Problem vid familjesamtal, hyser personligt agg(?)
Hej,
ville prova att posta här för att se om någon haft liknande erfarenheter.
Min bonusson har sedan ca 1 år tillbaka (han är 12 år gammal) inte velat åka till sin pappa. Anledningarna är många, men i grunden handlar det om att dels bor han 30 min bort (medan alla kompisar, inkl. skola är där vi bor) samt att uppfostran där är väldigt bestämd. Jag skulle inte säga att det är ett dåligt hem, men väldigt annorlunda vårat eget (vi har även 2 egna barn) som jag skulle klassa som ett normalt hem. Man lever tillsammans, man leker tillsammans, ibland vill man ha egentid på sitt rum etc.
För ca 1 år sedan, då sonen bodde 50/50 uppstod ett bråk mellan sonen och pappan som ledde till att han inte ville åka dit längre. Diverse mer eller mindre elaka sms från pappan till sonen och konflikten var ett faktum. Knappast sonen vill åka dit igen.
Spola fram lite, och pappan anser att sonen måste gå till en psykolog. Diverse samtal där, vilket leder till att psykologen lämnar in en orosanmälan mot pappan. Pappan ljuger sedan ihop en vals, och psykologen gör till slut en orosanmälan mot "situationen" som helhet.
Jag är sedan inte jätteinsatt i termerna, men man har nu kommit överens om att gå på familjesamtal. Och efter denna bakgrund så står vi egentligen där. Av någon anledning har denna person/handläggare från dag 1 gått på pappans linje. Brev som skickas ut efter samtal innehåller rena lögner och påhittade saker till den grad att jag var helt övertygad om att det måste finnas något släkt- eller kompisband mellan pappan och handläggaren. Det är faktiskt ganska extrema saker som hittas på. Handläggaren anser att mamman kommit med personangrepp, vilket är en extrem tolkning av motfrågor, och vägrar numera att besvara telefonsamtal.
Anser mig vara en objektiv, rationell person, och även om jag förstås är på mammans sida emotionellt så finner jag situationen helt absurd.
Skolan har nu på nytt gjort en orosanmälan eftersom pojken har ångest i skolan över situationen. Alla skrivelser av handläggaren lägger denna skuld till 100% på mamman.
Hur kan jag hjälpa mamman? Att aldrig träffa handläggaren igen ensam kommer ske från och med nu, och jag skulle gärna se att en advokat började följa med varje gång. Problemed med det sista är att eftersom det inte är en tvist (ännu) i den bemärkelsen så måste vi bekosta allting själv, vilket skulle bli ca 5 tkr per besök.
Det jag vill göra är att övertala mamman att skicka en sista skrivelse där man motiverar beslutet, och sedan slutar gå på samtalen. Så får det tvingas fram en juridisk tvist, som jag är helt övertygad kommer leda till mammans favör. Men, man kör inte chicken race med ett barn i kläm mellan.
Detta är förstås inte ett forum där man kan förvänta sig juridiskt korrekta råd, men vårt nästa steg är att ta kontakt med advokat, kosta vad det kosta vill, och få en bra plan framåt. Kanske måste vi inleda rättsprocessen?
Tacksam för tankar, råd och åsiker.