Varför dumpa barnen hos andra?

Något jag uppmärksammat under mina år med barn är hur lätt det verkar vara att bli utnyttjad om man är en sån som tycker det är kul att barnen har kompisar.

Jag insåg att jag lyckats bli den som alla lämnar sina barn hos för att jag har svårt att säga nej!

Säger jag nej blir min dotter så besviken på mig och orolig att kompisarna sviker henne.

Nu har vi en nyfödd hemma. Jag vill helst inte ha någon här alls. Vi bor i ett litet område där det bor många barn i samma åldrar men där vuxna inte umgås speciellt.

Det här är helt sant, men varje dag när folk har hämtar sina barn på fsk så åker de för i här hos oss, släpper barnen, fortsätter åka hemåt medan deras barn ringer på dörren och vill leka. På nolltid är de inne hos oss, utan att ens föräldrarna har vett att stanna och hälsa, vinka, fråga om det är okej, vad som helst. Det finns ingen dialog, men de vet att vi har en nyfödd och vill slippa sjukdomar, och de vet att det är deras tur eftersom jag dagligen får agera deras barnvakt. Bara för att man är snäll.

Det ska tilläggas hur barnen som kommer hit berättar att seras föräldrar sagt ?du får äta middag där men vara hemma senast halv sju? och dylikt. Vilket betyder att det ingår mellis/middag i besöken här. Jag har gjort det av kärlek men nu har jag börjar ruttna.

Någon som känner igen sig? Som alltid har andras barn hemma eller kanske någon som dumpar barnen hos andra? Er reflektion tack :)