern ibland till att bli bannlyst i sovrummet o s v. Kan du kontra med ett motkrav på att den nya bara får träffa sina barn vh i ert gemensamma hem, utan att bli förbannad? Reagerar man då kanske man inser hur fel ute man är att ställa krav på andras relationer. Dessutom får väl barnet ringa till din mobil, så behöver inte partnern störas. Ev får ni väl mötas halvvägs och bestämma en senastetid och efter det får ni ha lugn kväll. Barnet går väl och lägger sig runt 20-20.30 ... Eller får inte vänner, föräldrar och släkt höra av sig heller?

I vårt fall hör min 7-åriga  dotter i princip aldrig av sig till någon förälder (hon har vh hos uf som inte är så engagerad), men självklart vill jag veta om något allvarligt händer. Inte blev jag förbannad på pappan heller när han ringde på dotterns födelsedag precis när vi tänt ljusen och skulle sjunga när han inte hade haft en tanke på att gratta henne på 6 år denna gång heller, utan bara skulle meddela om barnets farmor som låg inför döden ... Då det inte var ett dödsbud pratades vi vid en halvtimma senare efter tårtan för barnets firande var i den stunden viktigare.

Jag blir ärligt talat mörkrädd när jag läser detta. Alltså har den nya partnern fått till en ändring i umgänget? Mår barnet bäst av detta? Eller är det bara den nya partnern som mår bäst av detta? Är det det sistnämnda så är det ju så uppåt väggarna fel!!! Dessutom strider det mot barnkonventionen om att se till barnets bästa.

Vad jag utläser i ovanstående är att det inte handlar om en vanlig 7-åring utan ett barn som behöver hjälp för att kommunikation kan ske, som kanske till och med ligger inom t ex autismspektrum... Då är det väl ännu viktigare att kommunikationen äger rum så som tidigare och att inga vanor bryts. Jag förstår mycket väl att barnet är totalt oförstående till denna kovändning. Kanske dags att ställa ett ultimatum att antingen återgår man till förra umgängesschemat eller också behöver kontakten få fortsätta som innan med små meddelanden. Håller den andra förälder med ny partner med eller har h*n bara blivit totalt blåst av förälskelsen?

Kan skype eller liknande fungera? Eller är det bara i r l som gäller?