Hur långt går en förälders rättigheter?

En sådan kontroversiell rubrik, jag vet.. men det är lite det som detta handlar om.
Först: Blev medlem här nu för att det verkade som en passande sida att ta upp detta på, visste heller inte var jag skulle placera ett sånt här ämne så jag ber om ursäkt ifall det är på fel ställe. Men nu så, behöver lite andra åsikter och info om denna situation...
___________________________________________________________________

Jag är 26 år, och har sedan ca 3 månader en 25 år gammal flickvän, under dessa 3 månaderna har vi setts nästan konstant och bott med varann antingen hos mig eller hos henne. Hon bor på en annan ort 10 mil söder om mig. Sedan långt innan, senaste 2 åren mer eller mindre, har jag velat flyttat härifrån där jag bor, (tycker inte om orten, läget osv) till orten där hon bor eller någon annan i den trakten.

Hursomhelst, jag var nu nere hos henne i Ca 3 veckor, sedan någon vecka innan dess och under tiden jag var där så sökte jag jobb som en galning, (i den orten eller närliggande stad / orter). (Här skall tillaggas att jag varit arbetslös i 3 år och har en lång bakgrund med att har haft väldigt svårt att passa i arbetsmarknaden, pga way massa annat som är off topic). Men så har jag iallafall nu fått ett arbete och känner mig väldigt nöjd med det och är sjukt förväntansfull på att få börja, ett heltidsjobb i samma ort som tjejen bor. Då är alltså planen att jag bor hos henne, (vilket jag gjort och vi båda vill oavsett), medans jag arbetar, (och annars med), för att sedan kunna fixa ett eget boende på samma ort (alternativt omnejd). Vi är alltså inte redo att flytta ihop permanent/officiellt, jag vill ha ett eget boende för "stunden" iaf.

Nu är jag fullt medveten om att vårat förhållande utvecklats väldans fort, men enligt min filosofi och levnadssätt, även hennes, så är detta helt okej och innebär inga problem whatsoever, tvärtom så är vi gulligt lyckliga tillsammans.

Relevant Fakta #1: Min flickvän har sedan många år diagnoserad autism, vilket medför vissa tvångstankar och rutinmässigt beteende osv. Dock inget som skapat något ordentligt problem mellan oss. 

Till kruxet: Igår den 22a Mars, så kommer hennes morsa hem till henne/oss (min tjejs lägenhet där jag också befann mig), och säger att hon skall ha ett samtal med oss. (Helt oannonserat), kändes ungefär som att få gå till rektorn, överlag ganska nedvärderande. Hon borde för övrigt också veta bättre än någon att min flickvän blir hysterisk av sådana abrupta situationer och blir extremt pressad, nervös.

För att göra det kort (hehe), så sa hennes morsa kort o gott åt mig att avlägsa mig från hennes lägenhet, samma dag eller dagen därpå, vilket är idag den 23e Mars.
Av nedanstående anledningar:

Det har gått för fort (mellan hennes dotter och mig).
"Man gör inte så" (bara "flyttar in")
Samt att hon märkt vissa förändringar i hennes dotters beteende som hon anser är negativa, vara pga mig (mkt möjligt). Men som trots allt är att förvänta sig när man bosätter sig och ingår ett förhållande med en ny människa osv.

Hennes morsa och jag har alltså träffats typ 4 gånger á 2 minuter och knappt haft en konversation innan detta. Ändå så har hon lyckats bygga sig en grotesk uppfattning om vad jag är för typ och alla möjliga förutfattade meningar, baserat på luft, grundat i tidigare människor som varit tillsammans med henne, (förmodligen), och verkat i princip tro att jag är en slug jävel som bara vill åt hennes stålar och uttnyttjar henne.

Igen, så håller varken jag eller flickvän med hennes morsa alls, om något, och flickvän är väldigt upprörd över allt hon sagt, för hon vill ju mer el mindre att jag hos henne permanent.

Skall också nämnas viktig punkt här, att jag förklarade för hennes morsa att, ifall jag inte kan bo där så kommer jag också med största sannolikhet att förlora jobbet som jag äntligen fått, som jag ska börja på den 2a April, om 1½ vecka dvs, eftersom jag utan bil inte kan pendla 10 mil varje dag. Jag har dock körkort och planerar att skaffa bil omedelbums efter första lönen, och igen, ett eget boende så fort som möjligt på samma ort. Vilket hon basically svarade på "det är ditt problem".

Under detta samtal vi hade så (av hennes autism att skylla), hade hon väldigt svårt att uttrycka sig om något, så under denna dag (23e) så har hon och morsan haft ett ytterligare samtal (utan mig såklart), där hon hade lättare (efter att ha smält hela grejen och reflekterat), att förklara vad hon tycker känner och vill osv. Morsan verkar dock inte bry sig alls om vad hon säger och försöker praktiskt taget tala om för henne vad hon ska göra och tycka om mig, allt jag hör låter liksom väldigt manipulativt.

Till mina frågeställningar...

1. Eftersom min flickvän är myndig, har hennes morsa någon rätt alls att tvinga mig därifrån?

2... och detta är något vi försöker ta reda på just nu, ifall hennes morsa av händelse är hennes förmyndare / god man, kan JAG göra något i denna situation och isåfall vad?

Stort tack till er som orkat läsa igenom detta och som kan tänkas ha lite info, kunskap och åsikter. Ursäktar för rörigheten och igen ifall det är på fel ställe.

:>