Vuxet barn som ska bo hos förälder för att spara pengar

Är snart 23 år och har bott i egen lägenhet i 2 år före detta.

Vi tänkte bo där i ett år. Självklart så tar vi reda på oss själva, det var så jag hade tänkt från början, att vara mer som inneboende.

Mamma bor i ett radhus med min lillasyster(3) och min bror(18). Bror är nästan aldrig hemma och när han är, så bråkar de. Så plats finns.

Vilka hushållssysslor ökar? Känns som att det finns något jag inte tänker på.

3000 kr i hyra. Sen betalar vi vår egen mat och hjälper till med städning av gemendasamma utrymmen. Är det för lite?

Din mamma kanske är rädd för att stå där med allas tvätt, matinköp och matlagning ? Vet inte om det är nåt sånt hon är orolig för. Våga fråga din mamma, beskriv er plan och spelregler. Föreslå en provperiod på 1-3 månader. Hon kan ju spara pengarna från er till sin pension :)

Vi gjorde precis likadant som ni. Flyttade hem när jag var 22 och maken 26, hade sagt max 1 år och höll det. Vi hade ett eget våningsplan i princip, betalade 6000kr i månaden, men då ingick mat (plus att de bor i sthlm om det gör någon skillnad).

Tack vare mina föräldrar kunde vi köpa hus.

Jag tycker 3000kr/mån pers låter lite för 2pers.

Skulle nog säga att det dubbla vore mer korrekt, då inräknat mat osv.

6000 kr /person? 
Låter mycket för mig, med tanke på att det skulle vara dyrare än om vi hade eget ställe.

Vi betalar för tillfälligt i min lägenhet 10700 tillsammans, dvs. 5350 kr/ person. (hyra, el, mat , hela rubbet)
Tanken var att vi skulle spara, så därav den lägre hyran.

Hitta en billig etta istället?

Nej:) 6000kr/ 2pers.

Går din mamma och ni runt på de 3000kr extra i månaden som ni tillför?

Hade varit ideelt, men då det är svårt att få tag i hyreslägenheter i stockholm, så är det här det vi kom på tills vi kan köpa hus eller bostadsrätt.

Blir det inte teknist sett mer för mamma om vi betalar maten separat?
Betalar i dagsläget ca 5000 kr i månaden på mat.

Jag har svårt att tro att det är pengarna det handlar om, men det beror lite på hur mycket detaljer ni pratat?
Har din mamma förstått att ni står för mat och förbrukningsartiklar själva utöver hyran? I så fall är det nog något annat som får henne att tveka.
Du säger att hon bråkar mycket med din bror, hon kanske är orolig att hon ska börja bråka med dig eller din sambo med och att det ska förstöra den relation ni har nu.

Det enda du kan göra är att prata med henne. Försök få träffa henne ensam över en lunch eller fika och säg att du vill prata igenom planerna. Säg att du vill att hon ska vara säker på att hon vill göra det för er.

Jag hade vart glad om mina barn tänkte som du. Hade dock inte krävt någon hyra utan bara pengar till mat. Jag och min nuvarande man levde så ett ta när vi var unga. Gick super. Vi betala faktist inte ens för mat. Det bjöd mina föräldrar på då de tyckte om att vi var så sparsamma.

Jag tycker inte det är konstigt alls att din mamma är tveksam.

Väldigt många skulle helt oavsett om personen betalar för sig eller inte vara obekväma med att ha sitt vuxna barns partner boende hos sig en längre tid, eller med att överhuvudtaget ha en vuxen person man kanske inte har någon egen närmare relation till boende i sitt hem.

Åtminstone så länge man bor i en vanlig lägenhet eller ett vanligt radhus där alla som bor delar ingång, kök och badrum/ toalett.

Bor man i tex ett hus byggt som generationsboende där det vuxna barnet med partner har egen ingång, egen toalett och eget kök är det kanske en annan sak men här verkar det ju vara ett vanligt radhus det är frågan om.

Att ytterligare en vuxen person - barnets partner- ska vara med och samsas om badrummet på morgnar och kvällar är ett exempel på en konkret sak som kan vara jobbig , det kan som sagt handla om betydligt mer än bara ekonomi .

Sedan kanske din bror som är 18 har synpunkter på det här upplägget som fått din mamma att bli tveksam. Han har också rätt att säga sitt även om det är er mamma som i slutändan bestämmer i den här frågan. Det är trots allt betydligt mer naturligt att en 18-åring som går på gymnasiet som huvudsysselsättning och som mamman fortfarande är försörjningspliktig för bor hemma än att en 23-åring med egna inkomster och hans sambo gör det , och då dessutom enbart i syfte att kunna spara pengar.

