7-årings behov av den andra föräldern

Det är väl enorm skillnad på om BARNET hör av sig till att det är barnets förälder som ringer i tid och otid eller "tvingar" barnet. Om barnet gör likadant till både mamma och pappa är det ju barnets rutin. Det vore intressant att veta hur ni haft det hittills innan denna nya människa kom in och ställde krav? Att den nya människan inte vill ha mer kontakt med sina barn får står för henne/honom.

Att barnet vill fortsätta ha samma kontakt som innan ser jag inte som konstigt. Sedan får ju inte barnet utöva ett kontrollbehov gentemot den nya partnern, men har man hörts en gång om dagen innan, så borde det få kvarstå, annars får den nya människan antingen anpassa sig eller söka någon utan ringande barn. Jag undrar mer vad nästa punkt på dagordningen är från denna nya människan. Många barn får ju ändra vanor från att sova hos föräldern ibland till att bli bannlyst i sovrummet o s v. Kan du kontra med ett motkrav på att den nya bara får träffa sina barn vh i ert gemensamma hem, utan att bli förbannad? Reagerar man då kanske man inser hur fel ute man är att ställa krav på andras relationer. Dessutom får väl barnet ringa till din mobil, så behöver inte partnern störas. Ev får ni väl mötas halvvägs och bestämma en senastetid och efter det får ni ha lugn kväll. Barnet går väl och lägger sig runt 20-20.30 ... Eller får inte vänner, föräldrar och släkt höra av sig heller?

I vårt fall hör min 7-åriga  dotter i princip aldrig av sig till någon förälder (hon har vh hos uf som inte är så engagerad), men självklart vill jag veta om något allvarligt händer. Inte blev jag förbannad på pappan heller när han ringde på dotterns födelsedag precis när vi tänt ljusen och skulle sjunga när han inte hade haft en tanke på att gratta henne på 6 år denna gång heller, utan bara skulle meddela om barnets farmor som låg inför döden ... Då det inte var ett dödsbud pratades vi vid en halvtimma senare efter tårtan för barnets firande var i den stunden viktigare.

Tack för era svar. Föräldrarna har på initiativ av den ena förälderns nya partner nyss gått från 2-3-2 veckor till varannan vecka.

Barnet själv gillar inte att tala i telefon och kan således inte själv förklara när det är dags att tala med den andre föräldern. Föräldrarna har oftast använt bilder och meddelanden i sin kommunikation.

Hur barnet reagerar hos den familj som inte vill att kontakt ska finnas är okänt, men under den andra veckan vill barnet att ena föräldern ska ringa/ messa den andra om olika, för barnet viktiga saker. Det kan bli ett par gånger i veckan. Barnet blir väldigt ledset och argt nu när det inte går och det är svårt att förklara varför. Den förälder som inte tagit initiativ till total tystnad varannan vecka mår riktigt dåligt av det. Tidigare har några meddelanden i veckan skickats som hälsningar om att allt är bra.

Man är väl för sjutton förälder varje dag inte varannan vecka när man separerat.

Varför i hela världen skulle ett barn inte få prata med den andre föräldern (pappan) bara för att barnet är hos den första (mamman).

Stackars barn med föräldrar som inte fattar

Man får väl hoppas att föräldrarna känner sitt barn och kan avgöra när det kan vara läge att ringa eller så till den andra föräldern. En eventuell ny partner, som inte ens känner barnet, har ingen talan.

Min spontana uppfattning är att det måste utgå från barnets behov, så länge det är inom rimlighetens gränser. Om man tänker så här, att när barnet är vuxet kan han/hon ringa eller hälsa på hos mamma eller pappa vilken dag som helst utan problem, så varför ska man inte kunna göra detta i så stor utsträckning som möjligt även när man är liten och kanske behöver det ännu mer?

Att familjekonstellationen är ny och dessutom har förändrat umgänget med den föräldern tycker jag är en bra anledning att kommunicera med barnet mer än tidigare för att det ska känna att det fortfarande är en del av sina båda familjer.
Om den ena förälderns nya partner har problem med det föreslår jag att den föräldern byter partner.
Skulle min nya partner säga att vi behövde egentid från mitt barn och att mitt barn inte fick höra av sig till mig om det har någon fråga eller saknar mig skulle den partnern inte bli långvarig.

Som någon annan sa så finns det naturligtvis gränser, barnet får inte tillåtas att medvetet sabotera, men att bara höra av sig varannan dag får en ny partner faktiskt leva med OAVSETT om h*n har andra dealar med tidigare partners.

Att ringa och säga godnatt varje kväll var något jag förutsatte att jag kunde göra till mitt barn när han var hos sin pappa.

Då samtalade vi om allt möjligt en stund innan det var dags att sova.

Det är ju en ide då får ju barnet prata med båda sina föräldrar Varje dag utan att det blir för jobbigt för någon "stackars" uttråkad förälder.

Så ofta barnet vill och på det sätt som passar barnet bäst.

Den andra förälderns eller dennes partners behov ostördhet är irrelevant.

Jag ringer en stund varje dag med mina barn när de är hos sin pappa. Han gör samma när barnen är hos mig. Vi båda vill ha daglig vardagskonakt. Vill veta vad som hänt idag, inte om en vecka. Småprata en kort eller lång stund om hur det går och hur det är.

Tack för svar. Ni får gärna berätta mer hur ni gör, även där det är svårt med kommunikationen. Och gärna om ni har lösningar och kompromisser till denna nya situation, som sagt det här barnet gillar inte att prata i telefon.

Jag är själv 13 och fick aldrig bo hos min pappa. Nånsin han har en fru nu, själv vad jag känner är gör det som är bäst för ditt barn, inte vad som känns bäst för dig utan vad ditt barn behöver.

Hur är det tex med snapchat? Barn verkar gilla det mycket!

Jag blir ärligt talat mörkrädd när jag läser detta. Alltså har den nya partnern fått till en ändring i umgänget? Mår barnet bäst av detta? Eller är det bara den nya partnern som mår bäst av detta? Är det det sistnämnda så är det ju så uppåt väggarna fel!!! Dessutom strider det mot barnkonventionen om att se till barnets bästa.

Vad jag utläser i ovanstående är att det inte handlar om en vanlig 7-åring utan ett barn som behöver hjälp för att kommunikation kan ske, som kanske till och med ligger inom t ex autismspektrum... Då är det väl ännu viktigare att kommunikationen äger rum så som tidigare och att inga vanor bryts. Jag förstår mycket väl att barnet är totalt oförstående till denna kovändning. Kanske dags att ställa ett ultimatum att antingen återgår man till förra umgängesschemat eller också behöver kontakten få fortsätta som innan med små meddelanden. Håller den andra förälder med ny partner med eller har h*n bara blivit totalt blåst av förälskelsen?

Kan skype eller liknande fungera? Eller är det bara i r l som gäller? 

Precis så ofta barnet vill .

Det nya partnern har ingenting att göra med saken.

Hen verkar vara en väldigt obehaglig människa. Stackars barn. ( alla 4 )

Tack igen för svar. Jag kommenterar inget, eftersom jag tänker att den här tråden kan användas lite som en check på vad som anses normalt bland andra föräldrar. Därför har jag heller inte talat om kön på de inblandade.