Tjejen vill inte flytta ihop innan jag tjänar mer

Och från man till man, saga. Kärlek är en bra sak, men skulle jag träffa på någon kvinna (som jag tack och lov aldrig gjort) som absolut inte har några andra ambitioner i livet än att nöja sig med det hon har, skulle jag också börja fundera om det är rätt val livet ut. Jag jobbar inte på frälsningsarmén, menar målet med mitt liv är inte att försörja min partner när vi inte ens flyttat ihop. Jag skulle alltid försörja min fru och mina barn, skulle det behövas efter många år, men knappast någon eventuell sambo i närmare framtid.

Är jag ett materialistiskt svin? Kanske det.

Du är ju lika som flickvännen i denna tråd! Hon vägrar ju att försörja TS. Hahaha...

Som jag sa i några tidigare inlägg här,  gör jag det inte heller, men av helt andra skäl än du.

Kanske det. Frågan är, varför skulle jag "försörja" någon vuxen, frisk person öht?

TS vill ha en hög lön utan att behöva kämpa sig igenom en utbildning eller att jobba hårt. Kan ingen hjälpa honom?

Fel, TS` tjej vill att han ska ha en hög lön, det är viss skillnad...

Nej, ts flickvän vill att han ska röra arslet för att komma igång. Alltid bra att ha någon uppfattning, men

vet du, hur det ser ut i realiteten, när någon som tjänar 21 000 spänn före skatt blir arbetslös i flera månader resp långtidsjukskriven? Då hamnar personen på ca. 6300 kr. 

Lite roligt att kalla någon för golddigger om de flesta här skulle reagera likadana om ts skulle vara kvinna. 

Som sagt. Alla enligt förmågan. Känner ts för att han är nöjd. Helt okej. Hon känner nog också att hon är nöjd.
Ni matchar varandra inte. Det bara är så. Inte någon anledning att förolämpa någon. 

Men poängen är att tjejen tjänar så bra att hon kan kompensera upp detta många gånger om. Om de bildar familj är de ett team och de ekonomiska förutsättningarna ska ses i det perspektivet. Om hon blir sjuk får hon ut ganska mycket ändå och det är osannolikt att bägge blir långtidssjuka samtidigt.
Sen kan mannen ta huvuddelen av föräldraledighet och vab, då tjänar familjen på det. Hur många familjer är det inte där löneskillnaden är ungefär densamma, fast mannen tjänar mest? Det går bra utan gnäll...

Men kanske känner hon inte för att kompensera sitt resterande liv? Liksom inte någon man, resp väldigt få svenska män, skulle känna sig bekväma med att kompensera sina flickväns livsstil hela livet ut. Är hon elak enbart för hon resonerar likadant?

Läs trådstarten och TS övriga inlägg. Han ber tacksamt om tips om jobb som inte kräver utbildning och där man inte jobbar sig upp.

Dessutom kallar du tjejen pengakåt när TS redan beskrivit hennes ståndpunkt om ekonomisk säkerhet. TS har också, vilket gått dig spårlöst förbi,, bett andra skribenter här på forumet att INTE ge henne egenskaper hon inte har. Det är oerhört fult av dig att raljera och kalla henne pengakåt.

Dumheter! Varför ska hon välja en man där familjen knappt har råd att låte henne vara föräldraledig? Vad är det för jämlikhet? Eller tänk om hon vill vara hemmamamma ii flera år när barnen är små? Den dörren är redan stängd.

De tjänar strav över 60? tillsammans på två heltider. Det är genomsnittet eller något mindre av två heltidslöner tillsammans så lägg ner att hon tjänar så mycket att det blir en massa över om hon t ex blir långvarigt sjuk. Dessutom blir effekten att de får mindre netto än om de tjänat 30? var, vilket är under medel. Under medel är inte mycket. Det är under medel. Det är inte ?bra? inkomster. Bor de dessutom i en storstad är deras ekonomiska förutsättningar ännu sämre.

Golddiggers kommer i alla former! Och de ger kvinnor dåligt rykte!

Jo, jag har läst tråden och golddiggers kan komma i många former! Hon är av den sorten som skulle skämmas för en "regular Joe" inför sina väninnor och kollegor. En sån som bara ser till yta och status. Hon vill ha en accessoar som ytterligare visar hur lyckad hon är. En man eller en kvinna är inte misslyckad för att de inte tjänar "bra" eller har en flashig karriär. Ett riktigt förhållande ska inte handla om ekonomi eller yta och man tar hand om varandra. Hon älskar honom uppenbarligen INTE.

Och ja, jag är kvinna!

Naturligtvis är det som du skriver, hon känner inte för att vara den som drar det tyngsta ekonomiska lasset. Det är viktigare för henne än kärleken till mannen. Det är inte elakt att inte älska någon tillräckligt, hon kör bara på förnuft istf känsla. Det är i många fall klokt. Men det visar vad hon prioriterar.

Väldigt många svenska män har, och kommer även i framtiden att försörja sin flickvän/fru. De ser inte det som någon stor grej såvida inte flickvännen är väldigt slösaktig eller dyr i drift. Och vad jag förstår är inte TS den som gör av med pengar i onödan...

Förmodligen har du redan fått det här tipset i tråden, men hursomhelst: När sophämtarna hos Reno i Stockholm strejkade för ett halvår sen så framkom det att flera av dem tjänade över 40.000 i månaden. Lönen är nog delvis prestationsbaserad men även medellönen ligger betydligt över 30.000 efter vad jag förstått.

Ett jobb som väl inte kräver så mycket mer än körkort för lastbil och att man är snabb och effektiv.

OT Vi har alla sådant som är viktigt för oss. Jag har en partner som tjänar riktigt lite, och har inte valt något högbetalt yrke själv. Nu som 45+ kan jag, inte ångra mina val av livsstil kanske, men önska att jag varit mer medveten om vad de innebär på sikt.
Det är möjligt att TS tjej är som du beskriver, eller så kan vi välja att tro på TS som säger att det inte handlar om status utan om en önskan om ekonomisk stabilitet och att inte vara ekomiskt begränsad, pga brister under hennes uppväxt.

Jag har en kompis åt det ambitiösa hållet som haft problem i sin relation med en man som "nöjt sig" med deltidsjobb på lågbetalt jobb medan hon jobbat häcken av sig och försökt skapa sig både en yrkesmässigt plattform och en ekonomisk stabilitet. (Hon har samma bakgrund som TS tjej och har mardrömmar om socialbidragsberoende etc.) Den skillnaden har dock inte varit problemet för henne. Hon hade varit helt OK med om han skött det mesta hemma eller brunnit för någon konstnärlig verksamhet som finansierades med brödjobb. Grejen är att att han inte brinner för/tar huvudansvaret för vare sig barn och familj eller något annat, utan tycker det räcker här i livet att dra in en lön och lämna resten på partnern. Därtill tycker han de ska ta utlandssemestrar etc som bara är möjliga om hon jobbar häcken av sig. Statuskåt, på sätt och vis kanske. Det hade varit helt OK för henne att säga på jobbet att "vi har valt att NN tar huvudansvaret hemma"  men det är inte OK för henne att han "nöjer" sig med att lalla till jobbet och dra in lite pengar. Det behöver ju inte vara ett problem för en annan partner men är det för henne.
Inget rätt/fel, bara dålig kombo.