0 spermier.

vardagsglädje skrev 2018-05-15 13:06:42 följande:

Tack !!! Nu vet jag lite vad vi ska fråga efter, ska försöka få ett kromosomprov också efter vi läst på om Klinefelters syndrom och min sambo har en hel del av de symptomen, så vi är redan lite inställda på att det är det som är problemet. Vad skönt att du säger att det inte är så farligt med ivf, det lugnar mig lite. Och de kan välja ut "starka" spermier om de gör en ivf med tesa? Eller hur funkar det? Skönt också att du säger att det inte tog så lång tid för er, såg nu att du skrev första inlägget i Februari, fantastiskt att det gick så snabbt för er! Han har inga barn sedan tidigare, dock jag har varit gravid en gång men gjort abort i väldigt tidigt stadie. Vi har försökt sedan Februari förra året, så ett år och 3 månader. Hur länge hade ni försökt innan ni gjorde första spermaprovet? Hur gamla är ni? Vi måste göra allt på egen hand här eftersom vi är utomlands, och när vi har alla provsvar så får vi skicka in en egenremiss till Sverige. Vilken process alltså, men man får helt enkelt ändra om den där föreställningen om att det är lätt att få barn och koncentrera sig på att det kommer lösa sig på ett eller annat sätt.

Hej Vardagsglädje!
Tänkte bara berätta vår historia och ge dig lite hopp.
2014 fick vi beskedet att min man saknade simmare helt, även fast de gjorde tesa/pese (?) och letade efter simmare. Vi fick heller aldrig reda på anledningen till det utan blev bara "utkastade" med beskedet till vårt eget öde, alltså inget samtalsstöd eller något. Vi hade då försökt få barn på egen hand sedan 2012.
Allt kändes nattsvart just då och som att livet aldrig skulle gå vidare. Vi blev uppsatta för donation men då köerna här i Sthlms landsting är så oerhört långa (ca 1,5 - 2 år) valde vi att istället gå privat i Danmark. Visst det var en liten process med alla resor fram och tillbaka. Men idag har vi en underbar liten tjej på 2,5 år och väntar nu syskon. När vi väl satte igång gick det relativt snabbt. Dottern blev till efter 4:e försöket (AMH 4.0) och syskonet på 6:e försöket (AMH 1.7) med insemination. Fick också ta massa hormoner inför syskonförsöket, tabletter och Gonal F som är en spruta som man tar själv. Lite ångest var det att spruta sig själv, men det är ju för en god sak och man vänjer sig ganska snabbt. Det är ungefär som en penna som diabetiker har så inte så värst farligt och relativt enkelt att lära sig. Så ge inte upp. Det var inte så här jag heller hade tänkt mig få barn, men ibland tar livet andra vägar och det blir bra till slut ändå. Stort lycka till till er!

0 spermier.

INNEHÅLL