Pappas fru tror att hon är inbjuden!

Om du säger att ni ska bjuda med alla så tror såklart din pappa att även han är bjuden. Speciellt om ni berättar det på hans tillställning. Du kan inte uninvite din pappa men förklara för honom att du inte vill ha med av naturliga skäl. Skit ska skit ha. Varför ska ni bjuda till mot henne om hon aldrig varit trevlig mot er. Hon kommer förstöra er resa bara genom att vara där.

Om du säger att ni ska bjuda med alla så tror såklart din pappa att även han är bjuden. Speciellt om ni berättar det på hans tillställning. Du kan inte uninvite din pappa men förklara för honom att du inte vill ha med av naturliga skäl. Skit ska skit ha. Varför ska ni bjuda till mot henne om hon aldrig varit trevlig mot er. Hon kommer förstöra er resa bara genom att vara där.

Om du säger att ni ska bjuda med alla så tror såklart din pappa att även han är bjuden. Speciellt om ni berättar det på hans tillställning. Du kan inte uninvite din pappa men förklara för honom att du inte vill ha med av naturliga skäl. Skit ska skit ha. Varför ska ni bjuda till mot henne om hon aldrig varit trevlig mot er. Hon kommer förstöra er resa bara genom att vara där.

Vadå inte uninvite? De var ju inte bjudna till att börja med.

Oj, tråden tog visst fart igår kväll och jag hängde inte alls med. jag har ett anonymt nick och fick ändra några bokstäver, men är TS Eveyn. 

För det första: jag tror inte att jag har några som helst skyldigheter att bjuda varken pappa eller hans fru på min resa eller mitt födelsedagsfirande. Mig veterligen reser och firar man som vuxen med precis vem man vill eller ingen alls om det passar bättre. Att pappas fru skulle bjudas med på resan är helt otänkbart och det kommer inte att hända. Pappa kommer inte heller att bjudas med, men vad gäller honom så finns det ju ha åtminstone en liten grad av familj mellan oss även om relationen är rejält stukad. Om han skulle bjudas men välja att avstå för att frun inte är bjuden så är det helt okej, och i linje med hur han alltid agerar. 

För det andra: jag behöver inte ens ha särskilda skäl att inte vilja bjuda min pappas fru på någonting alls i mitt liv. Jag har inga skyldigheter gentemot henne, vi gillar inte varann, har aldrig gjort, vi är inte familj. Och även om det var så att jag är avundsjuk på henne, som någon trodde, så betyder det ändå inte att jag behöver bjuda henne på mina privata resor eller firanden.

Ja, det var klumpigt att vi pratade om resan så att min pappa hörde. Lika klumpigt egentligen av pappa att direkt anta att han och frun var inbjudna kan jag tycka. De har aldrig bjudit med oss på liknande resor eller firanden. Vi har inte en relation som är särskilt varm och inbjudande från något håll längre. Jag sörjer det, en gång i tiden hade jag en pappa som var engagerad och kärleksfull mot sina barn. men det var länge sen nu, jag har under stor del av livet varit ledsen över det, men fått lov att inse att den relationen inte finns längre och jag måste gå vidare och skapa mina egna fungerande relationer.

Och ja, det är kanske fegt att ta tillbaka inbjuda per sms eller mail, men det är den relation jag har med pappa. Både han och frun är mycket dominanta, de har alltid sett till att ha överläge gentemot oss och jag tycker att all konfrontation med dem är mycket obehaglig. Dock så finns det inget alternativ till att säga det; de måste meddelas att de inte kommer att få vara med på resan. 

Det här skulle kanske kunna leda till en totalt brytning mellan mig och pappa, det känns inte så orimligt jämfört med hur relationen är idag. Det skulle också kunna leda till en upprensning av luften och en förbättrad relation, inte så troligt, självrannsakan är inte pappas starka sida, men vem vet. 

Oavsett hur det blir med den saken så kommer vi att genomföra vår resa och firande så som det var planerat från början och pappa och hans fru kommer itne att vara närvarande. 

Jag hår fått flera fina råd om hur jag skulle kunna formulera mig. Har pratat mycket med syrran och vi ska skriva ett gemensamt mail. Dock har vi inte kommit till skott ännu, vi ska ses i helgen och sätta oss ned och skriva. Jag bävar lite för reaktionen, men samtidigt känner jag mig lite stärkt i att ta tag i den här konflikten som stört mig ganska länge. Tack för alla konstruktiva svar!

Självklart har ni/du inga skyldigheter att bjuda pappan och hans nya fru (hon kan givetvis inte vara så ny) på er fest.

Men Ess har en poäng där - det framkommer inte om frun verkligen TROR att hon är bjuden. Här kan ni INTE BELASTA FRUN, Hon har inte bjudit in sig själv och hon fick förmodligen inte tid att ta ställning och svara själv. Det är ju pappan som bjöd in sig själv! Och det är pappan som ni måste prata med. Det är PAPPA ni ska belasta.

Jag är helt säker på att er pappa inte skulle komma heller, han gjorde sitt val uppenbarligen för många år sedan och kommer inte lämna sin sk. nya fru. Ni är vuxna barn och flyger fint själva. Han vill ju inte tillbringa ensam sin ålderdom bara för en fests skull.

Men situationen är ju tråkig och trist. Ni borde ha haft en kurs i kommunikation för länge sedan.

Inte minst då ni alla verkar vara något bittra.

1. Hade du velat åka med personer du tycker illa om då?

Barn som inte gjort dig något ont, vad menar du med det?

För det handlar inte om BARN i tråden, utan om vuxna människor.

När upphör en vuxen människa vara ett barn?

Ska man behandla en vuxen människa man inte tycker om som en liten gullig, söt lintott?

2. Igen, när upphör de vara barn och man kan bedöma dem som personer?