Hej,
Vi planerar inte för första barnet, utan för det tredje, men hänger gärna med om det är ok då vi också planerar att börja försöka i slutet av maj!
Ska sluta med mina Minipiller i veckan då det kan ta en stund för kroppen att komma igång igen, så nu börjar det kännas mer verkligt att vi faktiskt ska börja försöka framåt sommaren
Tänker också att februari eller framåt vore perfekt, så väntar till slutet av maj med att börja försöka, men skulle det ta lång tid den här gången så gör det, bebis är ju välkommen när som helst så ???? har lärt mig att det ändå bara går att planera till en viss gräns, med förra planerade vi och blev gravid på första försöket. Så blev det akutsnitt 7 veckor innan bf och det var den planeringen...
Har börjat med folsyra och försöker dra ner på kaffet lite redan nu, kanske inte spelar så stor roll än egentligen men då känns det iaf som att vi närmar oss att börja försöka.
Kan man börja med folsyra redan nu? Och varför ska man dra ner på kaffet? Minns inte hur jag gjorde när vi skaffade sonen :)
Är det någon som förbereder sig på annat/mer sätt än folsyra eller multivitamin?
Känner mig otålig idag, känns som en evighet till maj...
Vad kul att vi blir fler i tråden! 
Hej! Jag följer gärna också denna tråd.
Jag och sambon ska försöka bli gravida i början på sommaren 2018. Jag är 24 och min sambo är 34.
Jag studerar och min sambo jobbar heltid.
Är det någon annan av er som kommer att studera samtidigt som ni är gravida?
Herregud vad tiden går sakta helt plötsligt... Längtar så till April/Maj. 
Skriver in mig här också, har två barn sedan tidigare men planerar nu en sladdis. Tanken att börja försöka från maj och framåt. Men det som känns lite speciellt denna gång är att jag får gå igenom en graviditet som "gammal". Någon mer som är 30+
Förut har planerna bara funnits i huvudet men när man skriver så känns det att nu är det på riktigt 
Jag passerar över till 30-sidan innan vi börjar försöka... Huga, räknas vi som "gamla" då?!
Åldernoja deluxe just nu 
Är snart 32 och kan inte riktigt anse mig som gammal. Det är en vanlig ålder i min släkt att börja så tror det kan vara olika. Åldersnoja är heller inget som har drabbat mig hittills i livet...tack och lov!
Tanken är att spiralen åker på måndag men måste OK det med sambon han lät tveksam sista jag prata med han. Jag kommer bli SÅ besviken om han vill vänta! Kändes ju som om det var menat nät jag blev kallad på cellprov...
Vet i och för sig inte om de kan göra det då. Kanske vill de ha nått samtal eller längre tid. Tror ni de bara kan ta ut den i samband med cellprov utan att jag har meddelat innan (som jag hade tänkt innan sambon tveka)?
Tar ju bara nån sekund...
Idag tog jag ut min spiral så nu kan allt hända????! Tyvärr verkar jag ha fått nått knepigt i tjejmagen har ont och mår dåligt... men tror tyvärr det är nått bekymmer och inte förökning på gång. Ska se om det går över i veckan annars få jag kolla upp det. Jobbigt!
Kul att vi blir fler här!
Hej!Vad kul, ramlade in på den här tråden av ren slump. Kände därefter att jag var tvungen att skapa ett konto och hänga med här.Vi har också planerat att bli gravida i sommar! Jag är 24, fyller 25 i september och sambon 29, fyller 30 i januari.Vi har varit väldigt barnsugna länge, men har valt att vänta på att jag fått lite högre tjänst på jobbet, och han på väg att plugga klart. (Han är klar i januari)Vi har varit tillsammans i 5 år och är förlovade.Han började plugga för 2,5 år sedan, då kände jag "Vafan, du kommer ju plugga så länge och jag vill inte vänta mer!" Men vips, så är det snart dags att börja försöka!Känns oerhört kul, men samtidigt lite panikartat då det är ju faktiskt inte långt kvar!Lider dock utav extrem förlossningsrädsla. Kejsarsnitt är för mig det enda alternativet, så sitter i telefon just nu till min läkare för att bli remisserad till Auroramottagningen på Östra sjukhuset (Som man måste gå till på KBT innan man kan bli beviljad ett snitt) Så jag hoppas dom förstår mig när jag väl får komma dit och beviljar mig innan jag ens är gravid.Trevlig helg på er allihop!
Beklagar missfallen som hunnit hända i tråden senast jag sedan skrev 
Och klart man måste få vara ledsen oavsett hur tidigt det skett och hur länge man försökt! Det spelar ju ingen roll hur tidigt det är, det är ju barnet som inte blev som man sörjer... Hoppas innerligt att ni (och alla andra härinne såklart!) Snart får ett plus som stannar!
Länge sedan jag satt vid datorn så något sent svar... Men jag tycker absolut att du ska stå på dig!
Nu har jag ju förvisso ett akutsnitt bakom mig, men jag ringde till spec. mvc och önskade ett läkarsamtal. Läkaren skrev in i min journal då att jag är lovad ett planerat snitt om jag skulle önska. Sedan kanske det blir aktuellt med aurora ändå, men det står inskrivet att jag ska bli beviljad snitt om jag fortfarande vill det då det blir aktuellt.
Tror att det är en stor fördel att göra som vi gjort, att ta kontakt redan innan graviditet för att påvisa hur viktigt det är.
Jag håller tummarna för dig, uppdatera gänra hur det gått sen när du fått tid!
Snaaart dags för första försöket här nu!
Hade helt glömt hur hemskt mensen är utan p-piller...
Jag blev fast! Har ÄL nu i dagarna och vi har kört på sedan min sista mensdag, hoppas vi lyckas pricka in första seriösa försöket med en gång!
Alltså min barnmorska är så himla bäst :) Pga min oro och avsaknad av symtom och att förra graviditeten slutade i missfall så var hon så snäll och bokade in ett vul på fredag :D meeen... Jag är bara i slutet av vecka 5 då. 4+5 eller 4+6 tror jag. Efter lite googlande så ser jag att många inte sett nåt alls i denna v. Men varför bokar hon in ett vul om chanserna är små att se nåt?
Nä, man ser inte mycket alls. Det e därför jag har vul först v 7.
Men nu blöder jag kraftigt igen så tror inte på det här ändå trots allt. Idag ledsen o allt känns blääää