Har du och din bror en bra relation? Har din bror och din sambo en bra relation? Har din sambo och din mamma en bra relation?

Sen undrar jag varför det är så viktigt att du och din sambo är sambos just under det år ni ska spara pengar? Har ni reflekterat över alternativet att hon bor hos sina föräldrar ett år och du hos din mamma ett år medan ni sparar till kontantinsatsen?

Personligen skulle jag tycka att i princip alla fördelar med, allt roligt och allt positivt med att vara sambo skulle försvinna om vi levde som inneboende i ett rum hemma hos hans eller mina föräldrar.

Man kan inte inreda och tillsammans sätta en personlig prägel på någon annans hem.

Man kan inte anordna parmiddagar eller fester i sitt eget gamla flick/pojk-rum

Att leva så extremt tätt in på varandra som man gör om man för att inte störa och vara till besvär mest håller sig på sitt gamla rum i radhuset kan vara en svår prövning för vem som helst och för vilket förhållande som helst.

Och blir man osams kan man kanske inte ha ett normalt gräl med höjda röster , eftersom man måste visa hänsyn till mamman och syskonen som man bor hos.

Sexlivet i en sådan situation där man delar radhuset med sin mamma /svärmor, en temperamentsfull 18-åring som det ofta är bråk kring och en 3-åring som säkert är som småbarn är mest vill jag inte ens tänka på, mer än att bostadssituationen i sig förmodligen vore ett väldigt effektivt preventivmedel.

Jag personligen skulle aldrig ha velat leva i ett sådant upplägg du beskriver , varken i rollen som det vuxna barnet, som det vuxna barnets mamma eller som det vuxna barnets partner.

För det första brukar det aldrig vara en god idé att flytta hem om man väl lämnat hemmet, då man hunnit skaffa sig egna vanor och stör sig på föräldrarna.

Hur länge har du och din sambo bott i bara ett litet rum? Nu pratar vi inte på hotell över en helg utan i minst flera veckors tid där det inte finns någon möjlighet att dra sig undan? Risken är oerhört stor att det inte kommer funka, vart tar din sambo vägen då med kort varsel på några dagar? Varför kan inte sambon bo på sitt håll?

Hur ska ni sköta morgonbestyren på toa? Finns det extra dusch och toa både dagligdags och om ni åker på magsjuka, så ni inte inkräktar på resten av familjen? Eller går ni upp före alla andra i familjen?

Vem ska sköta inköp, matlagning, disk o s v för med två extra vuxna i hushållet ökar den delen radikalt, både i kylskåpet och portioner som behöver lagas. Eller ska ni laga all mat själva och måste göra ett schema över när köket är ledigt?

Jag hade dragit mig för att ta hem mitt barn i vuxen ålder för nöjessparandes skull och absolut inte sambon. Vill ni spara pengar får ni väl flytta till en mindre ort med billigt boende. Normalhyran på mindre orter är hälften ... om man inte ska bo så stort.

Min rekommendation är att starkt undvika detta.

Vi bodde hos svärförladrarna under ett husbygge så det var tidsbegränsat 5 månader.

Men absolut det värsta vi gjort i hela våra liv.

Som ett par behöver man egen tid och vara ensamna ibland framförallt hemma.

Nu två år senare så vägrar min fru fortfarande att besöka sina föräldrar hemma hos dom pga denna tiden.

Om ni nu mot förmodan skulle bo hos din mamma tycker jag ni skall tredubbla hyran.

3000kr räcker inte ens till driften av ett hus om man är flera vuxna.

Vi är två normalinkomstagare och även om vi bor i ett nytt hus i en större stad med snittpriset på 5 miljoner för en standard villa så kan vi gott å väll spara 5000kr månaden till huskontot, sen tillkommer semesterkassa osv.

Jag och min blivande man gjorde så. Hoppas våra barn också gör så. Bara det inte blir för trångt så tycker jag det är en toppen idé du har.

Jag har tre barn och än så länge är det bara den äldste som har flyttat hemifrån. Jag försöker komma på vad det är din mamma tänker och känner. Vad jag förstår har ni diskuterat hyran och det praktiska kring städning, mat mm.

Om min äldste skulle fråga om han fick flytta hem igen skulle jag nog bli lite kluven. Samtidigt som jag saknar honom och älskar när han kommer hem och hälsar på känns det bra att han klarar dig själv, har ett jobb och egen lägenhet. Som förälder är det ju målet att få sina barn att bli självständiga även om man samtidigt vill behålla dem nära för alltid.

Kan det inte bara vara så att din mamma är helt med på ert arrangemang men också känner att det är ett steg tillbaka? En av tre var utflugen och nu blir det som att backa bandet? Så skulle nog jag som mamma känna.