Hur ska man förbereda sig mentalt dör förlossning? 1a barnet, hon ska fysiskt ut mellan benen på mig...! Ja, det är naturligt, ?alla? kvinnor har gjort det, flera gånger dessutom men jag är livrädd! 2 månader kvar. Vad hjälpte er att bli lite lugnare inför förlossning?
Förlossningspodden! En av de bästa poddarna jag vet :D
Jag kunde inte göra mkt under mina förlossningar. Jag var ju knappt medvetande och gick helt in i mig själv. Det som var ovärderligt var min makes kunskaper. Han var väldigt påläst och visste precis vad jag tyckte om olika saker. Då han var lugn, kontrollerad och tog hela ansvaret så jag kunde koncentrera mig på mig själv. Utan honom har jag aldrig orkat föda barnen.
Läs böcker.
Engagera din förlossningspartner och prata om vad som är viktigt för dig.
Håll förlossningsbrevet kort. Barnmorskan kommer att försöka se till så att din förlossning blir så bra som möjligt. När jag födde mitt andra barn önskade jag att få stå på knä och föda, men det gick inte pga hur bebisen låg. Sådant får man räkna med, att du kan önska saker, men det är inte säkert att det blir så.
Säger som några andra ovan, det är bra om personen du som ska vara med (pappan eller annan) har koll på vad du tycker om saker, vad du är rädd för och allt sådant, och gärna koll på olika grejer som kan inträffa osv. Det mesta av tiden inne på förlossningsrummet är ingen personal där (vanligtvis). Och man kan behöva någon som kan föra ens talan, om man själv inte klarar att kommunicera med personalen.
Jag håller inte med om att kroppen alltid vet precis vad den ska göra, så är det inte för alla. Men hoppas att det blir så för dig ts.
Det är normalt att vara rädd, avslappningsövningar under graviditeten kan hjälpa, tycker jag iaf.
+1 på allt ovan
och passa på att sova under slutet av graviditeten! jag hade redan sömnbrist innan bf pga onda värkar och det var inte så kul att föda med noll timmar sömn i systemet. så sov på dagen om du inte kan sova på natten o vice versa :)
och drick mycket vatten under förlossning, ta med en vattenflaska, så du får lite vätska i dig under latensfasen iaf. de på sjukhuset kommer inte påminna dig om vatten o mat, och det är lätt att glömma när man är så nervös/exalterad/fokuserad på ta sig igenom all smärta
Jag tänkte att det är svårt att förbereda sig inför något man inte vet hur det kommer bli.
Litade helt å fullt på personalen och följde kroppens impulser. 3 h och 20 min efter att vattnet gick hemma i vecka 37+4 så tittade tösen ut 
Lycka till med allt!
mantran kan vara bra att ha.
jag upprepade "pain is temporary" under min 18 timmar långa förlossning XD
"det gör nog ondare att ha ryggskott, titta, jag kan gå och stå!" haha, lite humor med, det hjälper också. skratt är även bokstavligen förlösande.
tänk inte att du gör "fel", det går inte. barnmorskorna har sett allt! så oroa dig inte. de är väldigt kompetenta
Som bm ger jag rådet att försöka att inte planera så mycket. Ta det som det kommer. Man kan omöjligt veta hur man vill ha det förrän man är i situationen. Och yoga!! Jag ser så tydligt på mina yogapatienter hur mycket lättare de föder och hur de litar har koll på som kropp på ett helt fascinerande sätt. Önskar själv att jag hade varit bättre på att slappna av under mina egna förlossningar. Avslappning är a och o. Lycka till ts!!
Födde mitt första barn för 10 månader sedan och var otroligt förlossningsrädd. Boken Att föda utan rädsla hjälpte mig sååå mycket! Klarade till och med av att använda mig utav enbart hennes metoder (alltså ingen smärtlindring) fram tills jag var 8 cm öppen. Hade enbart prova lustgasen innan detta för att jag tyckte det var kul men kände att jag vågade ta mig igenom värkarna utan den, så körde på!
Efter 8 cm avtog mina värkar så jag fick värkstimulerande dropp vilket gjorde smärtan värre och situationen mer hetsig då barnet inte hade det jätte bra i magen. Värkarna blev sååå mycket starkare så körde på med lustgasen. Men ville fortfarande möta smärtan på det sätt hon beskrivit i boken.
Det jag var mest rädd för innan var slutskedet när ungen skulle ut, men klarade av att möta den smärtan också och det kändes nästan som en befrielse att få arbeta med smärtan. Jag sprack mycket, en grad 3 bristning vilket innebär att muskeln bak mot rumpen går av. Men vet du vad? Det märkte jag inte ens!
Det var först efter när dem berättade att jag måste sys under operation som jag förstog vad som hänt. Idag har jag inga som helst men efter min förlossningsskada, inte ont överhuvudtaget eller problem med något knip.
Så ja det jag ville rekommendera är LÄS BOKEN :)
Har iaf hjälpt mig otroligt mycket!
Tack tack tack alla som svarat, guld värt!
Jag är helt införstådd i att man inte kan planera en förlossning och att man ska vara öppen. Även att allas är olika, men känns bra med information innan iallafall ! Ska läsa någon bok, även se en unge i minuten på tv ! Tack igen alla!
Fröken W kan du nämna något från podden som ev inte skulle vara sant? Jag har nämligen en stark känsla av att Emma inte slänger sig med kunskap hur som helst utan alltid säger i så fall att det är inget hon absolut påstår osv.. För övrigt bästa podden som finns!
Läs boken föda utan rädsla, den är superbra!! Den finns olika profylaxkurser man kan gå. De handlar ju bara om förberedelse inför förlossningen. Du kan oxå ha med en doula, då har ni alltid minst ett, eller fler förlossningsförveredande samtal innan, och det kan hjälpa. Plus att doulan är med och hjälper dig under förlossningen.
:)