Hur många fler lögner skall jag orka ta?

Snälla TS sök hjälp.

TS, ta inte detta fel, men jag tror som tidigare person sa i tråden, att du kan behöva söka professionellt samtalsstöd, psykolog/kurator. De problem du beskriver är för svåra för att någon i en sån här tråd ska kunna hjälpa dig att reda ut dem.

Det jag kan säga är att det låter som om du hamnat i någon slags osund position av att fråga ut din kille om hans tidigare sexliv. Så som du målar upp det i tråden så framstår det nästan som något slags förhör som han måste svara rätt på....

Jag tror du löper en stor risk att förstöra ditt förhållande, om du fortsätter på den vägen. I en relation behöver man respektera varandras gränser. Man ska egentligen inte behöva berätta något alls, om sitt tidigare sexliv, om man inte vill det frivilligt, så att säga. Att du pushar på om den saken gör troligen att din partner känner sig extremt stressad och pressad psykiskt. Du behöver backa om det genast och upphöra med frågorna.

Hans tidigare sexliv är hans privata erfarenheter och något som du rent krasst faktiskt inte har att göra med. Det är hans eget förflutna. Endast om han själv VILL att ni pratar om sånt, är det okej. Och även då bör man träda varsamt fram, och inte döma partnern för vad denne varit med om/inte varit med om tidigare. Även när det gäller vad personen har för preferenser. T.ex. vad man tänder på och inte. Preferenser kan ändras med tiden. Med en partner kanske man gillar mjukt sex och missionären, med en annan partner kanske man föredrar hårdare sex och bakifrån. Det har ju att göra med vilken relation man har och vad som funkar bäst med just DEN partnern.

Att han "ljuger" och säger att han inte vill prata om detta förrän du är mentalt stabil, säger ganska mkt om att du pressat honom alldeles för långt redan... Prata absolut inte om sånt här på natten, när ni ska sova! Om du inte kan sova, lägg dig på soffan istället för att hålla igång ett drama med tårar mitt i natten.... Jag skulle bli galen om ngn höll mig vaken med en diskussion när jag är trött! Det är nästan lite tortyrliknande metod... diskutera är bättre att göra när båda är pigga och det är en lugn stämning.

Om någon partner höll på att pressa mig om uppgifter om mitt sexuella förflutna, så skulle jag respektfullt men bestämt, säga att jag vill inte gå in på alla detaljer, för det tillhör mitt eget personliga förflutna. Men jag kan berätta i stora drag vad jag gillar och inte gillar, gällande sex. Om min partner fortsatte att pressa mig på om jag verkligen gjort t.ex. ridställningen förr eller ej, så skulle jag nog gjort slut, faktiskt.... Tänk på det. Ta hand om dig själv och din relation, var varsam om den....

Är inte tillit I ett förhållande viktigt?
Oavsett om jag har haft frågor eller inte så har min kille ljugit för mig...inte bara en gang, utan 3 gånger...

Tycker inte ni att tillit är en viktig factor I ett förhållande?

Kan säga att jag höll på som ts och någon som

kommenterat i många år och det bara förstörde. Till sist efter många års tjat och misstänksamhet började min kille smsa med andra och vi gjorde nästan slut. Inte för att det någonsin är rätt men jag tror man kan driva folk till sånt om man bara beter sig illa nog och personen börjar tappa både tålamod, attraktion och känslor. Vi tog tack och lov tag i oss båda två då det blev ett wake up call och jag har slutat med mitt crazy, stalker chick beteende vilket har gjort att vårt förhållande blivit så himla bra och vår attraktion har blivit lika stark som när vi träffades. Vi har nu varit tillsammans i 10 år. Jag frågade också mycket om hans x och allt möjligt men tro mig, man vill ju inte veta egentligen! Så varför fråga om sånt som bara gör ont och leder till fler frågor och misstänksamhet? Om det går så långt att ni separerar kommer ni ta med er beteendet i nästa förhållande och det kommer ALDRIG bli bra om ni inte tar tag i er själva. Bara lägg ner direkt även om jag vet det är svårt i början. Det är så skönt att slippa alla tankar och oron som med tiden försvinner. Och ni kommer märka att era män blir annorlunda också. Kanske mer kärleksfulla då de får andas igen. Tänk er själva hur det känns att hela tiden vara misstänkt. Sjukt avtändande.

För mig var det nog att vi nästan förlorade varandra. Han är min själsfrände och jag är hans. Det är bara därför han stod ut så länge. Annars hade han gjort slut för längesen.

Han är ju ärlig mot dig. Han säger saker så han tror det ska bli mindre tjat och lugn och ro. Han känner inte att han kan vara helt ärlig med dig och det är ett väldigt dåligt tecken.

Eftersom vi både gjort fel på flera punkter och vi på riktigt hade ett djupt snack om våra känslor och att vi verkligen ville vara tillsammans så bara gick vi vidare därifrån. Energin var så stark och känslorna mellan oss så jag bara visste att det var på rätt spår. Och med det sagt så klart jag ibland kan få en tanke om att han sätter på någon på jobbet men inte börjar jag anklaga honom för det. Jag fick också en slags nyfunnen tilltro till ödet och tänkte om han skulle bedra mig så kommer det fram på ett eller annat vis, om det är meningen att jag ska veta.

Vi har alla detta i oss mer eller mindre. Du har väldigt mycket och det kan ligga nån gad eller ocd bakom så du kanske behöver hjälp jag har haft slängar av det)