Jag blir tokig på mina grannar
Jag har, sedan ett år tillbaka, nya grannar. De har två pojkar som ibland leker i trapphuset utanför min dörr. Det har också hänt att de slängt saker i mitt brevinkast. Pojkarna vaknar tidigt (de kanske är 6 och 8) och för ett himla oväsen från morgon till kväll. De verkar aldrig vara ute och leka.
Föräldrarna är väldigt högljudda när de pratar, misstänker att språket de talar inte gör saken bättre.
Men det värsta...badrumsskåpet (eller vad det är)!
Detta skåp gnisslar värre än någonting jag hört förut. Jag vaknar av det på morgnarna. Jag hör det hur många gånger som helst under dagen. Det öppnas, stängs, öppnas, stängs. Jag kan inte förstå hur många gånger det kan behöva göras.
Jag har försökt prata med dem när jag stött på dem, men folkskyggare människor får man leta efter. De vågar knappt möta min blick, än mindre hälsa. Jag har lagt en lapp i deras brevlåda och bett dem smörja det son gnisslar, men de förstår nog inte svenska.
Vad tusan ska jag göra?
Alla i kvarteret som fått nyanlända syrianer har fått massa oljud konstant.
(I vår kommun placeras de ut jämt över hela kommunen för de vill inte ha något rosengård)
De får massa klagomål hela tiden men efter första väsnades de ännu mer. Precis som om de hade blivit förnärmade! Det gick inte att vara hemma. Sen efter fler klagomål från alla grannar runt omkring trillade poletten ner och det har blivit tystare.