Min femåring bryr sig inte om att gå på toaletten!
Hej familjeliv. Jag har ett stort problem med min son, kissandet. Lite bakgrund. Han bodde heltid hos sin pappa fram tills för ca ett år sen, och hans pappa lade inte mycket tid på att träna med honom, det erkände han själv. Han var alltså fyra år och använde fortfarande blöja hela tiden. Under tiden han bodde hos sin far gick han långa dagar på förskolan och visade varje dag tecken på att vara otrygg. Socialen blandades in, och vid den tidpunkten hade jag och pappan varannan vecka. Socialens "dom" blev att sonen behövde mer stabilitet och fick bo hos sin pappa igen, hos mig varannan helg. Ungefär ett år gick, och sonen blev inte bättre. Hans pappa började må för dåligt för att ta hand om grabben så till sist fick jag som jag ville och sonen flyttade hem till mig på heltid. Han började på en ny förskola och har blivit mycket bättre, han visar inte alls de beteenden som hans tidigare förskola oroades av. Men ett problem verkar inte bli bättre, att gå på toaletten när han är kissnödig.
Vi började nästan direkt med toalett/potträning efter flytten till oss, och han gjorde ganska stora framsteg direkt. Han klarade sig kanske inte helt utan olyckor men jag var ändå positiv. Vissa dagar var han jätteduktig och andra.. Inte värst. Nu är han som sagt fem år, han fyller sex år i år och börjar skolan i höst. Men han kissar på sig varje dag. Det är sällan han kissar ner sig helt, utan kissar tillräckligt för att blöta ner kalsongerna ordentligt och behöver byta. Ibland går det igenom till byxorna med, men det är sällan. Standard är att det går åt 3-5 par varje dag, och vi har provat med allt utom att låta honom ha blöta kalsonger på sig. Det är något jag inte känner att jag kan göra då han har lite känslig hud (som mig) och dessutom verkar han inte störas av att vara blöt. För han säger inte till när det kommer I kalsongerna. Kanske en gång av 50 säger han till innan, annars får jag gå och titta och upptäcka det själv. Har provat belöningar när han sköter sig, konsekvenser (kissar han på sig när han spelar på sin surfplatta tas den bort exempelvis), att prata, bråka, time out, och att inte uppmärksamma det alls. Men inget ger något som helst resultat, allt han verkar bry sig om är att ha roligt i stunden. När jag försöker prata med honom om varför det händer olyckor hela tiden säger han att han har för roligt, och kan numera oftast berätta vad han gjorde när det hände, så han är ju medveten, och gör valet att inte gå på toa eller ens säga till om att det blivit blött. Det här gör mig så ledsen, jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Mina känsliga händer klarar inte att göra allt som tillhör vardagen samt skölja hans kalsonger hela tiden. Att han sköljer dom verkar han tycka är roligt och det känns inte som att det riktigt hjälper i denna situation. Han är inte torr på natten heller såklart utan sover med blöja. Försökte ta bort blöjan och ta upp honom en eller ett par gånger om natten men det blev bara tvärvägran och skrik och bråk mitt i natten, samt att han blev trött på dagen. Är han trött sköter han sig ännu sämre med toan. Det blev helt enkelt ohållbart. Jag har slut på idéer och jag är bara så jävla less på hela den här skiten. Hans jämnåriga kompisar på förskolan verkar inte alls ha ett så stort problem som min pojke, och får jag inte bukt på det här innan skolan börjar så.. Jag vet inte. Jag är rädd att något ska hända så han blir retad eller så. Har någon haft liknande problem? Hur gjorde ni? Och kan hans otrygga uppväxt hos sin pappa ha en del i detta? Eller är det kanske för att han inte tränades ordentligt förrän han var fyra år? Snälla hjälp, jag vet inte vad jag ska göra längre.