Inlägg från: Anonym (VadGöra) |Visa alla inlägg
  • Anonym (VadGöra)

    Mamma skiter i mig

    Hej! Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta detta kort men ska försöka. Min mamma och jag ses kanske 3 gånger om året (aldrig själva utan det är isåfall för att åka till andra släktingar för julfiranden och liknande) och hon ringer mig enbart för att få hjälp att gå ut med sin hund vilket jag alltid ställer upp på. Hon ringer kanske en gång om året för att höra hur jag mår. Jag ringer henne några gånger mer än så men för varje år som går så tappar vi mer och mer kontakt.

    Idag är jag 24 och mamma är 53.

    Mamma har nyss fyllt år och bjuder givetvis in alla i familjen på födelsedagsfirande, det brukar bli fika och lunch ihop och det brukar vara riktigt trevligt! Även detta år glömmer hon dock att bjuda in mig...

    Förra året dök jag ändå upp då min bror bjöd in mig, mamma lägger då kommentaren "Oj, jag visste inte att du skulle komma, hoppas det finns fika och kaffe till dig också" vilket får mig att känna mig om möjligt ännu mer oinbjuden och ivägen än innan.

    I år skrev jag ett grattis-sms. Hon svarar tack. Nu igår fick jag höra från min mormor att hon var hos mamma i helgen och hela familjen var där. Jag fick dock ingen inbjudan alls..

    Blev så jäkla ledsen, jag verkar inte vara hennes dotter längre. Är säker på att om jag skulle fråga henne så hade hon sagt att hon glömt då hon liksom jag är konflikträdd.. Det här är en av flera firanden och utflykter jag inte blir medbjuden på.

    Vad gör man? Blir sjukt ledsen av att inte bli inbjuden, det känns skit rent ut sagt. Tycker inte man behandlar sin dotter så..

  • Svar på tråden Mamma skiter i mig
  • Anonym (VadGöra)
    Anonym (Louise) skrev 2018-02-23 21:44:52 följande:

    Vilket helt fruktansvärt beteende av din mamma! Jag blir så otroligt ledsen för din skull. Det är psykisk misshandel, det hon håller på med. Det är ALDRIG okej.

    När din mamma sade det där om att "oj, det kanske inte finns nån fika till dig", hur reagerade de andra som var med? Hade det varit min syster som fick höra det av vår gemensamma mamma hade jag blivit fruktansvärt illa till mods och velat försvara dig och ta dig under mina vingar. Dina övriga familjemedlemmar och släkt som ser detta, vad säger de? 


    De satt i köket så de hörde inte tyvärr. Min mormor blev helt chockad när hon hörde att jag inte blivit bjuden iallafall och sa att det är nåt fel på mamma så det kändes skönt att hon backade mig där iallafall.

    Har som tur var en riktigt bra familj på pappas sida som backar mig till 100% :)
  • Anonym (VadGöra)
    Queennr1 skrev 2018-02-23 22:24:38 följande:

    Sluta gå ut med kärringjävelns hund. Sluta vara ledsen och bli arg istället. Hon kommer aldrig att ge dig det du behöver från en föräldern. En del föräldrar klarar inte sitt uppdrag. En sån har du fått och det kommer aldrig att ändras. Det är inte för at du inte duger, utan för att hon inte är duglig. Sök din familj och trygghet på annat håll och låt haggan sköta sig själv.


    Ska sluta med det! Rätt tydligt att det är så, jag har alltid glorifierat min mamma och haft väldig empati för henne för hon tycker alltid så synd om sig själv men nu när jag själv är vuxen har jag förstått att nåt är jävligt fel..

    Finns saker jag aldrig kommer kunna förstå, som t.ex. att hon rökte inne under hela min uppväxt trots min allvarliga astma och att hon sa åt mig, då typ 7-8 år att inte säga till min pappa när hennes pojkvän försökte våldta mig.

    Ju mer jag tänker på det desto tydligare blir det att nåt r jävligt fel i skallen.
  • Anonym (VadGöra)
    Anonym (Psykolog) skrev 2018-02-23 23:39:49 följande:

    Hej!

    Jag vill börja med att säga att det är tråkigt!

    Det går nog inte för dig att släppa hennes beteende eller svek.

    Jag vet inte heller vad problemet är. Eftersom inte du tänker i hennes banor eller har hennes förhållningssätt till tankor så blir det mer problematiskt.

    Är det något beslut eller en vilja som inte du har burit upp? Kanske något som har gjort henne besviken?

    Om ja? Kanske det är en anledning?

    Men oavsett är du du och hon är hon. Du är hennes dotter och ska alltid backa upp dig. För oavsett så ska du alltid gå din väg så skyll inget på dig. Vissa människor förstår man sig inte på! Din mamma verkar dock ha något som hon bär på.


    Det enda jag vet att jag "gjort" var att jag sa ifrån att binda upp mig ta hennes hund som extrajobb. Hon ville att jag skulle ta den flera gånger i veckan, men när jag sa att det inte går då jag själv har jobb, häst och bor på helt andra sidan stan så sa hon "men va... jag hade ju räknat med det!" och verkade bli rätt sur. En liten bagatell men jag vet att hon är långsint som få så det skulle nog kunna vara därför.

    I övrigt vet jag inte vad det skulle kunna vara.. Hon är alltid snäll och så när vi väl umgås.
Svar på tråden Mamma skiter i mig