När berättar ni?

Det tycker jag att man avgör helt själv. En del kan tycka att det är pressande att alla vet för tidigt ifall något skulle gå fel, för andra avdramatiserar det risken för missfall och komplikationer om man kan vara öppen med vad man går igenom (som med vilken annan åkomma som helst). Ofta mår man ju riktigt kasst i början och då kan det vara skönt att andra vet varför man inte riktigt är sig själv, även om graviditeten inte syns än.

Personligen har jag inte berättat alls om jag inte har haft en anledning - t.ex. att det är en vän, en chef som måste få veta, det har kommit upp naturligt i en konversation (händer väl inte så ofta) osv - utan låtit folk upptäcka det själva. För mig känns det personligt och inte som något som behöver basuneras ut. Nånstans i åttonde månaden har det varit uppenbart att något är på gång för de flesta