Pappas fru tror att hon är inbjuden!

Ja, fast nu Ess så skiter vi alla i tråden fullständigt vad pappans fru tycker och hur det är med henne. Vi ger råd till TS. 

Förövrigt är jag ganska "baffled" över hur du jämt 'skryter' om hur dålig relation du har till dina styvbarn, precis som om det är något att eftersträva. De flesta av oss tycker synd om din man som måste handskas med en fru och barn som inte gillar varandra. 99% av alla familjer försöker nämligen eftersträva det motsatta. 

Varför ens gå in på hur du skulle känna i den situationen? Det här handlar om TS och hur illa behandlad hon blivit av sin pappas fru. Kan det inte få finnas en styvförälder-tråd där du inte sitter och gnäller om hur mycket du hatar din mans barn? Hur kan han ens vara tillsammans med någon som tänker så om hans tidigare barn?

Om du säger att ni ska bjuda med alla så tror såklart din pappa att även han är bjuden. Speciellt om ni berättar det på hans tillställning. Du kan inte uninvite din pappa men förklara för honom att du inte vill ha med av naturliga skäl. Skit ska skit ha. Varför ska ni bjuda till mot henne om hon aldrig varit trevlig mot er. Hon kommer förstöra er resa bara genom att vara där.

1. Jag kallar inte människor för "spymedel". Jag uttrycker inte mig på det sättet. Självklart kan jag avsky människor, men då handlar det om mördare, rasister, homo- och transfober, våldtäksmän, pedofiler och folk som är våldsamma. Inte barn som inte gjort mig något ont.

2. Jag skulle aldrig inleda en relation någon som har barn om jag inte gillar barnen.

Varför ens gå in på hur du skulle känna i den situationen? Det här handlar om TS och hur illa behandlad hon blivit av sin pappas fru. Kan det inte få finnas en styvförälder-tråd där du inte sitter och gnäller om hur mycket du hatar din mans barn? Hur kan han ens vara tillsammans med någon som tänker så om hans tidigare barn?

Även om mina syskon OCH mina föräldrar skulle stå och diskutera att de gemensamt ska åka någonstans så tar jag inte för givet att jag också får följa med.
Jag väntar alltid på att någon bjuder in mig och det skulle aldrig falla mig in att tränga mig på och tvinga med mig själv.
Vill folk ha mig med ber de mig att följa med. Och det gäller allt ifrån after work och fester till bröllop och resor.

Fast jag är kanske formad av livet som "utstött".
Kommer aldrig att glömma det året jag frågade mina syskon med familjer och mina föräldrar om det var någon som var sugen på att hänga med till fjällen och åka lite skidor - de brukade åka ibland.
Alla svarade nja, vi hade inte tänkt att åka i år. Ok fine.
Några veckor senare får jag reda på att de har ändrat sig och bokat, men de frågade inte mig och min familj om vi ville med...

Kan faktiskt håla med om det här.

TS och tvillingsyrran framstår som två bittra dramaqueens som bara sitter och konspirerar och ältar det förflutna. Vad är problemet? Sitta och kombinera ihop ett långt mail hade inte behövts, du borde sagt där och då att resan inte innefattade honom och frugan. Kanske dra en vit lögn och säga att det är för polare?!

Oavsett vad så är det dags att växa upp och sluta älta gamla oförätter, givetvis kan och möjligtvis bör du skita i satmaran men det förgångna går liksom inte att få ogjort. Föregå med gott exempel och bli inte bitter, då blir du lika patetisk och mörk som henne.

När pappan och hans nuvarande fru blev ett par var ts och hennes syster 15 år gamla, och brodern var ännu yngre. Frun har varit otrevlig mot barnen redan från början. Med tanke på hur rädda ts och hennes syster fortfarande är för frun har jag svårt att tro att de varit förjävliga som barn. De är dessutom artiga och går hem till pappan och hans fru och håller god min under hela middagen.

Nej, självklart åker jag inte på semester med människor som jag inte tycker om, men å andra sidan gifter jag inte mig med någon om inte relationen till bonusbarnen fungerar.

Väljer jag en partner med barn kommer göra mitt yttersta för att se till att jag får en god relation med bonusarna.

Jag måste fråga, vad är det som gör att du avskyr dina bonusbarn så mycket? Har de behandlat dig illa?

Ja, precis så känns det med pappas fru. Som att hon klivit ut från rymdskeppet, direkt från planeten otrevlig, snorkig och elak.

Har din mans barn förlorat kontakten med sin pappa tack vare dig eller har de fått behålla det som ändå var deras familj? För i vårt fall har vi ju förlorat relationen med vår pappa, som var ganska nära och fin innan hans fru kom in i bilden. Det svider mest och det får vi såklart lasta vår pappa för. Men eftersom pappas fru styr med det mesta i hans liv och är en extremt manipulativ person så har han haft ganska små chanser att göra det han vill utan att riskera hennes otrevliga reaktioner. Han har tex nästan inga egna vänner kvar, bara gemensamma med henne och han har alltid umgåtts mycket med hennes barn och barnbarn. Inte för att han gillar dem så himla mycket tror jag, utan för att hon kräver det. Han är som en hund i koppel med henne och nu har det gått så många år så jag tror aldrig han kommer loss. Om de skulle skilja sig har han i stort sett inget eget umgänge kvar, hon har sett till att han kontroll över hela hans liv.