Halvsyskon

Absolut viktigast tycker ja är att dumpa titeln halvsyskon. De är syskon, det räcker gott och det ökar chansen till ett bra band.

Det är fem år mellan två av mina barn, de två äldsta och de är otroligt nära varandra fast de är så små,och de har olika pappor. Det är dock otroligt oviktigt för oss, och läggs aldrig någon fokus på. Första tiden med tvåan så la min sambo mkt tid på ettan då ja va trött o behövde vila, de åkte till lekland osv emellanåt o allt handlade liksom inte om bebisen. Sen fick han va med hur mkt han ville, hålla om han ville, tjata på medans ja bytte blöjor. Va vi själva alla tre så låg kanske ja o bebisen o kollade på när storebror spelade tvspel osv.

Givetvis känner min sambo säkert olika för barnen, han älskar bägge men givetvis fattar ja att det är annorlunda med hans förstfödde ändå. Det är dock inget som spelar någon roll, han älskar ju inte den stora mindre än vad han alltid gjort för att han älskar sina biologiska barn också o på annat sätt. Och är du normalt funtad, vilket jag antar :) så kommer det inte bli någon skillnad hos dig heller, så länge du inte gör någon.